Litteratur och konst

Bokrecension debutantromanen Hon – En relationsroman
Titel: Hon – En relationsroman
Författare: Viktor Andersson
Förlag: Modernista
Utgiven 201401
ISBN: 978-91-7499-412-4

Den här romanen handlar om Viktor (samma namn som författaren själv, men han svarar inte på om den handlar om honom själv) som är en 23-årig journaliststudent som glömt sin älskades namn. Han minns allt annat i deras relation i detalj men har glömt hennes namn. Boken handlar om att Viktor försöker minnas Hennes namn. Han försöker minnas på olika vis, var det ett dubbelnamn, hur höll jag pennan när jag skrev det, hur formade jag munnen när jag sa det osv.

Samtidigt berättar Viktor om allt han minns efter att relationen tagit slut när hans älskade plötsligt inte vet vad hon känner och vill ha ett uppehåll. Han har lovat att inte höra av sig till henne men hon har lovat höra av sig till honom. I väntan på att hon ska höra av sig tänker han på allt som hände, vad de gjorde, vad hon sa, hur hon klädde sig och vad han i smyg läste i hennes dagböcker. Han tänker också på hur allt ska bli bara hon hör av sig och de är tillsammans igen. Boken handlar alltså om kärlek, hur ont det gör när den tar slut och hur kärlek kan få en människa (Viktor i det här fallet) att mer och mer utplåna sig själv för att bli den som man tror att den man älskar vill att man ska vara eller som den man tror den andra behöver. Och om sårbarheten i att bygga sitt liv på den kärleken.

Det är en intressant debutantroman. Den har ett intressant språk och det märks tydligt att författaren läst många böcker, inte bara för de otaliga citat av olika författare som finns i boken utan även i sättet som författaren formulerar sig på. Och det är ett intressant upplägg att ha ett huvudtema som består i hans vånda att han inte minns Hennes namn och samtidigt berätta deras kärlekshistoria från det att de träffades på gymnasiet till det att det blev ett par när båda flyttade till Stockholm. Men handlingen är bitvis något monoton och stillastående och jag kan inte låta bli att undra om inte Viktor är mer kär i kärleken än i Henne eftersom hans minns allt i deras relation (inklusive hennes exakta mått..) men inte kan påminna sig hennes namn.

Text: Ursula Aksberg

Titel: Odödlig
Författare: S J Bolton
Förlag: Modernista
Utgiven: 201308
ISBN10: 9174993003
ISBN13: 9789174993004

Lacey Flint är tillbaka i denna tredje bok av S J Bolton. Odödlig fortsätter där Boltons förra bok Livrädd slutade.

Barney upplever saker, på andra sätt än andra barn. Han har sett saker ingen skulle behöva se och han har en särskild förmåga att iaktta och kunna hitta borttappade saker. Ibland faller hans verklighet ur balans genom hans absenser, längre och kortare stunder han inte kan minnas vad han gjort. Granne med Barney bor Lacey som är ledig från sitt jobb och som på sitt eget sätt och genom en psykolog försöker bearbeta det som hänt henne.

Unga pojkar försvinner i London och hittas senare brutalt mördade. Mördaren är duktig på att sopa undan spåren efter sig och poliserna Mark Joesbury och Dana Tulloch med sitt team blir involverade i jakten på seriemördaren på ett plan som på olika sätt drabbar dem båda personligt.

Den som tidigare läst något av S J Bolton kommer inte bli besviken, och till den som inte läst något av henne kan jag gratulera och nästan känna mig lite avundsjuk på att ha en intressant författares böcker att ta del av, även om jag inte tycker att Odödlig är den allra starkaste av hennes böcker. Stämningen i Boltons böcker är liksom tidigare väldigt spännande, in i det sista, och hon lyckas få till den där rysningen man kan känna sig i kroppen av obehag bland annat genom sina blodiga beskrivningar och det psykologiska spel som alltid utspelar sig i hennes böcker.

Även om man som läsare inte behöver ha läst hennes tidigare böcker för att kunna uppskatta denna bok så är det ändå en fördel på det sättet att det ger ett annat djup till berättelsen då man redan känner karaktärerna. Nackdelen med att ha läst hennes tidigare böcker kan dock vara att vissa saker i boken känns väldigt bekanta då de uppträtt tidigare och därför känns berättelsen delvis lite väl fantasilös.

På det stora hela är det ändå en bra deckare, det är en bok som är svår att lägga ner när man börjat då spänningen är igång redan från den allra första meningen. Släck ner nästan alla lampor hemma, kryp ner i en skön soffa under en filt och var beredd på några timmars läsning.

Rekviem för en romantiker
Författare Laura Popa
Förlag Adiago
Utgiven 201401
ISBN 9789198045581

Rekviem för en romantiker är Laura Popas debutroman. I boken följer vi den unga Bianca från en fattig och komplicerad barndom i Rumänien, ut på en resa i världen, mot självförverkligande, frigörelse och tillfredställelse. Ibland söker hon sig till något, men lika ofta verkar hon söka sig bort från platser, minnen och personer. Allt vi vet om henne, har vi fått reda på genom hennes minnen och berättelser. Allt som beskrivs för läsaren, är filtrerat genom Biancas medvetande. Hennes många resor, tar henne både till nya platser i världen men även tillbaka till gamla platser i minnet. Det är resandet mellan platser, känslor och minnen som verkar skapa förändringen hos Bianca. Hennes sökande efter något mer, något större i livet, är det som verkar skapa rörelse i hennes liv. Rastlösheten slår snabbt rot i Bianca när hon inte längre inspireras av sin omgivning. Rekviem för en romantiker kräver att man är närvarande i läsandet, för att man inte plötsligt ska gå vilse och tappa bort sig i gränslandet mellan dröm och verklighet.

Laura Popa är en oerhört intressant författare att bekanta sig med. Hennes språk är poetiskt och abstrakt målande. Rekviem för en romantiker är en bitvis svårtydd bok, med otydliga gränser mellan drömmar och verklighet. Precis som den konst som Bianca hänförs av, klassiska musikstycken och surrealistiska målningar, kräver Rekviem för en drömmare att man lösgör sig själv från konventioner, trygga ramar och röda trådar. Man måste låta texten och intrycken flöda. Det kan vara svårt att gå in med de förutsättningarna i en ny bok, men man vinner definitivt på det. För att vissa böcker ska nå sin fulla potential, kan det krävas att man släpper taget om kontrollbehov och sökandet efter fasta ramar för berättelsen. Samma sak gäller livet och det är något som Bianca mer och mer, genom sina resor, verkar förstå.
Text: Jenny Bång

Det sjunde barnet
Författare Erik Valeur
Översättare Margareta Järnebrand
Förlag Bokförlaget Forum
Utgiven:2014-01
ISBN10:9137139975
ISBN13:9789137139975

En spännande roman i gränslandet mellan kriminalroman och skönlitteraturen. Debutromanen ”Det sjunde barnet” av den danske journalisten Erik Valeur prisades med Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman när den kom ut i hemlandet Danmark.

Jag gillar att det inte är en renodlad kriminalroman. Visserligen innehåller romanen flera mystiska dödsfall, men det intresanta är politikens avvarter och hur den samverkar och motverkas av den tredje statsmaktens skandaljakt.

Jag älskar språket i romanen, orden flödar fram tillsammans med berättelsen flyt. Jag blir glad av språket, Berättarrösten är Maries, hittebarnet hela romanen snurrar runt.

Romanen inleds med ett antal anonyma brev, brev som skickats till de barn samtidigt låg på spädbarnsavdelnngen på rigshospitalet i Köpenhamn.

Breven innehöll en fotostatkopia från en gammal veckootidning, en bild på de sju små barnen och en babysocka. Över fotografiet står, “de sju små dvärgarna.” I brevet finns också en dopattest, med bara årtalet ifyllt.

Brevet som skickas till nationalministern blir inledningen på en jakt från politiskt håll på den okända brevskrivaren.

Ett annat brev hamnar hos en före detta framgångsrik grävande journalist, en journalist som har begått ett misstag och tvingats att jobba på en liten bortglömd tidning. En välkänd TV-journalist får ett också ett brev. Ett brev som ingnoreras, fram till den lilla tidningen börjar spekulera om vilka hemligheter som döljer sig på barnhemmet.

Det fiktiva barnhem, Villa Kongslund, är ett barnhem där danskarna placerade sina oönskade barn för adoption innan abort var tillåten. Barnen omhändertogs direkt efter födseln. Här doldes resultaten av de välbeställdas snedsteg. I avvaktan på adoption fick barnen omsorg och kärlek av föreståndaren för barnhemmet, Magna Ladegaards.

Berättelsen är suggestiv, mystisk och välskriven. Det är med rätta den är prisbelönad och värd att läsas av fler. Det är en psykologisk berättelse om politikens avigsidor. Samtidigt en berättelse om politikens beroende av den tredje statsmakten. En media som letar nästa scoop, för att sälja fler tidningar eller locka fler tittare. Jag har alltid känt att danska politik känns mer intresseväckande än svensk politik, och det gäller även i denna bok. En bok fylld av läsglädje, samtidigt som den mystisk och lite hemsk. Jag vill vända blad, men jag vill inte alltid veta vad som sker, och varför.

Text: Thomas Johansson