Den fjärde maj släpper Det Vackra Livet sitt debutalbum men syskonen Philip och Henrik Ekström är långt ifrån några nykomlingar. Med The Mary Onettes har de redan lämnat ett avtryck på den svenska indiescenen.
Kulturbloggen passade på att möta upp de båda bröderna för en pizza på Nytorget inför albumsläppet.
Hur skiljer sig Det Vackra Livet från The Mary Onettes?
Det är inte så stor skillnad förutom att Det Vackra Livet är på svenska.
Var det annorlunda att skriva låtar på svenska?
Egentligen inte, den enda skillnaden var språket. Jag använde ord som jag inte brukar använda och det var nytt för mig för jag hade aldrig skrivit låtar på svenska tidigare. Det var ett sätt för mig att utveckla mitt sätt att skriva låtar. Jag har alltid haft svårt att beskriva hur jag skriver låtar på engelska men nu känns det som att jag hittat en struktur.
Vad är det för struktur?
Vardagen nedbantat i diktformat.
Varför valde ni att starta upp Det Vackra Livet istället för att göra en ny skiva med The Mary Onettes?
När vi höll på med den tredje The Mary Onettes-skivan blev det en såpass tung process att vi kände att vi behövde en urladdning. Vi behövde få ut nånting snabbt och på sätt blev den här skivan en motpol till det vi gjort innan. Det blev en kreativ explosion vilket var skönt med tanke på att vi inte behövde stressa och egentligen hade kunnat hålla på och pilla i all oändlighet.
Varför tog ni namnet Det Vackra Livet?
Från början är det en Reeperbahn-låt men vi brukar inte säga det. Namnet summerar skivan samtidigt. Det är ett rätt så ironiskt namn som kan tolkas hur man vill. Det vackra livet är många gånger dystert och trubbigt men det är också det som kan vara det fina. Som en pizza och en mellanöl – ganska gott men ångestfyllt för man måste ut och springa efteråt.
Hur skulle ni beskriva skivan?
Som en tillbakablick, någon slags nostalgisk känsla som många kan känna igen och funderingar över det som varit. Känslan är också familjär och beskriver livet vi vuxit upp med fast det kan vara svårt för lyssnaren att uppfatta. Skivan handlar också om platser. Varje låt är en plats även om vi inte specifikt nämner några städer i texterna.
Har ni några influenser?
Vi har en ganska tydlig ljudbild som många 80-talsband. Jag ser det mer som att vi lånat ett visst sound än av ett visst band. Sedan har vi plöjt genom en hel del new wave.
Är det något ni vill tillägga?
Det var en god pizza, bara ölen som fattas.
