Det sjunde barnet
Författare Erik Valeur
Översättare Margareta Järnebrand
Förlag Bokförlaget Forum
Utgiven:2014-01
ISBN10:9137139975
ISBN13:9789137139975
En spännande roman i gränslandet mellan kriminalroman och skönlitteraturen. Debutromanen ”Det sjunde barnet” av den danske journalisten Erik Valeur prisades med Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman när den kom ut i hemlandet Danmark.
Jag gillar att det inte är en renodlad kriminalroman. Visserligen innehåller romanen flera mystiska dödsfall, men det intresanta är politikens avvarter och hur den samverkar och motverkas av den tredje statsmaktens skandaljakt.
Jag älskar språket i romanen, orden flödar fram tillsammans med berättelsen flyt. Jag blir glad av språket, Berättarrösten är Maries, hittebarnet hela romanen snurrar runt.
Romanen inleds med ett antal anonyma brev, brev som skickats till de barn samtidigt låg på spädbarnsavdelnngen på rigshospitalet i Köpenhamn.
Breven innehöll en fotostatkopia från en gammal veckootidning, en bild på de sju små barnen och en babysocka. Över fotografiet står, “de sju små dvärgarna.” I brevet finns också en dopattest, med bara årtalet ifyllt.
Brevet som skickas till nationalministern blir inledningen på en jakt från politiskt håll på den okända brevskrivaren.
Ett annat brev hamnar hos en före detta framgångsrik grävande journalist, en journalist som har begått ett misstag och tvingats att jobba på en liten bortglömd tidning. En välkänd TV-journalist får ett också ett brev. Ett brev som ingnoreras, fram till den lilla tidningen börjar spekulera om vilka hemligheter som döljer sig på barnhemmet.
Det fiktiva barnhem, Villa Kongslund, är ett barnhem där danskarna placerade sina oönskade barn för adoption innan abort var tillåten. Barnen omhändertogs direkt efter födseln. Här doldes resultaten av de välbeställdas snedsteg. I avvaktan på adoption fick barnen omsorg och kärlek av föreståndaren för barnhemmet, Magna Ladegaards.
Berättelsen är suggestiv, mystisk och välskriven. Det är med rätta den är prisbelönad och värd att läsas av fler. Det är en psykologisk berättelse om politikens avigsidor. Samtidigt en berättelse om politikens beroende av den tredje statsmakten. En media som letar nästa scoop, för att sälja fler tidningar eller locka fler tittare. Jag har alltid känt att danska politik känns mer intresseväckande än svensk politik, och det gäller även i denna bok. En bok fylld av läsglädje, samtidigt som den mystisk och lite hemsk. Jag vill vända blad, men jag vill inte alltid veta vad som sker, och varför.
Text: Thomas Johansson