Nyss hemkommen från London där hon jobbar på en kommande EP som släpps så småningom mötte Kulturbloggen upp Natali Felicia, eller Natalie Bergqvist som hon egentligen heter, i samband med hennes spelning på Where’s the Music-festivalen i Norrköping tidigare i år.
Din första singel Used to Be blev väldigt fint omskriven i The Line of Best Fit. Du spelade också på deras festival i England. Hur var det?
– Så kul! Jag hade aldrig kunnat förvänta mig att det skulle bli sånt mottagande där. Det var verkligen efter att The Line of Best Fit skrev om mig som det satte fart. Så jag är otroligt tacksam för deras support. Jag har bara haft en spelning där än så länge, men jag skulle jättegärna åka tillbaka och spela mer.
Du hade låten på datorn i typ tre år innan du laddade upp den på Soundcloud.
– Ja, den spelades in hösten 2012. Så den har funnits ett tag.
Vad var det som fick dig att till slut dela med dig av den?
– Det var när jag kände mig mogen nog att få ut den. Jag hade låtit den vila ett tag, några år blev det. Sedan teamade vi ihop igen; jag, Andreas Grube, producent och låtskrivare, samt Sebastian Karlsson som även har varit med och skrivit. Då sa vi att vi ville fokusera på allvar. Vi började jobba vidare på Used to Be och kom till en punkt då vi kände att vi satt på material som vi verkligen kunde stå för. Det var något som kändes moget nog att komma ut för folk att höra.
Varför kände du dig inte redo tidigare?
– Tiden fanns inte. Men också att jag inte kände mig mogen. Jag gick ju i gymnasiet då. Hade ett och ett halvt år kvar. Efter gymnasiet var jag ute och reste. Så har jag jobbat massa. Det var först efter resandet, när jag kom tillbaka till Stockholm, som jag kände att jag ville ge mig in i det här. De hade ju sitt också. Vi lyckades få in det där. Tiden och energin fanns att ta upp det igen.
Ändrade sig låten någonting under den här tiden?
– Inte så mycket, mer än att den kom till liv mer när vi fick in Micke Ekström på trummor och Johannes Berglund på mixning. De verkligen lyfte låten ett steg högre. Det är min sång från den hösten, så vi gick inte in och pillade så mycket, utan det var mer att de kom in och jobbade in sin magi på det.
Både den och Easy Ride har väldigt iögonenfallande, mystiska intron. Är det en indikation på vad som komma skall?
– Tycker jag absolut. Det är verkligen mycket kring det. Något filmiskt tänk. En ganska drömsk värld. Samtidigt är jag en sån som behöver ständig utveckling, så soundet blir snäppet mer upbeat skulle jag säga. Men jag kommer absolut hålla mig inom samma värld.
Hur tänker du kring hur folk tolkar den här världen du nämner?
– Jag tror verkligen att alla tolkar den på sitt vis. Jag är verkligen en sån som så fort jag sätter på mig lurarna lever mig in i musiken. Jag lyssnar väldigt mycket på text. Hur flummigt den än låter, men att du på nått sätt associerar musiken till bilder. Å andra sidan har jag hört folk säga att när de ser bild eller film, att de hör musiken till det. Så jag tror verkligen att alla lyssnar på musik på sitt eget vis.
Var det tanken bakom musikvideon till Easy Ride? Att det var de bilderna du hade?
– Precis, jag var en väldigt stor del av skapandeprocessen till den videon. Jag ser Easy Ride som nån slags självreflektionsresa där jag innerligt tror att när du möter dina rädslor kommer du närmre själen. Förstår mer om dig själv. Det är väldigt mycket det Easy Ride handlar om för mig, och det var det som jag ville lyfta fram i videon.
Kommer du fortsätta vara involverad i det visuella?
– Ja, det är en viktig del för mig. Jag tycker det är väldigt kul också. Eftersom jag ser musiken väldigt filmiskt känns det som en viktig del för mig. Jag tycker det är väldigt kul med filmskapande och regi. Har försökt mig på några småprojekt själv. Så det kommer jag absolut vara.
Är det några särskilda filmscener du tycker är snygga eller som inspirerat dig?
– Jag tycker om så mycket olika filmer. Om vi pratar internationellt är det mycket Wes Anderson. Hans filmer är så briljanta. Sen är också Amelie från Montmartre och Slumdog Millionaire filmer jag tycker är helt magiska. Både bildmässigt och musiken till det. Ulf Malmros, svensk regissör, tycker jag gör otroligt roliga filmer. Knäppa på nåt vis, men hela hans sätt att göra film tycker jag är grymt.
Tar du med nåt från filmregi när du skriver låtar eller hur skulle du beskriva din låtskrivarprocess?
– Åh, det kan gå så olika till. För mig kommer det mest naturligt när jag är på väg nånstans. Spelar ingen roll om jag sitter på tunnelbanan eller på ett flyg till Singapore. Jag älskar att åka tåg. Det är ofta att jag skriver fraser lite här och var, sen måste jag sätta mig ner och hitta den röda tråden, få ner det och göra nåt konkret.