Litteratur och konst

En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton – en riktigt bra deckare

10 februari, 2015 by Redaktionen

Titel: En mörk och förvriden flod
Författare: Sharon Bolton
Översättare: Lilian Fredriksson, Karl G. Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven 2014-10
ISBN: 978-91-7499-570-1 (inbunden)
978-91-7499-571-8 (e-bok)

Sharon Boltons fjärde bok om polisen Lacey Flint är som föregångarna spännande från början till slut, välskriven och på ett positivt vis annorlunda – den både följer deckargenrens konventioner och förmår förnya och lyfta greppen. Läsaren sugs bokstavligen in i berättelsen och det är omöjligt att förutse vem som är god och vem som är ond, skurk eller hjälte, förövare eller offer. Eller både och. Just i det sammansatta ligger en styrka, som gör karaktärerna trovärdiga.

Bokens huvudperson har lämnat arbetet vid Londons Metropolitan Police, efter flera svåra fall som nära knäckt henne, och hon har nu jobb vid stadens flodpolis. Hon söker lugnet, bor ensam på en liten flodbåt i Deptford Creek, nära floden River Ravensbournes utflöde i Themsen. Ett område präglat av tidvattnets strömmar och sekler av sjöfart.

Men lugnet är bedrägligt, det mörka vattnet döljer många fasansfulla öden. En sommarmorgon när Lacey simmar i högvattnet, i närheten av sitt hem, upptäcker hon ett kvinnolik. Och trots att det inte ingår i polisassistent Flints arbetsuppgifter börjar hon söka svar på frågorna om vem kvinnan var, hur hon hamnade i floden, till synes förtöjd och svept i linneduk.

Lacey både drar och dras med i den mordutredning som startar. Och mördaren tycks leka med henne, lämna föremål på hennes husbåt som svårtydda symboler, vara ute efter just henne i flera bemärkelser.

Den historia som rullas upp är både fast förankrad i nutid och med många referenser bakåt i tiden. Trafficking, new age-flum och alternativ medicin, fertilitetsbehandlingar och föräldraskap, maktstrukturer, Anne Boleyns fall – författaren lotsar skickligt framåt, mot förklaring och upplösning. Mot ljuset.

Floden är egentligen bokens verkliga huvudperson, ett levande väsen som andas med tidvattnet. Som likt människorna är sammansatt, bär på både gott och ont, och där ytan säger lite om vad som finns i de till synes ogenomträngliga djupen. Och det är en storartad skildring.

I boken finns en karta över flodpolisens bevakningsområde, med övergivna mudderverk, pumphus, flodarmar och dockor utmärkta. Det är tacksamt och intressant med illustrationen, men faktiskt förmår Sharon Bolton så skickligt skildra flodmiljöerna att det inte hade varit nödvändigt. För miljöerna för tankarna till både ”Mörkrets hjärta” och ”Tolvskillingsoperans” Mackie Kniven, som får liken att simma i Themsens gröna vatten.

Som läsare är det därför lätt att i likhet med befäl och kamrater ifrågasätta Laceys simturer i floden. Det tycks minst sagt vara ett farligt nöje, med ständigt närvarande hot om att dras ner under ytan. Å andra sidan, för läsaren är det att hon just ger sig ut på simturerna vid rätt tillfälle som gett en riktigt bra deckare.

Armahs roman om Ghana sista året innan den självständiga regeringen störtades

5 februari, 2015 by Redaktionen

Titel: De vackra är ännu inte födda
Författare: Ayi Kwei Armah
Förlag: Modernista
Utgiven: 2015-01
ISBN: 978-91-7499-600-5

Den här romanen utgavs 1968 och översattes till svenska 1984. Nu har den återutgivits med ett nyskrivet förord. Boken är skriven av en ghanansk författare som ofta omnämnts som en kandidat till Nobelpriset. Boken börjar på en buss där konduktören plockar passagerarna på deras sista slantar, hotar och förolämpar dem. Passagerarna bugar och bockar, har inget annat val. För övrigt handlar boken om en järnvägstjänsteman som inte kallas vid namn utan enbart omnämns som Mannen. Han har beslutat sig för att inte utnyttja sin ställning som järnvägstjänsteman och ta emot mutor. Men hans beslutsamhet möts inte av förståelse, tvärtom föraktar många honom för att han inte tar hand om sin familj på det sätt han skulle kunna göra om han tog emot mutor. Hans gamla barndomsvän Koomson som blivit minister och åker omkring i en skinande ny Mercedes, vältrar sig däremot i lyx och överflöd. Mannens hustru Oyo, och även hans svärmor, beundrar den store mannen som så skickligt roffat åt sig, och försummar aldrig ett tillfälle att låta Mannen veta det.

Boken beskriver både den fysiska smutsen och det moraliska förfallet i landet på ett väldigt tydligt sätt. Det är en moralisk och politisk roman och också en historisk skildring av Afrika och korruptionen. Men det är också en ytterst välskriven roman, trots de detaljerade beskrivningarna av smuts. Den känns i högsta grad aktuell för trots att den skrevs för så pass länge sedan är problematiken fortfarande aktuell. Det är inte svårt att förstå att Ayi Kwei Armahs namn ofta har kommit upp i Nobelpris diskussioner för boken är ytterst välskriven och har en vacker prosa mitt i alla beskrivningar av smuts och förfall.

Text: Ursula Aksberg

Lång väg hem – Första delen i en uppmärksammad ny brittisk kriminalserie

4 februari, 2015 by Redaktionen

Titel: Lång väg hem
Författare: Eva Dolan
Förlag: Modernista
Utgiven: 2014-08
ISBN: 978-91-7499-475-9

Deckaren börjar med att en man hittas som bränts till döds i ett trädgårdsskjul i en förort utanför en villa. Offret identifieras som en illegal arbetsinvandrare. Husets ägare säger att de inte känner honom, den mördade har ockuperat trädgårdsskjulet och de har inte fått bort honom. Kriminalkommissarie Zigic och kriminalpolis Ferreira kallas in från Peterboroughs hatbrottsenhet för att utreda mordet. Mycket pekar på att den skyldige är en man vid namn Jaan Stepulov som kommit till Storbritannien för att arbeta men vars bror försvunnit och han har ägnat sig åt att leta efter honom. Spåren leder till en organiserad människohandel som lurar människor till landet genom att erbjuda dem arbete på byggarbetsplatser. När de väl kommer till landet hålls de fångna och får ingen lön bara lite fickpengar som de inte kan klara sig på. Även paret som ägde det nerbrunna trädgårdsskjulet är misstänkta.

Författaren Dolan är copywriter och nominerades redan som tonåring för Crime Writers Award för outgivna författare. Hennes debut har blivit en stor succé i England. Temat i hennes bok som är migration och människohandel och beskrivningarna av det fruktansvärda slaveri som dessa papperslösa invandrare hamnat i känns mycket aktuellt och intressant, om än hemskt, att läsa om. Det här är så långt från ”Morden i Midsomer” känslan man kan komma. Här är det ett hårt samhälle där utsatta människor från andra länder utnyttjas som skildras. Bokens svaghet är att personbeskrivningarna är ganska svaga och att även huvudpersonerna Zigic och Ferreira är lite ytligt beskrivna och därför blir de lite ointressanta.

Text: Ursula Aksberg

Gillar du tecknade serier med politisk udd? Kolla in Kartagos vårutgivning

4 februari, 2015 by Redaktionen

Kartago förlag satsar på en politisk vår
I börjar av februari släpps en debutbok av Elin Lucassi, en av tecknarna bakom antologin ”Kvinnor ritar bara serier om mens”. Hennes debutbok på egna ben är ”Jag är den som är den”. I Anneli Furmarks ”Den röda vintern” kastas vi tillbaka till 70-talet, i spillrorna av en socialdemokratisk regering, där Siv försöker slå sig fri både partipolitiskt och känslomässigt. Och så firar vi tio år med Stockholmsnatt. Våren på Kartago har börjat!

Jag är den som är den består av en färgstark samling grafiska illustrationer, seriestrippar och skämtteckningar. Bilderna handlar mycket om kroppen, om feminism och om mens och pekar på den struktur som påverkar och omger oss överallt och hela tiden. Hur reagerar vi på ”Mäns ord i kvinnors munnar” och de uppmuntrande orden sluta hata din kropp ge dig själv en kram i stället i ”pojkpeppen”?

Elin Lucassi är serietecknare, illustratör och skribent. Med sitt arbete vill hon försöka nå den egentliga kärnan i de företeelser hon skildrar, oavsett om det är genusfrågan eller mansrollen. Framförallt vill hon få läsaren att tänka och ifrågasätta, ibland med skrattet som verktyg. Jag är den som är den är en uppmaning om att våga ta plats både fysiskt och mentalt, och att istället för att ursäkta sig våga vara den som är den. Framförallt så förmedlar hon budskapet med humor och fantastiska illustrationer.

Förlaget berättar i ett pressmail om fler böcker ur vårens utgivning:
Den röda vintern är en lågmäld dramatisk relationsskildring i 70-talets Sverige, där märkliga politiska sekter tar över flera människors liv och förhållningssätt. Kontoristen och trebarnsmamman Siv träffar i hemlighet den unge maoisten Ulf. Tycke uppstår och en rad intima möten inleds som måste hållas hemliga för maken och barnen. En historia som skildras under en tid för kvinnlig frigörelse och politiska rubbningar. Den röda vintern behandlar ämnet politik och familjerelationer samtidigt som den utforskar gränserna kring att våga utmana både sig själv och sin relation. Boken utgör den sista delen i en löst sammanhängande triologi av Anneli Furmark.

Det har nu gått ett decennium sedan vi först fick möta de partyglada karaktärerna i Stockholmsnatt, det firar Kartago förlag med en samlingsvolym där även ett helt nytt album, med i bokform ej tidigare publicerat material, ingår. Under åren har vi fått följa med på platser som rökiga barer och vidare till villor. Våra karaktärer har utvecklats från hipsters till medelålders lattepappor.

Stockholmsnatt har publicerats regelbundet i Svenska Dagbladet sedan starten 2005. Satiren och den politiska undertonen har alltid funnits där och samtalen har kommit att utvecklas från tankar om luvtröjans individualistiska betydelse, hantverket i en egenhändigt producerad öl till att hämta ungarna på dagis.

Isidor och Paula – Orfeusmyten i nutida tappning

30 januari, 2015 by Redaktionen

Titel: Isidor och Paula
Författare: Ola Nilsson
Förlag: Natur och Kultur
Utgiven: 2015-01
ISBN: 978-91-27-13207-8

Andreas och Elin är två kusiner, som står varandra väldigt nära. Deras mödrar är systrar och båda ensamstående mödrar. Barnen tar namnen Isidor och Paula efter två hästar, som funnits i mormoderns stall. Dessa förblir deras namn i resten av boken, vilket förstärker känslan av saga. Elin blir svårt misshandlad av sin mamma Agnes, vilket medför posttraumatisk stress och psykisk sjukdom för henne i vuxen ålder. Det är stark och otäck läsning, men nödvändig för förståelsen av historien.

Boken inleds med en dikt av Rainer Maria Rilke, Orfeus. Eurydike. Hermes. Det är Rilkes version av den antika grekiska myten om Orfeus och Euridike, där lyrspelaren Orfeus övertalar Hades att låta hans älskade Eurike bli levande igen. Myten sägs handla om konstnärens förhållande till verkligheten.

I Rilkes moderniserade tolkning tycks Euridike stå frågande inför Orfeus starka begär till henne och undrar t o m Vem? när guden säger att Orfeus brutit löftet och vänt sig om.

I Ola Nilssons bok Isidor och Paula har myten omtolkats i nutidens vardag, Isidor (Orfeus) kör tunnelbana i sin underjord, där han ständigt är nervös att någon, kanske Paula (Eurydike), ska hoppa framför tåget. Bokens första del handlar om Isidors arbetssituation med belysande av olika makthierarkier bland de anställda på arbetsplatsen. Den andra delen går tillbaka till barndomen och beskriver hur Paulas psykiska sjukdom grundläggs genom en grym fortlöpande misshandel från mammans sida. I den tredje delen beskrivs Isidors försök att rädda henne upp ur mörkret, från källaren där hon bor som hemlös och från psyket dit hon regelbundet återkommer. Men frågan är om Paula vill bli räddad, bokens beskrivning av Isidors rätspåriga normalitet, i ett statiskt samhälle med regler och krav, gör att detta framstår mer som döden än det till synes destruktiva liv som hon lever.

Det är en mörk berättelse om två ensamma och hårt åtgångna själar. Men språket är vackert och poetiskt, orden är exakt avvägda mot varandra och sprider ett skimmer över sidorna. Jag får en stark läsupplevelse av Ola Nilssons Isidor och Paula och rekommenderar den gärna.

Text: Vivian Gustin

Litteratur och konst

Footer

Om oss