Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Teaterkritik: Bang – En slående smäll om du kan något om Bang sedan förr

by

Bang – En föreställning om krig, fred, karriär och kärlek
Teater Ö2, Östgötagatan 2 på Södermalm
Av Agneta Wallin och Judith Hollander
Text Barbro Alving (Bang)
Regi Judith Hollander
Scenografi Sven Dahlberg, Anja Rühle
Teknik under föreställning Martin Hamberg
Föreställning som recenseras: Måndagen den 23 april 2018

Föreställningen ger ett ytligt, men jämt skrapande från hela Barbro Alvings liv. Föreställningen berör allt från tankar om att vara en kvinna av sin tid (född 1908), längtan efter mäns rättigheter, andra världskriget och att föda dottern Ruffa. Ett jämt lager av ditten och datten och med en blandning av svårigheter och skämt. Ingen tydlig tidslinje och kraftiga hopp fram och tillbaka. Berättelserna följer snare tematiska punkter än en röd tråd.

Att ha en skådespelare på scen ensam i 60 minuter kräver sin aktör. Då krävs de högt och lågt, och svårsmält och rappt. Agneta Wallin gör en behagligt käck tolkning av Bang som med musikens hjälp slussar oss mestadels tillbaka till 1930-1940. Skådespelarens skicklighet i dialekter och involvera publiker med frågeställningar, gör att föreställningen håller ihop.

Det är vackert att föreställningen lyckas rama in ett faktum d.v.s. Barbros starka drivkraft som författare. Trots att Alving kom från en litterär och journalistisk familj, var det inte skrivandet i sig som var hennes starkaste motiv. Hennes intresse var snarare att hon vill påverka mänskligheten till något finare genom sina erfarenheter, ”att hjälpa kärleken få makt i världen”. Hon trodde starkt på att fakta kunde röja ivägen dumhet och förtryck. Det påvisar den uppoffring och digra arbete hon gjorde, och hur hon offrade alla andra relationer utöver sitt arbetsrelation i världen. Människor var således ständigt besvikna på henne och hon blir aldrig riktig en kvinna för sin hatt.

Om du inte kan något om Alving innan du ser föreställningen kommer du att ha det svårt att få ihop till en tolkning som påvisar denna fantastiska flygande reporter som var en självklarhet i svensk journalistik under sin livstid (död 1987). Föreställningen lyckas inte hela vägen fram till en rättvist porträtt av den fantastiska Bang. Något man verkligen skulle unna dagens nyare publik.

Ö2 har nyligen bytt lokaler och gör inte utifrån direkt sken av att vara en teater. Kanske att det inte var fullsatt påverkade kvällens föreställning som kändes i skymundan? Den vita källargången ned till den fantastiska scenlokalen gav inte sinnena starka intryck. Däremot är scenrummet formbart och flexibelt även om de vackra sofforna framför scen är mer snygga än bekväma att sitta i. Trots att min rygg är stark hade jag inte orkat mer än den timme som föreställningen erbjöd.

Musiken är genomtänkt och ger de rätta sinnesstämningar till de historiska klippen med allt för arisk sångkultur till klämkäcka låtar från 1960 talets hitlistor. En bra drivkraft och upplyftande av skådespelarens ageranden på scen.

Scenografin är fantastiskt klockren om än enkel med sina flyttkartonger, reseportföljer och högar av skrivna dokument. Känslan för reporterns flackande live är lyssande gestaltat och man känner nästan lukten av äldre dokument från Franco och spanska inbördeskriget

Skådespelare Agneta Wallin

Äga rum – en nyskriven komedi om livet i orten med premiär 18 maj i Sollentuna

by

Foto: Hermine Werner

Allt står på spel! Din bostad, din relation, ditt uppehållstillstånd, din värdighet. Spelar du dina kort rätt? Du kan antingen vinna eller försvinna. Vem är du? Välj en spelare. Välj ett område.
Om vi leker med tanken att samhället är ett territorium som ännu inte har övertagits. Ett territorium som de unga får forma utifrån sina drömmar, fantasier och visioner om en ljusare framtid. Hur skulle samhället då se ut? Dessa tankar är bärande tema i föreställningen Äga rum.

Ett pressmail berättar mer:
Äga rum är en nyskriven komedi om livet i orten. Det är Teater norras första pjäs i projektet Territorium, som är ett samarbetsprojekt med Sollentuna kommun. Projektet, vars utgångspunkt är ungdomars verklighet, har som syfte att förebygga utanförskap, motverka segregation. Stärka ungdomars självkänsla. Samt inspirera till kreativitet.

Äga rum har tagits fram i samarbete mellan Teater norras professionella team och tolv tjejer mellan 17 och 20 år. Tjejerna har utforskat det egna uttrycket med utgångspunkt från dagens unga människors tillvaro och livsvillkor. Deras berättelser har utmynnat i den nyskrivna pjäsen och föreställningen som de medverkar i tillsammans med de tre professionella skådespelarna Inger Nilsson, Elin Almen och Rebecka Carlsson.

Premiär den 18 maj 2018 19.00 på Arena Satelliten i Sollentuna

Filmrecension: Det tredje mordet – enastående

by

Det tredje mordet
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 april 2018

Vad är sanning och vad är en människa beredd att göra för att respektera sig själv? Och vem är fri, egentligen? Den japanske regissören Hirokazu Kore-eda har skapat en film som på ytan kan kategoriseras som en pusseldeckare men är mycket mer än så. Det tredje mordet är helt enastående och ger publiken mycket att fundera på. Den talar till publiken på flera plan, med dialog och drama, med foto och bildvinklar.

Detta drama/pusseldeckare skildrar juridikens förhållningssätt till sanningen – men för den som är öppen för vad som förmedlas på andra nivåer är det också en film om de existentiella frågorna, om synd och skuld och vad en människa är och med en hel del buddhistiskt tankesätt inblandat.

Handlingen kretsar kring den framgångsrike advokaten Shigemori som kallas in för att försöka rädda en man från dödsstraff. Takashi Musimi är en man i övre medelåldern som för trettio år sedan dömdes till fängelse för två rånmord. Nu väntar Misumi på rättegång för ett nytt mord som han erkänt. Att lyckas på domare och jury inte döma till dödsstraff är näst intill en omöjlig uppgift. Det är något som inte stämmer, känner Shigemori. Något i Musimis historia skaver. Dessutom ändrar Musimi sin historia varje gång de träffas. Shigemori gräver djupare för att hitta sanningen.

Egentligen borde Musimi fått dödsstraff redan då han dömdes för de två rånmorden trettio år tidigare, menar till och med den domare som tog beslutet att döma till fängelse istället för dödsstraff. Den domaren är Shigemoris pappa: Om han hade fått dödsstraff så hade han inte kunnat mörda igen.

Att leva i samhället som en före detta fånge är inte det lättaste. Vem ger arbete åt kriminellt belastade? Kanske är det bättre att låta sig bli dömd till livstids fängelse än att vara den allra svagaste i arbetslivet? Det japanska arbetslivet är hårt och krävande redan för den som har ett fläckfritt förflutet.

Shigemori gräver och hittar flera versioner av sanningen. Men är det sanningen han som jurist ska företräda eller ska han använda bästa möjliga strategi för att hans klient ska undslippa dödsstraff?

Fotot, bilderna, är en del av det mästerliga. Vad är en människa och hur stor skuld har vår miljö till vart vi hamnar i livet? Och vem är fri, egentligen?

Hirokazu Kore-eda har tidigare skapat starka familjedraman som Still Walking och Sådan far, sådan son. När han nu återvänder med en film finns samma stämnings-fyllda människoskildringar kvar även om filmen till formen är en pusseldeckare.

Filmrecension: Händelser i Ydre

by


Händelser i Ydre
Betyg 3
Biopremiär 27 april

Ydre är en av Sveriges minsta kommuner. Här bor Sven Inge Karlsson, kommunalrådet som personligen besöker de par som fått småbarn. Befolkningsstatistiken är bedrövlig. Kommunen kämpar för sin egen överlevnad, samtidigt finns en träindustri som blomstrar och ett svindlande skogslandskap att gå vilse i. Med Händelser i Ydre ger regissören Alexander Rynéus en nyanserad bild av landsbygden. Med humanism och värme skildras Ydre-folkets leverne – med lika mycket utmaningar som möjligheter.

I Gabriella Pilchers film Amatörer vill Lafors kommun göra en kommunfilm som visar upp ett Lafors i världsklass. Men slutresultatet blir förutsägbart, rasistisk och exotifierande med mångfaldiga röda stugor med vita knutar och renar som ser ut över vidder. Händelser i Ydre är den kommunfilm Lafors borde ha gjort. Här finns en mångfald. Soluppgång är den träindustri vars material köps in av NASA, sjönära tomter och succén med musikalen Annie som gick för fullt hus. Solnedgång är den ständigt sjunkande befolkningen, dyra mjölkpriser och världshuset som gång efter gång går i konkurs.

Ydre är kommunen som aldrig slutar att förvåna. Mot alla odds lyckas den likt humlan att lyfta från marken. I Händelser i Ydre följer vi paret som lämnat kommunen, men som ändå inte riktigt kan släppa taget om sin kära födelseort. Vi går i samma fotspår som tonårstjejen med drömmar om att bli musikalartist. En dag ser hon sin chans via stadens lilla teaterscen. Filmens fixstjärna är Sven Inge Karlsson, kommunalrådet som förutom att välkomna nya bebisar till världen kör turistbuss och pekar ut sin syrras Bondgård.
Ydre är ett litet samhälle men ändå sprudlar det av liv och rörelse. I fokus står de små ögonblicken och den vanliga människan. Skildringen av Ydre-bornas vardag blandas med myter om trolska skogar där jättar och Ur-kor en gång vandrat. De mytologiska elementen skär av från det vardagliga och tillför en mystik.

Händelser i Ydre är regisserad av Alexander Rynéus, Per Bifrost och Malla Grapengiesser. Filmen berättar med humor om en av Sveriges minsta kommuner. Nya utmaningar uppluckras när globaliseringens bieffekter ger för dyra mjölkpriser. Flyktingströmmar ställer nya villkor för kommunen. De måste sättas i arbete och kräver boende, skola och hjälp till integrering i det svenska samhället. Många historier berättas parallellt, ibland blir det långdraget och splittrat. Filmen har svårt att avsluta. Regissörerna borde dödat sina darlings för att få mera flyt i berättelsen. Men det är i sammanhanget parenteser. Händelser i Ydre är en landsbygdsskildring som skiljer sig från övriga. Det är kärleken till invånarna och humorn som tar regissörerna ända hem.


Petter Stjernstedt

Teaterkritik: Budskapet till Maria – som ett konstverk

by

Budskapet till Maria
Av Paul Claudel
Översättning Maria Björkman
Regi Wilhelm Carlsson
Scenografi och kostym Marcus Olson
Ljusdesign Markus Granqvist
Mask och peruk Nathalie Pujol
Musik Gustav Lindsten
Premiär premiär den 29 mars 2018, på Lilla scenen, Dramaten
Föreställning som recenseras 21 april april 2018

Uppsättningen av Paul Claudels Budskapet till Maria i regi av Wilhelm Carlsson är en av de vackraste scenkonst-föreställningar som satts upp på länge på en svensk teaterscen. Marcus Olson, ansvarig för scenografi och kostym, och Markus Granqvist som står för ljusdesign och Nathalie Pujol som ansvarar för mark och peruk liksom Gustav Lindsten som satt musiken är alla viktiga för denna helhet.

Föreställningen börjar med att gråaktig dimmig rök sprids i salongen innan spelet börjar på scenen som har en stram, stilistiskt vacker scenografi med smala brädliknande stänger hänger från tak över scenen. Det ger en stark känsla av japanska dekorationer i sparsmakade zen-trädgårdar.

Handlingen utspelar sig på 1400-talet, en tid som inspirerat bland annat en av världens mest nedladdade fantasy-serier, Game of Thrones. Klädmässigt finns det en del som påminner om stilen i den serien. Men i Budskapet till Maria är handlingen som ett konstverk. Vi får ofta vila i scenbilden. Skådespelarna står stilla och låter det som sagts tona ut och ibland med musik, ibland bara i tystnad, får vi tid att låta bild och ord sjunka in.

Den yttre handlingen i korthet:
Systrarna Violaine och Mara lever med sina föräldrar. Fadern lämnar plötsligt familjen för att göra en pilgrimsresa till Jerusalem. Han bestämmer att Violaine ska gifta sig för att lämna gården i fästmannens händer – trots den avundsjuka Maras vilda protester. Men bröllopet blir inte av. Ett mystiskt möte mellan Violaine och en framstående katedralbyggare har förändrat allt.

För min del är berättelsen mångbottnad. Den kan absolut betraktas om en form av ett religiöst drama, en version av ett kristet mysteriespel. Dramat har fått sitt namn efter Maria, Jesus mamma, där texten om när Maria tog emot den heliga Ande som gjorde att hon blev havande med Jesus är central i temat för dramat. Där finns ett mirakel i dramat, där en död baby får liv. Eller får babyn liv? Vad händer? Den yngre systern Mara söker upp sin äldre syster som måste leva isolerat med de spetälska. Mara har fött ett flickebarn som dött. Kanske byter Violaine bara ut barnliket mot ett levande barn?

Paul Claudel (1868–1955) som skrivit dramat är en av Frankrikes mest omtalade och omdiskuterade dramatiker. Som diplomat reste han mycket och influerades inte minst av asiatisk teater, vilket syns tydligt i hur scenografin är uppbyggd. Samtidigt var han en hängiven katolik, vilket också präglade hans verk.

Uppsättningen är vacker, stark och fascinerande men samtidigt är föreställningen lång, med paus tar den omkring tre timmar och kvart. Kanske blir det lite för långt, men å andra sidan är det viktigt att scenbilderna får tala klart – att vi som betraktare inte bara tar emot föreställningen utifrån ord, dialog och handling utan lika mycket låter den tala till oss intuitivt, känslomässigt – att den ger oss tid att känna efter.

Visst tar frågorna om Gud och religionen en stor del av dramat, men samtidigt handlar den om livets skuggsida, sorgen. Familjefadern lämnar fru och barn för en pilgrimsresa som tar många år, en metafor för männens roll i många familjer, där allt för mannen kretsar kring honom själv, när allt ställs på sin spets. Vi kan se det asiatiska inflytandet över Claudel. I hinduiskt präglade samhällen är det fullt accepterat och rentav något som ses som fint om den äldre generationen (oftast män men ibland också kvinnor) lämnar familj och karriär när barnen blivit vuxna. Då har familjeförsörjaren fullgjort sitt ansvar gentemot familj, samhälle och kast. Nu är det dags att hänge sig åt sitt andliga liv och skapa bra förutsättningen för en bra återfödelse. Kanske familjefadern i Budskapet till Maria är en katolskt kristen version på denna hinduiska företeelse?

Fakta om föreställningen regissör:
Regissören Wilhelm Carlsson är sedan 2011 professor i musikdramatisk gestaltning på Stockholms Konstnärliga Högskola. 1976 grundade han den fria gruppen Teater Schahrazad som under 1980-talet var en ledande experiment- och forskningsscen. Mellan 1987 och 1997 var han fast regissör på Dramaten. På senare år har han uppmärksammats för sina operauppsättningar inte minst genom Nibelungens ring på Värmlandsoperan 2011. Genom Budskapet till Maria fortsätter han sitt utforskande av Claudels dramatik efter uppsättningen av När dagen vänder på Stockholms Stadsteater/Strindbergs Intima Teater 2016.

Han säger om dramat:
– ”Kärleken har skapat smärtan och smärtan har skapat kärleken”. De orden av Claudel sammanfattar människans ångest inför livets förlust och ensamhet men också vår förmåga att med kärlekens hjälp ta hand om det som gör ont, både hos oss själv och hos andra. Budskapet till Maria berättar om en stor sorg och en gudomlig väg mot tröst och försoning, säger Wilhelm Carlsson, regissören.

Medverkande
Maria Salomaa Violaine
Johan Holmberg Pierre de Craon
Jennie Silfverhjelm Mara
Otto Hargne Jacques Hury
Claes Ljungmark Anne Vercors
Gunnel Fred Modern