Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokrecension: Sista dagen av John Grisham – visar än en gång vilken mästare Grisham är på att berätta en spännande historia

by

Sista dagen av John Grisham

Svenska
Antal sidor
484
Utgivningsdatum 2020-11-13
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Kjell Waltman
Originaltitel The Reckoning
ISBN 9789100181338

John Grisham är en mästare på att skapa spänning. Trots att han vänder en hel del på hur en spänningsroman berättas och trots att den innehåller en hel del beskrivningar av förhandlingar mellan jurister och det inte är särskilt mycket action håller Grisham igång spänningen rakt igenom hela romanen.

Den börjar med att vi får följa romanens mördare. Handlingen utspelar sig i slutet av 1940-talet och i centrum står Pete Banning som är den lilla amerikanska stadens älsklingsson, en krigsveteran nyss hemkommen från andra världskriget, bonde, familjefar och trogen medlem i den lokala kyrkan. En kylig oktobermorgon 1946 går han upp tidigt, åker in till staden och begår ett chockerande brott. Han skjuter iskallt ihjäl staden metodistpastor Dexter Bell.

När Pete Banning grips svarar han till den som frågar: ”Jag har inga kommentarer” och hur än hans advokat försöker lirka ur honom något som möjligtvis kan förklara hans handlingar vägrar han att berätta mer. Hans barn, hans syster och hans advokat försöker få honom att berätta varför han kallblodigt sköt ihjäl pastorn. Men han vägrar. Ett sådant mord har naturligtvis dödsdom som straffpåföljd. Men guvernören som skulle kunna benåda honom erbjöd honom livstid istället för dödsstraff om han bara berättar varför.

Grisham kan som få beskriva det amerikanska rättssystemen och hur korrupt och rasistiskt det är. Många i den lilla staden ifrågasatte om en vit man som var krigsveteran verkligen skulle kunna dömas till döden. Det brukade endast vara fattiga svarta som dömdes till döden.

Romanen innehåller också ett långt avsnitt från andra världskriget då Pete Banning som soldat i den amerikanska armén blev tillfångatagen av japanska styrkor på Filippinerna. Det är vidrigt att läsa om hur den ockuperande makten Japan lät sina krigsfångar både svälta, plågas och torteras. Då de amerikanska styrkorna hade gett upp ansågs de vara de allra mest föraktliga varelser eftersom de gav upp. Det var så omanligt och fegt, menade japanerna.

Jag erkänner att mittdelen av denna roman, som utspelade sig i Filippinerna var den som jag tyckte sämst om, eller det var den enda som kunde kännas seg. Det är nog för att jag både sett på film och läst i andra böcker liknande vidriga berättelser om vad människa kan ta sig till i krig.

Men som helhet är denna roman verkligen engagerande och spännande, det gick inte att sluta läsa. Grisham visar än en gång vilken mästare han är på att berätta en spännande historia. Och den har en hel del att berätta om hur det är att vara människa.

Bokrecension: Tritonus av Kjell Westö

by

Tritonus
Författare: Kjell Westö
Utgivningsdatum 2020-08-14
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100182182

Tritonus är Kjell Westös åttonde roman och den har belönats med Svenska Yles litteraturpris 2020.

I centrum för berättelsen står två medelålders män som båda håller på med musik, men den ena, Thomas Brander, är ett internationellt namn inom klassisk musik medan den andra, Reidar Lindell, driver ett hobbyband med covermusik från pop, rock och country. Dessa två män råkar bli grannar. De får någon slags vänskapsrelation fast både är rätt trasiga och släpper egentligen inte in den andre på riktigt.

Bokförlaget sammanfattar utgångspunkten för romanen:
Stjärndirigenten Thomas Brander har låtit bygga en överdådig villa ute i skärgården. I Casa Tritonus ska han koppla av från de tärande arbetsresorna, men självbilden är inte vad den varit, och efter en rad motgångar i yrkes- och kärlekslivet kan det dyrköpta palatset inte lugna nerverna. En alltför utåtriktad och nyfiken granne blir också ett hot mot sinnesfriden.
Till slut finner Brander och grannen, skolkuratorn och amatörmusikern Reidar Lindell, ändå en gemensam ton i umgänget, och en kärv vänskap uppstår mellan dem. Med Lindell följer också invånarna i Ravais och deras inbördes relationer, som till slut blir också Branders angelägenhet. Ute i skärgården kan man inte fly in i anonymiteten, här delar man varandras glädje och sorg. Här sitter man i samma båt också när den läcker.

Första halvan av romanen sög in mig. Romanen är fascinerande och stark. Kjell Westö kan skriva om musik på ett initierat vis. För att vara ärlig: lite för kunnigt. Då jag inte känner till musik på den nivån som Westö skriver om skummar jag över avsnitt som beskriver musikens gångar i detalj.

En berättarteknisk metod som fungerar väldigt bra i denna roman är att vartannat avsnitt berättar utifrån Branders synvinkel och tankar och vartannat efter Lindells synvinkel. Jag känner att jag kommer båda nära, det är emellanåt så att jag kan nästan känna mig som dem och inser hur de lurar sig själv, ljuger för sig själva, blundar för att vägra se sig själva. Dessa delar är mästerliga. Hade det inte varit för alltför mycket gråtande i musikaliska detaljer hade romanen varit en av de bästa jag läst på länge, men den är ändå väldigt bra – och för den som har mer kunnande inom musik eller större intresse lär musikfokuset tvärtom höja kvaliteten.

Om romanens titel:
Tritonus är den musikaliska termen för det dissonanta djävulsintervallet, och romanen Tritonus pendlar mellan harmoni och dissonans, i sökandet efter svaren på några akuta frågor: hur kan vi leva tillsammans, med alla våra olikheter, i en tid som vår? Finns det försoning och botgörelse, innan allt är försent?

Fakta om bokförlaget om Kjell Westö:
Kjell Westö, född år 1961 i Helsingfors, är en av Finlands främsta författare. Han är mest känd för sina episka romaner som utspelar sig i Helsingfors, men har även skrivit noveller, poesi, essäer och krönikor.

Foto: Thron Ullberg

Westö debuterade som poet år 1986 och gav tre år senare ut sitt första prosaverk, Utslag och andra noveller, som blev en kritikerframgång och nominerades för Finlandiapriset. Westö gav prov på det som skulle bli hans starka sidor också i fortsättningen: en säker känsla för replikföring, miljöer och stämningar.

Bokrecension: Splendor av Stefan Lindberg

by

Splendor
Författare Stefan Lindberg
Utgivningsdatum 2020-03-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100182038

Stefan Lindberg är en duktig författare som använder språkets rytm för att förmedla karaktärernas tankar och känslor. Det är spännande. Jag skulle tro att hans sätt att använda språket är ett starkt skäl till att denna roman nominerats till Augustpriset 2020. Samtidigt gör sättet han använder språket att jag nästan tappar andan när jag läser och känner hur huvudpersonen rusar genom livet för att slippa känna sina känslor. Vilket både är skickligt men samtidigt lätt blir för mycket, för tydligt.

Först blev jag helt fångad av romanen, språket och sättet att berätta. Jag läste och läste och ville inte lägga undan boken. Men efter ett tag, en bit in i romanen, blev det för mycket, för rörigt och rent av obehagligt på ett sätt som inte kändes bra.

Bokförlaget skriver om boken:
En majkväll 2017 stöter författaren Stefan Lindberg ihop med Mathias Splendor Johansson på en uteservering i Stockholm. Han har ett förflutet i en sekt – Paradiset – med megalomana ambitioner; man har använt en sinnesvidgande drog för att få själar, minne och framtid att flyta samman, och det visar sig snart att Splendor har kännedom om en förträngd händelse i Stefans förflutna.
Splendor är en roman som spränger autofiktionens gränser och försätter läsaren i ett tillstånd av absolut och hallucinatorisk närvaro. På en gång mysteriespel och kärleksberättelse pekar romanen ut en ny riktning i Stefan Lindbergs författarskap. Och återkopplar till dess rötter.

Stefan Lindberg skriver som om det är en sann berättelse eftersom han själv är en av huvudkaraktärerna. Men jag uppfattar berättelsen också som fantasi, eller en form av sammanblandning av verklighet, drömmar och fantasi.  Författaren Linda Boström Knausgård dyker upp i ett par kapitel. Hon och Stefan Lindberg hade haft ett förhållande tidigare och i romanen berättas hur hon mår psykiskt dåligt. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns obehagligt. Hur sann är beskrivningen? Jag vet ju inte. Det spelar kanske ingen roll men det är också problemet med denna roman, det som gör att den inte riktigt talar till mig. Hur mycket är sant och vad är ren roman? Det kanske egentligen inte är så viktigt att veta men när verkliga personer pekas ut är jag tveksam. Allt författande bygger i och för sig på någon form av verklighet eller reella upplevelser. Men hur mycket får någon använda en före detta kärlekspartner i sin roman? Hur nödvändigt är det ens för att forma berättelsen?

Kanske är det andra saker som förstärker mitt obehag när jag läser romanen. Jag fick faktiskt tvinga mig själv att läsa klart den. En sak som störde var just det som samtidigt är så skickligt: hur orden i korta meningar så starkt förmedlar en känsla av karaktären – vilket gav mig andtäppa. Det kändes som att jag inte hann med honom.

Men som sagt, andra tycker annorlunda än jag eftersom boken nominerats till Augustpriset.

Tiden har sett allt av Nachla Libre: vacker och smärtsam

by

Tiden har sett allt
Författare Nachla Libre
Utgivningsdatum 2020-09-23
Förlag Nordstedts
ISBN: 978-91-1-310206-1

                    ”Tiden har sett allt” av Nachla Libre hör till månades ”nattliga” överraskningar. När jag började läsa denna diktsamling hade jag endast en vag aning vad det var jag gav mig in på. Nyckelorden natt, sömnlös och stad lät tilltalande, romantiska till och med. Särskilt för den som sitter med en bok framför näsan under sömnlösa nattliga timmar. ”Tiden har sett allt” visade sig vara mer än tilltalande. Romantisk vet jag inte om jag tycker är ett passande ord däremot. Romantisk som i förskönad är denna diktsamling verkligen inte. Romantisk som i vacker – definitivt. Vacker på ett ärligt och smärtsamt sätt. Många ord Nachla Libre använder i ”Tiden har sett allt” må inte vara vackra i sig, snarare är det kanske enkla och vardagliga men på något sätt lyckas de väldigt graciöst flyta in i Libres diktströmning.  

Den ärlighet som läsaren får möta på i ”Tiden har sett allt” framstår som oerhört nära. Jag kan föreställa mig hur jag sitter någonstans en sömnlös natt i en stad som aldrig ler och lyssnar på det Nachla Libre har att säga. Jag kanske inte kan svara henne egentligen men jag kan lyssna på henne, jag kan få en inblick i hennes värld. Jag känner ingen distans mellan oss trots att den egentliga distansen är ett par tusen kilometer. Nachla Libre är mer närvarande än många andra författare i sina dikter. Hon är där i de svarta orden tryckta på de blanka sidorna, i de sena timtalen – gryningens timmar –, i det politiska som egentligen inte skulle behöva vara politiskt; för att mycket av det ”politiska” som berörs i denna diktsamling är egentligen mer mänskligt än rent politiskt. Det finns trots allt skillnad på politik och politik, där den ena sorten propagerar för ett visst parti eller en viss ideologi, men där den andra sorten egentligen betonar de problem och orättvisor som inte tillåter många människor att få leva ifred. ”Tiden har sett allt” är mycket mer av den andra sorten, skulle jag säga. Ibland är denna sorts politik mer eller mindre oundviklig, särskilt om systemet man lever i skadar en.

Den största nackdelen med denna diktsamling är att den tog slut lite för fort. ”Tiden har sett allt” är Nachla Libres debutbok som visar på hennes fulla potential som diktare, som någon som vågar ärligt kommentera på samhället utan några försköningar eller oklarheter. Som läsare kan jag bara hoppas på lika ärliga, språkmässigt vackra och skarpa skildringar i Nachla Libres framtida verk.

Grattis årets Augustpris-nominerade

by

Övre raden f.v. Sara Stridsberg, Steve Sem-Sandberg, Patrik Svensson, Peter Handberg, Anna-Karin Palm, Åsa Lind, Joanna Hellgren. Mitten f.v. Sara Lundberg, Alexandra Borg, Nina Ulmaja, Ingrid Carlberg, Lotte Möller, Nina Wähä, Daniel Gustafsson. Främre raden f.v. Sara Olausson, Per Gustavsson, Anna Fock, Jenny Jägerfeld, Marit Kapla, Oskar Kroon. Foto: Sören Andersson.

De 18 titlar som nominerats till årets Augustpris har tillkännagavs 19 oktober 2020 under ett live-sänt event på Södra teatern i Stockholm. Svenska Förläggareföreningen delar varje år ut Augustpriset i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, årets svenska fackbok och årets svenska barn- och ungdomsbok. Här hittar du de nominerade böckerna för 2020.

Nominerade till årets svenska skönlitterära bok
Minnestrådar, Carola Hansson, Albert Bonniers Förlag
Nazismen är på frammarsch i 30-talets Tyskland. I den tätt komponerade romanen Minnestrådar väcker berättarrösten liv i tre judiska ungdomars livsöden. På ett jordbrukskollektiv utanför Falun möter ideal verklighet och tillfälligheter blir livsavgörande. En utsökt ordväv som kräver läsarens fulla uppmärksamhet.

Splendor, Stefan Lindberg, Albert Bonniers Förlag
Stefan Lindberg balanserar skickligt mellan autofiktion och skröna. Splendor är en själens pikaresk, en svart komedi. Med humor och stor kännedom om skapandets villkor borrar berättelsen skoningslöst efter hemligheter i jagets, sorgens, och en mardrömslik förtvivlans mysteriösa djup.

Jag ser allt du gör, Annika Norlin, Weyler förlag
Med skarp blick för mänskliga beteenden och en skev, lite sotig humor skriver Annika Norlin träffsäkert om bekräftelsetörst, sorg – och gruppdynamik i ett punkband på turné genom Europa. I novellsamlingen Jag ser allt du gör porträtteras en samling udda människor med ömsint generositet, värme och stor psykologisk insikt.

Samlade verk, Lydia Sandgren, Albert Bonniers Förlag
Lydia Sandgren bygger och befolkar ett eget litterärt universum fyllt av levande detaljer. Göteborg, med svartklubbar, sunkhak och universitetsbibliotek, blir spelplats för ett triangeldrama där den försvunna Cecilia är det svarta hål kring vilket romangestalterna graviterar. Samlade verk är en kärleksförklaring till litteraturen.

Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor, Thomas Tidholm, Ordfront förlag
I sin vackert formgivna, prosalyriska tankebok ställer Thomas Tidholm grundläggande frågor om människans förhållande till naturen. Är det möjligt för oss människor att återförenas och försonas med en natur som vi successivt har avskärmat oss ifrån? Med poetisk precision och klargörande enkelhet bygger Jordlöparens bok broar mellan två världar.

Renegater, Klas Östergren, Polaris
Klas Östergren tar grepp om den svenska samtiden i detta mäktiga romanbygge. Med berättarglädje och hantverksskicklighet skapas ett förtätat tidsdokument på musikalisk prosa där säcken knyts ihop på ett snillrikt sätt. Renegater är slutet på en era och en läsfest utan motstycke.

Nominerade till Årets svenska fackbok

Livets tunna väggar, Nina Burton, Albert Bonniers Förlag
Med snillrik grace och elegans tar Nina Burton sig an naturen och djurens språk genom att på nära håll studera de myror, bin, rävar och ekorrar som gjort hennes mormors sommarhus till sitt eget. Nyfiket lär hon sig mer om deras intelligens, samarbetsförmågor och individualitet och delar generöst med sig av sina upptäckter i denna essäsamling som påminner om att det stora finns i det lilla, och inte sällan alldeles om husknuten.

Familjen, Johanna Bäckström Lerneby, Mondial
I över tio år har Johanna Bäckström Lerneby kartlagt en familj som med sitt skräckvälde styr och kontrollerar Angered i Göteborg. Klart och tydligt med stor glöd och närvaro, men utan pekpinnar, ger hon läsaren inblick i hur detta parallellsamhälle kunnat uppstå, och växa. Och vad som gjorts för att bekämpa det. Ett högaktuellt samtidsdokument.

Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige, Elin Anna Labba, Norstedts
Elin Anna Labba beskriver renskinn som ”så mjuka att det känns som att handen ska smälta när man stryker dem”. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighets-papper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia.

Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt, Kristoffer Leandoer, Natur & Kultur
I en myllrande rik essäsamling tar Kristoffer Leandoer med läsaren på en svindlande resa genom hundratals författare av skönlitteratur, serier och låttexter – David Bowie, Oscar Wilde, Henry James, Olga Tokarczuk, Ursula K Le Guin och många fler – som flytt från regimer, krig, tonår, konventioner eller sig själva. Lärt, men lätt, om komplexa frågor om språk och hemvist och vad det betyder för oss.

Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson, Jan Malmborg, Albert Bonniers Förlag
En synnerligen välresearchad, generös och inbjudande biografi om en gåtfull och motsägelsefull mångsidig man vars sånger många hört, men färre kommit in på livet. Ett lika finstämt som initierat porträtt av denne vissångare, poet, textförfattare och målare vars verk, och liv, ständigt balanserade mellan dur och moll. Imponerar gör också den insatta skildringen av det sena 1950-talets nyfikenhet och törst efter nya intryck som präglade många av tidens kreatörer, inte minst Olle Adolphson själv.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari, Volante
Med både finess och värme, humor och svärta, berättar Arash Sanari en bitterljuv historia om hur hans familj från Iran försöker anpassa sig till Sverige och, många gånger obegripliga, svenska seder och bruk. Genom att varva sin pappas dagboksanteckningar med sina egna ger han ögonöppnande perspektiv på vad det innebär att byta både land och kultur. Den enes integration kan bli den andres isolation.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl, Linda Bondestam, Berghs Förlag
Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.

Kråkorna, Anders Fager & Peter Bergting, Natur & Kultur
Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren.

Billie, Korven och havet, Julia Hansson, Natur & Kultur
En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet.

Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget
Dragspelsformatet kommer till sin fulla rätt i Kom dagen, kom natten, där en dag- och en nattsida vecklas ut. Ur det lilla barnets perspektiv levandegörs en sensommardag på landet, där hjärtat pulserar i marken, solstrålar värmer och ensamhet trollas bort. Vardag övergår efterhand i dröm och i en önskan om att våga släppa sina flytkuddar. Åsa Linds lättflytande vers rymmer ett poetiskt anslag som Emma Virkes perspektivrika illustrationer känsligt fördjupar. Hyllningen till en sinnlig barndomsvärld och nordisk sommar, och till själva bilderboksformatet, hänför.

Humlan Hanssons hemligheter, Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson, Natur & Kultur
Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Alltid hejdå, Alma Thörn, Galago
Alma Thörns självbiografiska debut handlar om att längta hem innan man farit, tvingas välja mellan människor man älskar och om att alltid behöva säga hejdå. Med bildberättelsens medel fångas lyhört känslan av hemlängtan och otillräcklighet över generationsgränserna. En tolvårig Alma slits mellan sin mamma och pappa, likt hennes mamma gjorde trettio år tidigare. Gråskala och sepia går omlott för att markera de tidslager som återges med fullständig tonträff. Alltid hejdå är en serieroman sedd genom barnets ögon som skär i hjärtat och ger en varm kram på samma gång.