• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Filmrecension: After We Collided

11 september, 2020 by Birgitta Komaki

After We Collided
Betyg 2
Svensk premiär 9 september 2020
Regi Roger Kumble

När uppföljaren nu kommer till filmen After, fortsätter den på samma tema som tidigare. Anna Todds böcker som har lästs av miljoner tonåringar blir filmer som lockar många till biograferna.

När Tess och Hardin har separerat går hon vidare och lyckas att få en eftertraktad praktikplats på väg till en bra karriär.
Allt ser ljust ut för henne. Hardin lever ett destruktivt liv och drömmer om att få Tess tillbaka. Hans liv har inget mål framåt
och tveksamt är om han vill ändra sig. När de tar upp det kraschade förhållandet igen börjar relationen snart trassla till sig. Hardin lider av mardrömmar och trauman från barndomen och naturligtvis är hon lösningen på alla hans problem. Bara hon offrar allt för honom så ska romantiken blomma. Allt varvas med heta sexscener med jämna mellanrum långt från det romantiska temat om tonårskärlek.

Jag tycker att det här är en film som känns otroligt förljugen. År 2020 och ingenting har hänt på 50 år eller 100 år. Fortfarande tror tjejer att de ska rädda den där struliga, aggressiva problemfyllda killen. Att det under den hårda ytan finns en god mjuk kille som just hon skall plocka fram. Att utom honom blir livet inte värt att leva och att det får kosta vad som helst. Att kärleken är värd att offra allt för. Man önskar att inga tonårstjejer går och ser den och att om de gör det inte tror på den.

Skådespelarna är hyfsat bra och Hero Fiennes-Tiffin som Hardin kan säkert fungera som idol. Bästa skådespelare är dock
Dylan Sprouse som Trevor, en svärmorsdröm.

Det finns många filmer om den stora kärleken och om trassliga förhållanden. Här räcker det tyvärr inte med heta sexscener
Och romantiska utspel när djupet saknas.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik av AEdnan – ett gripande stycke om samisk kultur

7 september, 2020 by Birgitta Komaki

Bildtext: Per Burell, Vincent Grahl, Paul Ol Jona Utsi och Kristin Solberg
Fotograf: Sören Vilks

AEdnan
Regi Malin Stenberg
Premiär 4 september 2020  Orionteatern
Publikgenomdrag den 26 augusti 2020

Riksteaterns uppsättning AEdnan grundar sig på Linnea Axelssons bok med samma namn. Boken fick Augustpriset 2018.
Den är en lång lyrisk berättelse på vers om två samiska familjer från 1900-talets början och framåt.

I pjäsen berättar tre samiska kvinnor om livet som same. Tre kvinnor från olika generationer. De berättar om att vara ett med naturen, att leva sitt liv i symbios med djur och väster och om årstidernas gång. Men de berättar också om rasbiologiska undersökningar, om svenskhetens representanter i form av präst och lärare, om Vattenfalls exploatering av marken och om att alltid vara i underläge.
Att dölja sin härkomst och förtränga den kultur som genomsyrar hela ens person. Men hoppfullheten finns där också när den unga generationen visar stolthet för sin härkomst och vill återknyta och bevara det samiska arvet. När ”Jag och min kolt” blir ett slagord mot förnekelsen.

Med sex skådespelare på scenen och några boxar som rekvisition berättas de gripande historierna. Främst är det språket som man grips av. Ett språk som är bedövande vackert, en naturlyrik utan all sentimentalitet. En lyrik som beskriver naturen, livet och döden. Genom orden kan man föreställa sig allt från fjällens mäktighet till minsta dvärgbjörk i en skreva. Men också människors kamp för sin värdighet och sitt liv. Att inte försvinna in i svenskheten utan att bevara den kultur som genomsyrar hela deras liv. Att inte slukas av Vattenfalls projekteringar. Landet, marken, jorden är förutsättningen för livet och det hotas. Den samiska kulturen som förtryckts och föraktats av majoritetssamhället sedan flera generationer.

Med återkommande inspelad sång och någon slags stiliserad dans visas kulturen. Men det räcker med skådespelarnas framföranden och orden för att man skall gripas helt av berättelserna.

Skådespelare: Per Burell, Vincent Grahl, Paul Ol Jona Utsi, Kristin Solberg, Nina Fex och Lene Cecilia Sparrok (Sameblod)

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Unhinged – vem som helst kan bli en stalker

31 juli, 2020 by Birgitta Komaki

Unhinged
Betyg 4
Svensk premiär 31 juli 2020
Regi Derrick Borte

Han är inte vägilsk – han är rubbad.

En psykologisk thriller om en vardagssituation som utvecklar sig till en livsfarlig lek med ett offer utan försvar.
När den stressade Rachel tutar på bilen framför, långt och ihärdigt har hon ingen aning om vad det skall leda till.
Inte vet hon heller att mannen i bilen framför henne just mitt sitt jobb och sin familj och tagit en gruvlig hämnd.

Russell Crowe är Mannen som likt en ångvält drar fram över sina offer. Dränerad på all mänsklighet och empati vill han hämnas på världen. Med medicinburken i näven utför han alla sina gärningar likt en briserande bomb men märkligt lugn och avtrubbad.
Ingen kan eller vågar protestera på baren där han utför ett av sina dåd. Dödsförskräckta trycker folk längs väggarna för att inte synas. Och man förstår dem. Den katt och råtta-lek som han leker med Rachel (Caren Pistorius) pågår länge.

I början är hon stressad och hetsigt ilsken men ganska snart kommer insikten om att det är en mycket farlig man utan gränser hon blir förföljd av. Och hon har inget att sätta emot i sin gamla bil. Polisen är underligt frånvarande i en stor del av filmen.
De autentiska biljakterna är inte särskilt skrämmande men den sammanbitna Russel är det. Helt dränerad på mänsklighet och med syfte att hämnas och döda. Osökt tänker jag på Breivik i Norge. Och på de män som vill hämnas när de blir lämnade.

Någon djupare psykologiskt porträtt går dock filmen inte in på. I början knyts an till den ökande stressen och alienationen
I samhället. Men det här är en film där det händer saker hela tiden och filmens skräck bygger på handlingar. Insikten att det finns sådana här personer i trafiken gör dock filmen mer autentisk. Man läser med jämna mellanrum om trafikbråk som urartar i knivskärningar etc. Tuta aldrig för länge och för ilsket. Att familjen förföljs är nog mer ovanligt.

Rusell Crowe gör sin roll så kontrollerat att han blir väldigt trovärdig. En medelålders man med stor kroppshydda som kunde vara vem som helst i grannskapet. Caren Pistorius är stressig mamma med charmig son Gabriel Bateman. Bra skådespelare för övrigt i hela filmen. Se filmen speciellt för Rusell Crowe och tänk på att man vet aldrig vem som är rubbad. Vem som helst kan bli din stalker.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: The Rental

24 juli, 2020 by Birgitta Komaki

The Rental
Betyg 3
Svensk premiär 24 juli 2020
Regi Dave Franco

Två par hyr ett magnifikt hus vid havet för en helg. Dyrt, men de har råd och affärerna går bra. Männen är bröder och den yngre av dem har just fått ordning på sitt liv. Han har skaffat flickvän och hund och livet ser ljust ut. En flickvän, som är kollega med hans äldre bror. Att relationerna inte är helt okomplicerade anar man snart. Huset motsvarar alla förväntningar med lyx i alla former även om mannen som hyr ut det är obehaglig. Men han ska ju bara lämna nycklarna och åka iväg.

Redan första kvällen röker man ecstasy och festar loss. Relationer sätts på prov och flera konstiga händelser inträffar. När uthyraren hotar att avslöja allt, händer en olycka. Helt plötsligt måste alla ta ställning till vad man skall göra för att dölja sina egna hemligheter. Alla relationer sätts på prov och helgen blir en helg i skräck.

Där slutar den del av filmen som har ett känslomässigt innehåll man kan förstå. Resten av filmen blir en film där mycket händer och man väntar på en upplösning. Med den ena skräckeffekten efter den andra stiger spänningen . Musiken förstärker effekten. Varför händer alla olyckor? Man sitter och väntar att någon ska bli avslöjad. Visst finns det tusentals sätt på film att ta livet av sina medmänniskor och tusentals orsaker att göra det . Men när upplösningen kommer är den för konstruerad för att vara trovärdig. Jag tycker att filmen är bra men saknar förklaringen varför alla arrangemangen sker.

Skådespelarna har bra samspel , Dan Stevens och Jeremy Allen White som bröder, gillar varandra och konkurrerar på bröders vis. Sheila Vand som Mina är smart och stark, van att bita ifrån vid rasistiska påhopp. Egentligen för sexig och intelligent för sin svagare pojkvän. Hon är den som lyser mest i filmen. Alison Brie som Michelle är överslätande hustru.

Ett relationsdrama som blir en thriller som slutar med en blodig uppgörelse rakt in i dimman.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Den hemliga trädgården – en kombination av traditionell flickbok och fantasy

16 juli, 2020 by Birgitta Komaki

Den hemliga trädgården
Betyg 3
Svensk biopremiär den 17 juli 2020
Regi Marc Munden

En klassisk historia som har blivit en gripande och spännande familjefilm.
Den 10-årige Mary Lennox, född i Indien av brittiska föräldrar blir föräldralös på grund av koleran.

Tillsammans med många andra engelska barn skickas hon till England, till sin morbror Archibald Craven som lever på ett gods i Yorkshire. På godset i Yorkshire härskar förstämning och hushållerskan Mrs Medlock styr med järnhand i det stora och mörka huset. Mary får stränga order var hon får gå men naturligtvis utforskar hon ändå godset. I en av flyglarna träffar hon sin kusin Collin som ligger till sängs och inte kan gå. Bevakad av hushållerskan ligger han alltid på sitt rum och kommer aldrig ut.

En dag när Mary snokar runt på ägorna kommer en stor lurvig hund som hon följer och den leder henne till en hemlig magisk trädgård. En trädgård som har anknytning till både hennes avlidna mamma och moster. Den fantastiska trädgården leder till många upptäckter i naturen men också att hon så småningom förstår sina föräldrar och släktingar . Hennes utveckling från bortskämd och krävande börjar och hon utvecklas till en godhjärtad och envis hjältinna. .

Filmen är baserad på romanen Den hemliga trädgården som skrevs av Frances Hodgson Burnett år 1909. Boken har blivit filmatiserad 8 gånger. Att filmen utspelar sig på ett gods och under kolonialtid gör att miljön känns lite som ett Downtown Abbey . Hushållerskor och hjälp med påklädning är avlägset för de flesta unga. Samtidigt blir den hemlighetsfulla trädgården som en fantasivärld. En tidlös
prunkande värld långt från allt vad miljöförstöring heter. En dröm om den fantastiska orörda naturen som kan lösa alla problem. En dröm om paradiset där endast fantasin sätter gränser.
Där kan sjukdomar botas och vänskapen utvecklas. Med den drömska tonen i naturen och mystiken får filmen ett drag av en vacker saga. Till och med Marys trauman från barndomen som dyker upp i Flashbacks med jämna mellanrum med en mor som aldrig visar sin kärlek får sina försonande drag.

Det är en vacker film och jag tycker om mystiken. Filmen är som en kombination av en traditionell flickbokshistoria och en fantasy historia.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 44
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in