• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Frihet är temat för Stockholms filmfestival – skrämmande aktuellt då jurymedlemmen Ai Weiwei har utreseförbud

22 oktober, 2013 by Redaktionen

stockholmsfilmfestival2013

Öppningsfilm för Stockholms filmfestival i år är den brittiske filmskaparen Steve McQueens historiska drama ”12 Years a Slave”.

– Årets spotlight är frihet och det löper som en röd tråd genom årets festival. Tyvärr har det visat sig vara ett i högsta grad aktuellt tema, då vår jurymedlem och den världskände kinesiske konstnären Ai Weiwei har utreseförbud och inte kan vara med på plats. Vi nåddes också nyligen av beskedet att den iransk-tyske regissören Mohammad Rasoulof, som skulle ha varit här för att presentera sin film Manuscripts Don’t Burn, har fått sitt pass konfiskerat av de iranska myndigheterna och inte får lämna landet, säger festivalchef Git Scheynius i ett pressmeddelande.

Stockholms filmfestival 2013 öppnas med den brittiske filmskaparen Steve McQueens historiska drama 12 Years a Slave. Mittfilm är den storslagna kärleksskildringen Blå är den varmaste färgen/Adele chapters 1&2 av den tunisisk-franska regissören Abdellatif Kechiche. Slutligen knyter vi ihop säcken med britten Stephen Frears uppmärksammade Philomena.

Stockholm XXIV Competition, festivalens internationella tävlingssektion är öppen för regissörer som har gjort max tre långfilmer. I år tävlar 20 filmer om den prestigefyllda Bronshästen, som delas ut till bästa film.

De tjugo filmerna som tävlar om Brpnshästen:
12 Years a Slave av Steve McQueen (USA, 133 min)
Återträffen av Anna Odell (Sverige, 88 min)
Bad Hair av Mariana Rondón (Venezuela, 93 min)
Bluebird av Lance Edmands (USA, 90 min)
Club Sandwich av Fernando Eimbcke (Mexico, 82 min)
Concussion av Stacie Passon (USA, 96 min)
Eastern boys av Robin Campillo (Frankrike, 128 min)
For Those in Peril av Paul Wright (Storbritannien, 93 min)
Grand Central av Rebecca Zlotowski (Frankrike/Österrike, 93 min)
Heli av Amat Escalante (Mexico/Frankrike/Tyskland/Nederländerna, 105 min)
Ilo Ilo av Anthony Chen (Singapore, 99 min)
Jimi: All is by my side av John Ridley (Storbritannien/Irland/USA, 118 min)
Last Stop Fruitvale Station av Ryan Coogler (USA, 85 min)
The Lunchbox av Ritesh Batra (Indien/Frankrike/Tyskland, 104 min) Luton av Michalis Konstantatos (Grekland, 100 min)
Miele av Valeria Golino (Italien/Frankrike, 90 min)
Miss Violence av Alexandros Avranas (Grekland, 99 min)
The Selfish Giant av Clio Barnard (Storbritannien, 91 min)
A Texas Love Story av David Lowery (USA, 96 min)
Traitors av Sean Gullette (Marocko/USA, 86 min)

Arkiverad under: Film

A-märkt film har minst två namngivna kvinnor som någon gång under filmen talar med varandra om något annat än män

16 oktober, 2013 by Redaktionen

amarkt

Biografer A-märker film för att synliggöra kvinnor, berättar ett pressmeddelande:

Folkets Hus och Parker introducerar Sveriges fyra första biografer som A-märker filmer: Bio Rio i Stockholm, Bio Roy i Göteborg, Röda Kvarn i Helsingborg och Spegeln i Malmö. En A-märkt film har minst två namngivna kvinnor som någon gång under filmen talar med varandra om något annat än män.

– Film påverkar hur vi ser på världen, därför spelar det roll vilka berättelser som berättas och hur de skildras. Idag är det en klar obalans i vilka roller män och kvinnor får på film, det måste vi ändra på, säger Calle Nathanson, VD för Folkets Hus och Parker.

”Medvetandegöra, synliggöra och uppmuntra till att öka kvinnors representation i film”, det är anledningarna till att biograferna börjar A-märka sin filmrepertoar. Märkningen fungerar som en konsumentupplysning och ges till filmer som klarar Bechdeltestet: de har minst två kvinnliga karaktärer med namn som någon gång under filmen samtalar med varandra om något annat än män.

Initiativtagare till A-märkningen är Bio Rio (Stockholm), Roy (Göteborg), Spegeln (Malmö), Röda Kvarn (Helsingborg) som drivs av Folkets Hus och Parker. A-märkt introduceras i samarbete med WIFT (Women in Film and Television) och Rättviseförmedlingen.

Lina Thomsgård, Rättviseförmedlingen
– Bechdeltestet visar tydligt att det oftast är historier om män, som berättas av män. Förhoppningsvis kan A-märkningen uppmuntra till nya tankar hos både besökare och filmskapare, och på sikt fler intressanta filmupplevelser.

Maria Larsson Guerpillon, WIFT
– Bechdeltestet kom till för nästan 30 år sen, så egentligen borde det idag vara en ”icke-fråga”. Men tyvärr har inte den önskvärda förändringen skett. Med A-märkningen hoppas vi påskynda denna process.

18 – 20 oktober är det lanseringshelg för A-märkningen. Det kommer bland annat att visas A-märkta filmer och vara samtal med regissörer och journalister. Se respektive biografs hemsida för mer information.

Bechdeltestet kommer från den tecknade serien Dykes to Watch Out For av amerikanskan Alison Bechdel. Testet formulerades i serieavsnittet The Rule som publicerades 1985. För att se en samlad filmlista på sedan tidigare bechdeltestade filmer: www.bechdeltest.com

För mer information om A-märkningen: WWW.A-MÄRKT.SE

Arkiverad under: Film, Scen

Skräckfilm med Franz Del 2

15 oktober, 2013 by Redaktionen

I denna andra del av min halloweenkrönika kommer jag att berätta om ett nytt gäng skräckfilmer jag nyligen sett. Hoppas ni känner att någon av dessa alster passar just er att slå på en mörk oktoberkväll framöver.

1

Jag kände att filmerna jag sett hittills hade innehållit väldigt mycket spöken och övernaturligheter, men väldigt lite utomjordingar och gigantiska monster. Därför beslutade jag mig för att se Attack of the mushroom people från 1963. Med en sådan titel och med tanke på att filmen är från Japan och dessutom regisserad av Ishirô Honda, mannen bakom den första Godzillafilmen, borde ju denna rulle vara en härligt campy kalkon, eller hur? Den första Godzilla är visserligen mörkare och mer seriös än vad de flesta tror, men Hondas andra filmer som jag sett är mer fåniga och underhållande än nervkittlande och jag gissade därmed att Godzilla var en slags underlig lyckoträff från hans sida. Så fel man kunde ha! Denna film var inget annat än ett mindre mästerverk! Visserligen innehåller den vissa ofrivilligt komiska moment, såsom vissa tveksamma skådespelarinsatser och billiga kostymer, men tematiken, symboliken och frågeställningarna i filmen gör den till så mycket mer än en skräckfilm i mängden. Filmen handlar om en grupp människor som lidit skeppsbrott och spolas iland på en obebodd ö. Allteftersom dagarna går sinar matförrådet och missnöjet och paranoian inom gruppen ökar. Deras enda möjlighet till överlevnad tycks vara att äta de märkliga svamparna som växer i stora mängder på ön. Dessa svampar tycks dock ge den som äter dem oanade egenskaper. Som sagt är detta en film med mycket mer än en vanlig skräckfilm. Den tar upp frågeställningar kring vänskap, vad en människa kan drista sig till i extrema situationer, vad riktig kärlek vill säga samt ger ett par sublima men starka kommentarer kring atombomberna som föll över Japan under andra världskriget. Slutsatserna filmen kommer fram till är dessutom långt mer provocerande än de plattityder vi vanligtvis får se i filmer som denna.

2

Efter denna otroligt trevliga överraskning var det dags att se en film från 2000-talet. Jag gav mig därför i kast med The Mist från 2007. Denna film baseras på en novell av skräckmästaren Stephen King och handlar om en far och hans son som tillsammans med andra invånare i deras hemby blir instängda i ett snabbköp samtidigt som en mystisk dimma tätnar utanför. Dimman visar sig innehålla blodtörstiga varelser vilka så fort de får chansen mer än gärna gör slarvsylta av sina offer. Samtidigt som dimman tätnar utanför verkar slitningar gruppen emellan tillslut göra snabbköpet till en minst lika farlig plats. När man gör en film som denna, som sätter människor i en klaustrofobisk och kärv situation, anser jag det viktigt att vara noga med att foto och musik hjälper till att framkalla just denna klaustrofobiska känsla. Med detta misslyckas The Mist ganska fatalt. Filmens foto känns som hämtat ur en billig tv-produktion vilket gör att det aldrig blir riktigt spännande inne i snabbköpet. Slutet gjorde mig dessutom otroligt besviken. Jag har pratat med vänner som tycker att slutet är starkt och nervkittlande, men själv upplevde jag det mer som komiskt och anser att det snarare skulle passat i en parodi på liknande filmer.

3

Det är inte ofta jag blir rädd när jag kollar på skräckfilm nuförtiden, men Magic från 1978 lyckades faktiskt skrämma slag på mig. Filmen handlar om Corky, en hämmad och inåtvänd trollerikonstnär som tillsammans med sin frispråkiga och kaxiga handdocka Fats underhåller en alltmer växande publik. Vad få människor vet är dock att Corky samtalar med Fats även utanför scen, så till den grad att det snarare verkar som att dockan kontrollerar magikern och inte tvärtom. Situationen blir alltmer allvarlig så Fats försöker övertala Corky att begå handlingar som kommer skada människor i hans omgivning. Den alltid lika briljante Anthony Hopkins spelar huvudrollen i denna film och aldrig har han varit lika otäck som här. Ja, detta inkluderar hans berömde tolkning av Dr. Hannibal Lecter. Att se honom bli mer och mer besinningslös i takt med att dockan tar kontroll över hans tillvaro får en att sitta som på nålar och ett par scener var såpass obehagliga att jag hoppade högt. Jag har aldrig förstått de människor som påstår sig bli skrämda av dockor. Förrän nu.

4

George A Romeo är en av mina storfavoriter inom skräckgenren. Han står bakom odödliga mästerverk som Night of the living dead och Dawn of the dead. Jag blev därför sugen på att se någonting han gjort utanför sin zombieserie och avnjöt därför The crazies från 1973. Filmen utspelar sig i en liten småstad där ett virus sprids vilket gör de smittande fullständigt vansinniga. Militären sätter staden i karantän men en grupp människor bestämmer sig för att försöka fly. Frågan är bara vilka i gruppen som är smittade och vilka som inte är det? The crazies påminner en hel del om 28 dagar senare och den underskattade The signal. Filmen är tät och riktigt spännande. Ett minus är dock budgeten. Där Romeo tidigare varit duktig på att vända en liten budget till något positivt och genom att sätta upp gränser för sig själv skapa en tät och gastkramande stämning blir The crazies istället på grund av sin ringa budget ibland närmast kalkonartad. Det är dock relativt långt mellan dessa moment och allt som allt är detta en film som borde tilltala alla fans av detta skräckkoncept.

5

Att ha ett skräckfilmsmaraton utan att se legenden Boris Karloff vore väl närmast helgerån och jag bestämde mig därför för att ta en titt på The body snatcher från 1945. Boris Karloff spelar här den vedervärdige Gray som hjälper en läkare att framskrida sin forskning genom att tillhanda hålla denne med färska lik vilka grävs upp på kyrkogården. Allteftersom får stadens kyrkogårdar strängare bevakning och tillslut tvingas Gray tillämpa mer bestialiska metoder för att förse läkaren med färska lik. Denna film innehåller det mesta som en gammal mysrysare från denne tid bör ha. Kusliga kyrkogårdar, galna vetenskapsmän, och en allmän spöklik och kuslig stämning. Karloff gör förmodligen sitt livs roll här och gör så att den smutsige och hotfulle Gray riktigt dryper av elakhet och ondska. En annan skräcklegend, Bela Lugosi medverkar dessutom i en liten biroll. Med andra ord borde alla som gillar gamla klassiska gotiska rysare ta sig en titt på denna pärla.

6

Vi har gått igenom ganska många olika typer av skräckfilm fram tills nu, men vi har ännu inte gottat ner oss i någon skräckkomedi. Och just sådana fanns det gott om under det glada 80-talet. Ghoulies från 1985 handlar liksom Gremlins och Critters om små jävligamen roliga monster som gör livet surt för de stackars människorna som kommer i deras väg. Monstren i denna film har sitt ursprung i ett spöklikt hus med ett mörkt förflutet. I detta hus flyttar ett ungt par in. Jonathan, killen i förhållandet, tycks bli besatt av något i huset och frammanar de elaka små monstren genom en satanisk ceremoni. Denna film är inte på långa vägar lika bra som tidigare nämda Gremlins eller Critters, men den har den där ostiga 80-talskänslan med pundiga karaktärer, härliga specialeffekter och brutal humor som alltid gör dessa filmer till ett rent nöje att titta på.

 

Text: Franz Ung

Här kan du läsa Skräckfilm med Franz del 1

Arkiverad under: Film

Stockholms judiska filmfestival pågår 19-21 oktober på Zita Folkets Bio

11 oktober, 2013 by Redaktionen

Stockholms_Judiska_Filmfestival

Nio filmer från sju länder presenteras under tre dagar när Stockholms judiska filmfestival drar igång den 19 oktober. Festivlaen innehåller en brokig blandning av varierande filmupplevelser och sköna kringarrangemang för alla.

Om festivalprogrammet:
AFTERMATH – ÖPPNINGSFILM
av Wladyslaw Pasikowski, Polen/Ryssland/Nederländerna 2012, 107 min, polskt tal, eng text
Franciszek Kalina återvänder hem till Polen efter att hans pappa har dött. I byn bor hans bror Józef som har utvecklat ett stort intresse för vad som hände judarna i byn under kriget.
Tillsammans börja de nysta i byns historia och mörka antisemitiska hemlighet och möter stort motstånd. Flerfaldigt prisbelönad.

IN THE SHADOW
av David Ondříček, Tjeckien 2012, 100 min, tjeckiskt tal, eng text
I femtiotalets kommunistiska Tjeckoslovakien får ett simpelt juvelerarrån snabbt politiska dimensioner. Ett välspelat och vackert filmat drama, med tydlig ”film noir” känsla.
Tjeckiens Oscarsbidrag för bästa utländska film 2012.

FILL THE VOID
av Rama Burshtein, Israel 2012, 90 min, hebreiskt tal, eng text
Inom den chassidiska gruppen är giftermål inte enbart de enskildas ensak. Rama Bursthein är den första utltraortodoxa kvinna som regisserat en spelfilm. Filmen har uppmärksammats både i Israel och internationellt, och fick flera priser t.ex. för bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Venedig.

NUMBERED
av Dana Doron & Uriel Sinai, Israel 2012, 55 min, hebreiskt tal, eng text
Fångarna i Auschwitz fick alla ett nummer tatuerat på sin vänstra arm. Den tatuerade sifferraden är för många själva symbolen för Förintelsens offer men också för dem som överlevde. De tatuerade numren blir symbolen för en fasansfull tid men också berättelsen om liv, hopp och överlevnad.

SÜSKIND
av Rudolf van den Berg, Holland 2012, 118 min, holländskt tal, eng text
Filmen är baserad på en sann historia om den judiske affärsmannen Walter Süskind. Som anställd i det judiska rådet, som av tyskarna tvingats att hjälpa till att organisera deportationerna, är han tillfälligt skyddad från att själv bli skickad till Förintelsen.En välgjord skildring av denna historia och de dilemman som de judiska råden ställdes inför. Flerfaldigt prisbelönad.

WHEN DAYBREAKS
av Goran Paskaljevic, Serbien 2012, serbiskt tal, eng text
Musikprofesson Misha Brankov upptäcker under mycket speciella omständigheter sitt förflutna. På platsen för det nazisitiska koncentrationslägret mitt i Belgrad hittas en nedgrävd metallbox- En mycket stark och gripande film om det som förblir ganska okänt, judeförföljelserna i det forna Jugoslaven.

MAMELE
av Joseph Green, Polen 1938, 97 min, jiddish tal, eng text
Jiddishstjärnan Molly Picon spelar Mamele (lilla mamma), storasystern som sliter hårt för att hålla ihop och föda sin stora och struliga familj efter det att mamman dött. Förutom att blanda hjärta och smärta med schmaltzig humor, ger filmen en unik skildring av förkrigstidens judiska Polen, med en härlig blandning av kloka kvinnor ”nogoodniks”, gangstrar och religiösa.

OUT IN THE DARK
av Michael Mayer, Israel/USA/Palestina 2012, 96 min, hebreiskt & arabiskt tal, eng text
Out in the Dark är en känsligt berättad story om gaylivet i Mellanöstern och de problem samhällen kan skapa för kärlek utanför normen på en plats där etnicitet och politik är under ständig diskussion.

AMEER GOT HIS GUN
av Naomi Levari, Israel 2011, 58 min, hebreiskt & arabiskt tal, eng text
Till skillnad mot det flesta andra israeliska 18-åringar är Ameer Abu Ria befriad från militärtjänst, eftersom han är israelisk arab. Men Ameer har valt att volontera till den israeliska armén. Beslutet tvingar Ameer att både konfrontera de känslor av förräderi som detta väcker hos andra araber, och att bli betraktad som femtekolonnare av israeliska judar.

För mer information se festivalens hemsida.

Arkiverad under: Film

Skräckfilm med Franz Del 1

9 oktober, 2013 by Redaktionen

Oktober månad är som vi alla vet Halloweenmånaden. Och för en filmnörd som jag innebär halloween skräckfilm, skräckfilm och åter skräckfilm. Det är något visst med att krypa ner under en filt med en kopp te, låta sig omslutas av höstmörkret och låta TV’n som visar den kusliga filmen vara ens enda ljuskälla under den långa, kalla kvällen.

579144_10151899252130102_602665071_n

Jag har under några års tid haft en tradition vilken gått ut på att se en skräckfilm om dagen under hela oktober månad. Då jag numera är stolt skribent på kulturbloggen är det naturligtvis mer på sin plats att skriva en löpande krönika under oktober månad om detta. Förhoppningsvis är några av filmerna nya för er och kanske får ni då lite inspiration till vilken film ni bör välja när ni tillsammans med era nära och kära och en gemensam skål popcorn vill bli skrämda från vettet.

Jag har alltid varit svag för stumfilmer, och då främst stumfilmer i skräckgenren. När var och varannan skräckfilm nuförtiden förlitar sig på billiga så kallade ”jump scares” kan det vara riktigt uppfriskande att tas tillbaka till en tid då ljud på film inte existerade och man därmed var tvungen att fundera ut andra sätt att skrämma byxorna av publiken. Jag bestämde mig därför för att inleda mitt halloweenmaraton med Dr. Jekyll & Mr. Hyde från 1920. Denna klassiska skräckhistoria handlar som säkert de flesta redan vet om den fromme och gode Dr. Jekyll som uppfinner en dryck vilken förvandlar honom till den ondsinte Mr. Hyde. Stumfilm är inte för alla, men vet man med sig att man uppskattar sådana och dessutom har en fäbless för skräckfilm bör man absolut ta sig en titt på detta alster. Den spöklika, gotiska dekoren som är så typisk för denna typ av film finns här och imponerar stort. Men filmens höjdpunkt är utan tvekan John Barrymores skådespeleri. Hans förmåga att pendla mellan den milde Dr. Jekyll och den djävulska Mr. Hyde är fantastiskt och det minspel och de gester han utför som Mr. Hyde är inget annat än fantastiskt!

1385786_10151899252605102_1446420115_n

Nästa film jag gav mig i kast med att se var Return of the Fly från 1959. Detta är en uppföljare på den briljanta The Fly vilken jag såg förra året, vilken handlade om en vetenskapsman som avsåg uppfinna en maskin med vilken människan kunde teleportera sig. Detta experiment medförde dock fasansfulla konsekvenser vilka ledde till vetenskapsmannens tragiska bortgång. I denna uppföljare försöker vetenskapsmannens son slutföra sin fars forskning. Frågan är dock om han kommer lyckas eller göra samma fatala misstag som sin far. Jag förväntade mig inte på något sett att denna film skulle vara lika bra som sin föregångare, vilken var så mycket mer än bara en fånig skräckfilm. Men även med detta i åtanke var denna film något av en besvikelse. Den alltid lika briljanta Vincent Price spelar en stor roll i denna film och han har efteråt uttryckt en frustation över att manuset han läste när han skrev på kontraktet var fantastiskt, men att manuset senare skrevs om. Under denna omskrivning ströks så gott som allt Vincent Price fann lockande och fascinerande med historien. Som tittare förstår man vad han menar. Någonstans i historien, framförallt i filmens första del, finns något kittlande och filmen har en krypande spänning. Men mot slutet faller allt som ett korthus och filmen blir istället en renodlad monsterfilm. En riktigt löjlig sådan dessutom.

vamp

Inget skräckfilmsmaraton är komplett utan vampyrer och då jag pinsamt nog aldrig sett Horror of Dracula från 1958 bestämde jag mig för att sätta tänderna (ursäkta ordvitsen) i denna pärla till kultfilm. Historien tar sin början när Jonathan Harker tar anställning som bibliotekarie hos vampyren Greve Dracula i avsikt att förgöra denne. Dock omkullkastas Jonathans planer och Dracula gör honom till en levande död. Jonathan Harkers vän, Van Helsing, får reda på vad som hänt och beslutar sig för att omintetgöra den blodtörstige greven en gång för alla. Ni som läst Bram Stokers Dracula märker säkert att denna film tar sig enorma friheter vad gäller handling och karaktärers relationer till varandra. För en annan som sett ett otal Draculafilmer känns det dock som en frisk fläkt att någon gör något nytt med denna historia. För sin tid var Horror of Dracula otroligt blodig och vådsam, men även idag har filmen en nerv och ett tempo som gör att man som tittare inte har en tråkig stund. Skådespelarna i filmen gör även ett gediget arbete, framförallt Peter Cushing som spelar Van Helsing och Christopher Lee som spelar Dracula.

tjejj

När man nu gått in på vampyrspåret kändes det lockande att se ännu en film om de lömska blodsugarna. Jag bestämde mig därför att se den tyska filmen Vampyr från 1932. Filmen utspelar sig på ett slott och handlar om David Gray, vilken anländer till slottet som gäst och där får uppleva allehanda obehagligheter som tycks vara kopplade till en ond vampyr. Detta alster bör egentligen betraktas mer som en konstfilm än en skräckfilm och den kräver otroligt mycket av tittaren. Handlingen kan ibland te sig förvirrande, vissa partier är långsamma och filmen är ett mellanting mellan stumfilm och talfilm. Ger man dock filmen en chans och ser den med rätt sinnesstämning får man en oförglömlig upplevelse. Framförallt det visuella i filmen är riktigt förtrollande och det surrealistiska fotot ger en verkligen intrycket av att befinna sig mitt i en ond mardröm. Som sagt, inte en film för alla, men om du inte har något emot att bli utmanad av filmen du ska se borde du ge denna en chans.

dörr

Känner man sig efter detta mätt på vampyrer och istället vill se en klassisk spökfilm bör man kolla in The Uninvited från 1944. Denna film handlar om ett syskonpar som beslutar sig för att köpa ett stort hus för ett väldigt överkomligt pris. De upptäcker dock alltför sent att det låga priset säkerligen beror på att huset tycks vara hemsökt. Alla klassiska element som brukar finnas i en sådan här historia finns även här. Detta är dock till filmens fördel och även om den inte är särskilt otäck är det mysigt familjärt att njuta av spöklika händelser som ljus som slocknar utan anledning eller böcker vars sidor bläddrar till synes av sig själva. Ett riktigt spännande mysterium ligger dessutom bakom spökerierna, vilket det som tittare är en fröjd att följa. Det värsta med sådana här filmer brukar vara huvudpersonerna som oftast är osympatiska och korkade bara av anledningen att filmen ska kunna hålla sin fulla längd. Huvudkaraktärerna i The Uninvited är dock riktigt sympatiska och där man i vanliga fall slår sig på pannan och skriker till TV’n att man själv minsann skulle agerat så mycket mer rationellt i en liknande situation är karaktärernas handlingar och resonemang här alltid logiska. Gillar man spökhistorier bör man ge denna film en chans.

 

Arkiverad under: Film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 498
  • Sida 499
  • Sida 500
  • Sida 501
  • Sida 502
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in