Att Paulo Nutini släppt en mycket bra skiva har jag redan tagit upp, likaså att Neil Young släppt den första tio-skiv-samlingen från sitt arkiv.
Men visst är det en hel del annat intressant som släppts under veckan. Pretenders som kommer till Where The Action Is 12-13 juni har släppt ett nytt album och Melodifestival-vinnaren, vitryssen från Norge, har släppt ett album som totalsågats i Aftonbladet och fått riktigt bra betyg i DN.
Andra intressanta skivsläpp av The Sounds, Elvis Costello och Daniel Merriweather.
Låt oss ta dem i tur och ordning:
Pretenders: ”Break up the concrete”.
Det är en mycket typisk skiva av Pretenders. Chrissie Hynde är ledstjärnan och hon har kallats ett naturväsen, provokativ aktivist och en engagerad världsmedborgare.
Chrissie har endast spelat in nio studioalbum sedan originaluppsättningen av Pretenders äntrade musikscenen med besked när de släppte sitt debutalbum 1980, och Break Up The Concrete är det andra i ordningen som släppts under 2000-talet.
Hela albumet genomsyras, alla 12 låtarna, av Chrissies coola karaktär och den energi som varit hennes kännetecken genom hela den trettioåriga karriären.
Ingen av de fem musiker som medverkar här har spelat in med henne förut – men de tar sig an materialet som om de väntat på just detta i hela sitt liv.
Legendariske trumslagaren Jim Keltner behöver ingen introduktion:
”I met Jim when we toured with Neil Young and dreamed of working with him ever since. Martin Chambers is the worlds most entertaining rock drummer that’s for sure, but Keltner is an alchemist, a magician. I wanted a different groove on this album and Martin had no problem letting Jim take over for the project. Although Martin will be with us when we go on the road”, berättar Chrissie i ett pressutskick.
Inga gästartister, inga glamorösa duetter – bara fem glödheta musiker som levererar 11 sånger liveinspelade under 12 intensiva dagar i en gammaldags inspelningsstudio i Hollywood. Musikernas tempo har uppenbart gett avtryck i Chrissies sånginsatser, närheten i hennes både mjuka och hårda sida – genomsyrat av den direkta nyans enbart livserfarenhet kan skänka.
Betyg 4 i DN.
Du kan förstås lyssna på dem på MySpace.
Alexander Rybak har släppt albumet som har samma namn som succélåten han vann Melodifestivalen med: ”Fairytales”.
Det är en lustig händelse. Skivan fick betyg 1 i Aftonbladet och Rybak blev jättearg. Han är en ung man, så det kan väl förklara utbrottet. För varför bry sig om Aftonbladet, egentligen?
Att Aftonbladets recensent Markus Larsson sågade Alexander Rybacks skiva och jämförde den med ”Smurfhits”har fått Norge att skaka av undertryckt ilska.
Nu ger schlagervinnaren Rybak igen.
– Det blir nog svårt för honom (Markus Larsson) att få recensera skivor igen, säger han till VG.
Markus Larsson som gav skivan betyget 1 är ju mannen som alltid ger Bruce Springsteens konserter högsta betyg. Så nu vet ni vad Aftonbladet ska ha för löpsedel tre dagar den här veckan. Bruce har ju landat och om Larsson ska recensera vet vi: 5 stora plus på löpsedlarna och The Boss gudaförklarad.
Om Rybak visste det skulle han kanske ta det med ro, det där med Larssons sågning. I DN fick Rybak viss svensk upprättelse: betyg 4.
Bara godkänt i Metro däremot.
The Sounds är bandet som slagit stort internationellt, men inte riktigt uppskattas här hemma. Som DN skriver i en intervju med bandet:
The Sounds är en av Sveriges mest framgångsrika musikexporter någonsin, med bland annat 17 USA-turnéer på meritlistan. Men här hemma har de aldrig fått det stora erkännandet. Nu har de spelat in en skiva med egna pengar och menar att det är deras mest helgjutna.
Hur helgjutet albumet – ”Crossing the rubicon” – är vet jag inte, jag har inte lyssnat på det än. Men bandet har en mycket bra hemsida i alla fall.
DN var inte så förtjust och gav bara betyg 2.
Ett pressmeddelande om bandet och nya skivan.
Daniel Merriweather: ”Love and war”
En albumdebutant vi lär få höra mer av är en 26-årig australiensare, Daniel Merriweather. DN är lyrsik, ger betyg 4 och skriver:
Här blandas molligt dansanta Motown-pastischer med storslagna Adele-duetter och radiovänliga pubballader. Väderutsikterna ser mycket goda ut för Daniel Merriweather, även om han antagligen inte får samma skräll som Amy Winehouse.
Like Amy Winehouse (but without the drugs) and Joss Stone (but without the cheese), Merriweather is a 21st century prodigy of old school, classic soul. Remarkably and thankfully, his Mark Ronson-produced debut album, Love and War, fulfils all expectations.
Elvis Costello: Secret, profane & sugarcane
Punkaren och experimentelle musikern har släppt en skiva som på flera håll fått etiketten countryrock.
Bra eller dåligt? Beror förstås på vilken Elvis Costello du föredrar och vilken musik du gillar.
Håkan Steen på Aftonbladet gillar skivan liksom DN:s Nils Hansson.
Kulturbloggens lyssnare tycker den är skön att lyssna på, men saknar den punkigare Costello.
The Pretenders – Break Up The Concrete
Daniel Merriweather ’Red’
Elvis Costello | Down Among the Wines and Spirits
Andra bloggar om: skivnytt, recensioner, punk, musik, popmusik, Rybak, Melodifestivalen, Markus Larsson, Elvis Costello, The Sounds
Jag instämmer med dig, vem bryr sig om Aftonbladet egentligen. Jag har köpt Rybaks skiva och den är bra!! Markus Larsson är entonig, insnöad och kan ingen om andra instrument än de som vanligtvis finns i traditionell rock, för hur annars skulle han kunna skriva om att rybak låter som en som precis lärt sig spela fiol? Killen är en begåvning, undrar vilka insrument Markus Larsson behärskar?. Tack för en bra blogg.