Litteratur och konst

 

Titel: Gregorius guld
Författare: Svante Björkum
Förlag: Pennan
Utgiven: 201306
ISBN13:9789198084306

Gregorius guld är en speciell bok, både till format och innehåll. Boken är tryckt i liggande miniformat 8,2 x 12 cm och två minisidor motsvarar tillsammans en traditionell pocketbokssida. Själv tyckte jag att miniboken passade perfekt att ta med sig på stranden.

Romanen blandar historiska fakta och berättelser från 1400-talet med en fiktiv historia i nutid. Handlingen kretsar kring mirakeltavlan Helga Lösen som förvaltas av dominikanermunkarna i Svartbrödraklostret i Gamla stan.

Som tack för att tavlan botar sjuka, räddar olycksdrabbade samt till och med återuppväcker döda växer klostrets tillgångar. Broder Gregorius, som själv helas från digerdöden, lovar att nedteckna alla berättelser om dem som tavlan har hjälpt. Samtidigt gör han allt för att bevara guld och rikedomar från den hotande omvärlden.

Kapitlen växlar mellan de återberättade miraklen, Gregorius sjå med att gömma undan skatten och nutidshistorien om Sven som hittar spår efter tavlan och bestämmer sig för att leta reda på munkarnas guld. Mer eller mindre motvilligt får han tre kompanjoner med sig på färden, som hjälper honom med dechiffrering, mystik och pengar. Med på ett hörn i 1400-talshandlingen är också kung Erik, hans unga drottning Filippa och hennes kronjuveler.

Författaren lyckas med Gregorius guld att skapa en spännande historia samtidigt som han förmedlar lite intressant 1400-talshistoria. Boken är lättläst och ger en målande skildring av livet på och omkring medeltidsklostret.

Titel: Solviken
Författare: Annika Estassy
Förlag: Frank Förlag
Utgiven: 201305
ISBN13: 9789187433016

Marie Lindsjö närmar sig fyrtioårskrisen när hon lägligt nog får ärva sin fasters hus vid namn Solviken i skärgården, lägligt nog visar det sig att pojkvännen – som föreslår att hon säljer huset och köper en lägenhet istället – inte hade tänkt skilja sig från sin gravida fru och lägligt nog riktar alla männen i närheten av Marie sina blickar mot henne.

Marie – tillsammans med katten Sigge – beslutar sig för att flytta permanent till Solviken. Nystarten medför nyfikna grannar, passionsfyllda nätter med yngre adonisliknande män och ett pendlande till Stockholm. Drastiskt säger Marie sig upp från det trista kontorsjobbet och nöjer sig med att leva på A-kassa – några månader senare arbetar Marie på samma arbetsplats igen. I med att fyrtioårskrisen vid den tiden är över får hon uthärda att vara en kontorsråtta.

Bland de 364 lättlästa sidorna kan läsaren finna ett antal andra fyrtioåringar vars liv tar en vändning – dock måste det avslöjas att avslutet för ett flertal karaktärers öden inte avslutas bland de 364 sidorna. Det gäller att kontakta författaren och fråga! I fall man lider av sömnlöshet på grund av oavslutade karaktärsöden, det vill säga.

Vart Marie än befinner sig möter hon på Niklas. Av någon anledning pirrar det i magen på Marie när hon får syn på denna man. I och för sig är han både singel och fixar kök – vad mer behöver en kvinna?

Niklas liv är inte så enkelt. Den neurotiska kvinnan från Östermalm han fick barn med vägrar släppa taget om honom även fast de inte bott tillsammans i flera år. Själv möter hon Rolf från den sjabbiga förorten Spånga – enligt henne – och planerar en framtid med denna man, men för Niklas råder det att stanna vid hennes sida om han inte vill förlora kontakten med deras gemensamma dotter.

I Niklas och Maries bekantkrets finns också den dumpade Gabriel som hetsigt letar efter blondiner han kan tillbringa nätterna med, Maries väninna Susanne som finns där för Marie varje gång den senare har släppt in fel man i sovrummet och så Ulf – antagonisten som av en vagt beskriven anledning vill ta Solviken ifrån Marie.

Det enda man kan relatera sig till i denna roman är fyrtioårskrisen – jag börjar inte närma mig en sådan och kan därför möjligen inte skåda den likt en läsare i fyrtioårsåldern skulle göra. Hursomhelst var den på gränsen till outhärdlig.

Text: Anastasia Brink

Titel: Valfierno – Mannen som stal Mona Lisa
Originaltitel: Valfierno
Författare: Martin Caparrós
Förlag: Lethe
Utgiven: 201305
ISBN: 9187135388

Detta är en bok inspirerad av en verklig händelse – den spektakulära stölden av tavlan Mona Lisa från Louvren i Paris 1911, kuppen som gjorde tavlan världsberömd.

Konstnärer och kändisar som Picasso anklagades för stölden, men två år senare greps en man då han försökte sälja Mona Lisa till en konsthandlare i Florens. Han sa att han ville återbörda tavlan till dess hemland, och blev därmed en hjälte för många italienare och dömdes endast till ett års fängelse.

Misstankar om att det egentligen var en stor förfalskningsliga som låg bakom stölden fanns redan på den tiden, och det är det spåret som den kände argentinske författaren Martin Caparrós fascinerats av och skriver om i sin bok om markisen Valfierno. Markisen har antagit olika identiteter under sitt liv, men avslutar det med Valfierno som kontaktar en journalist för att i boken berätta sin historia om hur han stal Mona Lisa.

Caparrós har fått pris för denna och flera andra av sina romaner så ja – han är en bra skribent, men oj vad jobbig han är. För det första skriver han en lätt James Joyce Odysseus-inspirerad långa meningar prosa: ”Om ni vill ska jag berätta denna sanna historian för er. Men ni ska få se att då kommer ni att sakna de här, ni kommer se att sanningen inte tjänar något syfte. Dessutom vet ni hur det är: en av de mest vulgära sätten att få en hopdiktad historia att verka sann är att berätta en till, ännu mer ihopdiktad, så tror man att den första versionen bara var påhitttad”

Det gäller att hålla tungan rätt i mun i början innan jag lyckas få någon ordning på de olika tiderna, historierna och identiteterna som markisen hoppar mellan. Det blir onödigt virrigt, men när jag har alla personerna under kontroll blir markisens cyniska liv intressant särskilt som han faktiskt möter sin like i demimonden Valérie.

En roman för den som vill ha något att bita i under sommarkoman.

Text: Eva Sundqvist Olmos

Titel: Polis
Originaltitel: Politi
Författare: Jo Nesbø
Översättare: Per Olaisen
Förlag: Piratförlaget
Serie: Harry Hole 10
Utgiven: 201306
ISBN10: 916420412X
ISBN13: 9789164204127

Polis är den tionde deckaren i Jo Nesbøs serie om den långa och rätt hårdföre norske polismannen Harry Hole. I förra boken tog författaren livet av sin polis. Trodde vi. Men Harry Hole lyckas alltid komma tillbaka och överleva, på något sätt.

Nu är Harry Hole verkligen tillbaka i en rafflande deckarhistoria, spännande och omöjlig att slita sig från. En riktig deckare att ha på sommaren för den som har tid att läsa. Nesbø behärskar verkligen konsten att dra en historia flera varv och det vi tror vi listat ut vänds helt upp och ned några kapitel senare.

Det är svårt att berätta om handlingen utan att avslöja för mycket. På vilket sätt Harry Hole är tillbaka, kan jag inte ens avslöja.

De norska poliserna ställs inför sin kanske tuffaste utmaning. Poliser mördas och morden går till som kopior av ouppklarade mord. Skickligt manövreras vi genom persongalleriet och vi misstänker än den ene än den andra.

Den som läst flera av deckarna i Harry Hole serien får ut lite extra, eftersom han/hon känner till flera av karaktärerna och kan följa deras relationer och utveckling.

En del av böckerna i serien har jag tyckt varit lite för våldsamma, med lite för äckliga beskrivningar av de otäcka morden. Jo, det finns sådana ruskiga detaljer i den här också, men ändå känns det inte lika mörk. Den är ändå mer hoppfull, inte lika destruktiv och uppgiven kring samhället, även om det helt klart finns korruption i samhällstoppen och bland makthavare fortfarande.

Jag tycker Harry Hole vinner på att släppa något av det destruktiva, det blir lättare att engagera sig för honom. Överlag känns det som att Nesbø nu känner sina karaktärer bra och han ger dem utrymme att förändras också, i små trovärdiga steg. Frågan är om inte Polis är den bästa boken i serien. För min del tycker jag att Jo Nesbø överträffar sig själv med den nya Harry Hole-deckaren Polis.

Kommer det fler böcker i serien om Harry Hole? Jag skulle kunna misstänka, för den här slutar på ett sätt som i allra högsta grad öppnar för en fortsättning. En spännande fortsättning som kanske vänder upp och ner på det mesta som vi tror händ i den här. Men Nesbø vet man aldrig.