• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: McCartney 3,2,1 – en underbar resa bland minnen

22 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

McCartney 3,2,1
Betyg 4
Premiär på Disney+ 25 augusti 2021
Regi Zachary Heinzerling

Tänk att få sitta och lyssna på när Beatles-legendaren Paul McCartney samtalar och sjunger och spelar musik tillsammans med den berömda musikproducenten Rick Rubin. I sex avsnitt. Det är helt fantastiskt, underbart.

Denna dokumentär-serie med sex avsnitt känns så avslappnad, så nära. Det känns som att jag är inbjuden och finns där i studion och hör dem samtala. Paul McCartney berättar om sin uppväxt, i en trygg familj där hans pappa brukade samla släkt vänner för att sjunga runt pianot där fadern spelade. När Paul växte upp fick han börja spela pianot till de sjungande vännerna och grannarna.

Paul McCartney berättar om vänskapen med de andra i Beatles och hur de som tonåringar gick på bio tillsammans och liftade tillsammans. Han berättar hur de lärde varandra nya ackord.

Det är en underbar serie med mycket musik också. Paul McCartney berättar om flera av sångerna, hur de kom till. Varför de fastnade för viss text och viss rytm och hur de valde ackord. Serien är en guldgruva för alla som är älskar popmusik. För oss som är uppväxta med The Beatles är denna tv-serie en nostalgisk underbar resa i våra minnen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Beatles, Disney+, Musikdokumentär, Paul McCartney, Recension av tv-serie

Recension av tv-serie: The White Lotus – så bra

2 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The White Lotus
Betyg 4
Premiär på HBO Nordic 11 juli 2021
Regi och manus Mike White
I rollerna Steva Zahn, Alexandra Daddario, Sydney Sweeney, Jennifer Coolidge, Connie Britton

En serie som verkligen sticker ut. Den är så snyggt producerad och både rolig, skrämmande, spännande och realistisk trots att den är absurd. Det är en miniserie med sex avsnitt som utspelas på ett lyxhotell för stenrika amerikaner på Hawaii. Vi får följa intriger mellan både hotellgäster och personal. Manusförfattaren och regissören Mike White har valt att vända på steken från hur deckare brukar fungera. Redan i första scenen i första avsnittet får vi reda på att någon kommer att mördas. Spänningen ökar i avsnitt efter avsnitt: vem är det som ska flippa ut och begå ett mord och vem blir offret?

Runt om på framför allt tv-serie-inriktade hemsidor spekuleras det när detta skrivs för fullt om vem som kommer att bli mordoffret. Denna recension görs efter att fem avsnitt visats. Jag är medveten om att det sista avsnittet kan vara så bra och knyta ihop säcken på ett så fenomenalt sätt att betyget borde bli ännu högre än 4.

Det är en i högsta grad post-modernistisk handling med den amerikanska familjen Mossbacher där mamma Nicole är den som försörjer familjen med sin gigantiska framgång som konsult åt kvinnor i affärslivet och med dottern Olivia som tror sig vara solidarisk men är värsta egoistiska självcentrerade personen. Vi får möta stenrika, ensamma amerikanskan Tanya McQuoid som är på Hawaii för att slänga askan efter sin mamma i havet och som inbillar sig själv att hon ska hjälpa en kvinna från Hawaii att starta eget företag, men allt Tanya vill är egentligen att göra saker åt sig själv. Kolonialismen beskrivs på så många sätt i de olika karaktärerna. Det är både sorgligt, tankeväckande och komiskt ironiskt.

Antalet streamingtjänster som erbjuder filmer och tv-serier har exploderat i antal under senare år: HBO, Netflix, Amazon Prime, Disney +, TriArt Play, Drakenfilm, Paramount, Discovery +, ComHem + med flera. Frågan är: vilka familjekassor kan i längden ha råd med alla streamingtjänster? Någon gång måste människor som inte är stenrika välja. Jag ska vara ärlig att HBO har legat i riskzonen att väljas bort av mig. Serien är slarvig med en hel del. Svenska undertexter kan dröja flera dagar innan de kommer och nya avsnitt som utlovats komma en särskild dag kommer inte alltid på dagen – och om man planerat att titta på ett nytt avsnitt samtidigt med frukosten innan man ska iväg på jobb, då kan vara säker på att just den dagen kommer det nya avsnittet inte förrän många timmar senare. Men genom att HBO lyckas ha en fingertoppskänsla i sitt val av intressanta serier så hänger tjänsten kvar i mitt utbud. The White Lotus är ett sådant lyckat val av HBO.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Bosch, säsong 7 – bästa säsongen hittills

4 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Bosch – säsong 7
Betyg 5
Premiär på HBO nordic 25 juni 2021

Om du gillar tv-serien Bosch som bygger på Michael Connellys deckarserie om mordutredaren Harry Bosch som jobbar hos Los Angeles-polis är den här säsongen något du inte bör missa. Jag har läst alla böckerna och också de spin-off-böcker som finns och har sett de tidigare sex säsongerna av tv-serien och jag gillar både böckerna och serien – men det otroliga är att jag tycker denna säsong 7 är ännu bättre än de tidigare. Det är rätt sällan en serie håller så så många säsongen som sju säsonger. Jag tror att ett stort skäl till att serien håller hög klass fortfarande är att de bygger på böcker som inte från början var skrivna för att bli en tv-serie. Att tv-serien på streamingtjänster exploderat i antal och innehåll under senare år var nog inte vad deckarförfattare som Michael Connelly siktade på då det började skriva sina blivande bästsäljare.

I säsong 7 slänger några gängmedlemmar in en brandbomb i en fastighet med lägenheter för fattigare människor och några kvinnor och en tioårig flicka dör i mordbranden. Bosch utreder och stöter på hinder då FBI gömmer undan en av de misstänkta. Bosch får slå sitt huvud mot poliser och myndigheter högre upp i hierarkin. Serien ställer viktiga frågor om människors lika värde.

Serien känns högst aktuell på flera sätt och skildrar det amerikanska polis- och rättssystemet. En intressant sidohistoria är den kvinnliga polischefen Billets kamp mot kvinnoföraktande poliser. Den ger skildring av korruption på låg och hög nivå, beslut som tas av maktinnehavare inom poliskår och FBI och en del trådar som pekar ännu högre upp. Där finns också en hel del att nysta upp i kommande serier.

Bosch dotter Maddie har vuxit in i serien och slutet på säsong 7 öppnar upp för en möjlig säsong åtta där Maddie kommer att ha en ännu viktigare roll. Ett ytterligare plus för serien är att den bygger på Connellys böcker men ändå är fristående, så även om man läst böckerna är det spännande och oväntade vändningar i handlingen.

Efter sju säsonger har flera av karaktärerna mejslats ut så jag känner det som att jag känner dem, som om jag vore med på polisstationen. Det kändes tråkigt att säsongen tog slut efter åtta avsnitt, jag ville hänga där ett tag till med Bosch, Jimmy Robertson, Jerry Edgar, Grace Billets, Johnson, Pierce, Moore med flera. Säsong 7 är spännande och engagerande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Young Royals – oerhört välgjord serie om att slitas mellan sin frihet och familjens krav

1 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Young Royals
Betyg 4
Premiär på Netflix 1 juli 2021
Av Lisa Ambjörn
Regi Rojda Sekersöz
I rollerna syns bland annat Edvin Ryding, Omar Rudberg, Malte Gårdinger, Frida Argento, Nikita Uggla och Pernilla August.
Antal avsnitt: 6

Vad händer när en prins i en svensk kungafamilj blir djupt förälskad i någon från de fattigaste utanförskaps-områdena i Sverige – och om det dessutom är en homosexuell kärlekshistoria? Young Royals är en välgjord svensk tv-serie skapad av Netflix som handlar om den unge prins Wilhelm som är nummer två i koncessionsordningen, men är alldeles för vild och därför placeras i en prestigefylld internatskola med de förnämsta från adeln bland eleverna. Prinsen hamnar i en kluven situation och ställs inför frågan hur han vill leva sitt liv och vad som är viktigast: förväntningar och krav från familj, släkt och samhälle eller hans egna känslor?

På internatskolan blir prinsen omgiven av framför allt ungdomar från adelsfamiljen och en del släktingar till kungafamilj. Där finns några få elever som kommer utifrån och som inte bor på internatet. Bland dem finns Simon och hans syster som har någon slags stipendium som gör att de kan gå där eftersom deras mamma är ensamstående och fattig och deras pappa är alkoholist och genomfattig. Då blir prins Wilhelm och Simon förälskade. Precis den enda som prinsen inte borde ha någon kärlekshistoria med.

Konflikten för prins Vilhelm hårdnar då han också blir kronprins. Han kan inte längre vara lika fri från ansvar, förväntningar och krav på honom ökar kraftigt.

Netflix skriver om serien: Young Royals är en historia om ung kärlek, vänskap, klasskillnader och att bryta sig loss från förväntningar från både samhälle och familj präglat av arv och tradition.

Tv-serien har flera styrkor. Den handlar inte bara om en prins som är kluven mellan längtan efter frihet och kram från familj, arv och tradition. Serien skildrar flera ungdomar som på olika sätt är splittrade mellan varifrån de kommer och vad de vill med sitt liv. Där finns Simons syster som längtar efter att få vara en av överklassen och börjar skämmas för sitt enkla ursprung. Där finns andra elever som tyngs av krav och förväntningar från föräldrar. Varje människa är unik och reagerar mycket olika inför sina utmaningar.

En styrka i filmen är också en lång rad duktiga skådespelare Pernilla August, Ingela Olsson, Pierre Wilkner, Magnus Roosmann, Livia Millhagen och Rennie Mirro. Och givetvis en lång rad lovande unga skådespelare med de två huvudrollsinnehavarna Omar Rudberg som Simon och Edvin Ryding i rollen som prins Wilhelm.

Serien är så bra då den inte ger några enkla svar. Livet och människor är mer komplicerade än de typiska Hollywood-sagorna med odelade lyckliga slut. Hela serien igenom, som består av sex avsnitt, låter oss se händelser och situationer ur olika synvinklar. Det går att förstå de olika karaktärernas val i olika situationer, alla är mänskliga och trovärdiga. Serien är så fri från klichéer och klyschor. Den handlar om mycket mer än en prins som inte vet vad han ska välja för väg i livet. Också den som aldrig satt sin fot i en internatskola kan känna igen sig i de olika karaktärernas valsituationer.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Lupin, säsong 2 – elegant, underhållande, spännande

14 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Lupin 2
Betyg 5
Premiär på Netflix 11 juni 2021
Medverkande Omar Sy,Ludivine Sagnier,Clotilde Hesme

Den första säsongen av Lupin fick bra kritik – och nu när säsong 2 släppts är det bara att lyfta på hatten för årets förmodligen bästa tv-serie. Säsong 1 och säsong 2 bilder en välgjord helhet.
Varje säsong består av fem avsnitt – så det blir som en enda säsong, tänker jag. Säsong hade ett abrupt slut som inte gav några svar alls. Nu sys säcken igen: elegant, underhållande, spännande.

Omar Sy är helt perfekt i huvudrollen som Assane Diop. Assane Diop fick en bok gentlemannatjuven Arsène Lupin av sin far. Arsène Lupin blev redan från tonårens Assane Diop inspiration. När Assane var 14 år blev hans pappa oskyldigt beskylld för att ha stulit en värdefullt halsband och satt i fängelse. I fängelset dog pappan. Assane är ute efter hämnd på den rika familjen som begick denna oförrätt mot hans pappa.

Hubert Pelligrini, den rike man som utsatte Assanes pappa för den stora oförrätten, är en stark motståndare som lindar regeringsföreträdare och polischef runt sitt pekfinger. Jag tänker att även om tv-serien och dess handling på ytan är underhållning finns det ändå en form av samhällskritik under ytan. De mäktiga kan hålla ihop och förtrycka de fattigare på många sätt. Men det finns hopp när de förtryckta hjälps åt. Trots att han är en tjuv är Assane en hjälte.

I slutet av första säsongen blev hans son Raoul kidnappad av en av Pelligrinis hejdukar. När Pelligrini blandat in Assanes familj väcker detta en enorm vrede hos Assane som tillsammans med sin bästa vän Ben väver en intrig för att fälla Pelligrini. Det är roligt, smart, intelligent berättar med återblickar kring Assanes tonårstid i skolan.

Utan tvekan är detta en av de bästa serierna nu. Förmodligen den bästa. Att slutet på sitt sätt öppnar för att det kan komma en tredje säsong vet jag inte om jag tycker det är bra eller inte. Dessa två säsonger är så bra att jag vet inte om en tredje kan överträffa det.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 32
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Lysistrate Av Aristofanes Bearbetning … Läs mer om Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

För en vecka sedan såg jag Veronica … Läs mer om Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Det finns få svenska band som kan få en … Läs mer om Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Manus: Lisa Lindén (fritt efter bok av … Läs mer om Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in … Läs mer om Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Decamerone med Rostvit Regi & scenografi … Läs mer om Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Pinocchio Koncept och regi Alice … Läs mer om Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Inte Ett Riktigt Jobb Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

BOBO STENSON TRIO har med nuvarande … Läs mer om Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

Det börjar nästan som en liten … Läs mer om Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

Det har nu gått några dygn sedan jag … Läs mer om WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

August Strindbergs "Moderskärlek" sätts … Läs mer om August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in