Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Filmrecension: Sanna Mödrar – En riktigt känslosam film med en gripande historia

by

Sanna Mödrar
Betyg 4
Svensk premiär 12 november 2021
Regi Naomi Kawase

En riktigt känslosam film med en gripande historia.

Satoka och hennes make adopterar en pojke när äktenskapet blir barnlöst. De ger all sin kärlek till sonen och familjelyckan är total. Några år efter adoptionen ringer den biologiska modern och vill ha tillbaka sitt barn. Hur ska de agera i sin omskakade trygghet? Det väcker många känslor och många frågor.

I det japanska samhället har en ensamstående mor inte lätt. Att vara 14 år och bli gravid
är en skandal och möjligheten att behålla barnet utan familjens stöd är nästan omöjligt.
Det val man har är att ”frivilligt” adoptera bort sitt barn. Men är det frivilligt?

Filmen är en skildring efter en roman av Mizuki Tsujimura. Mödraskap är ett aktuellt tema på film just nu. Barnlöshet och befruktning är är också något som diskuteras mycket. För den som inte kan få barn är adoption en möjlighet. Men vad känner den som lämnar sitt barn?

I den gripande filmen väcks många frågor om moderskap och vad det betyder. För alla kvinnor innebär det olika saker men också samhället syn har stor inverkan. Möjligheten
att välja beror på samhällets struktur och moral samt naturligtvis ekonomiska stöd.

Man känner sympati med både adoptivmamman och den biologiska mamman.
Det är en historia som griper tag i hjärtat. Båda mammorna har starka känslor men kontrollerat utspel. Den timida Satoko gör stort intryck. De vackra naturbilderna och poetiska vyerna bidrar till den starka känslomässiga spänningen. Intressant också hur det japanska samhället kommer in naturligt i filmen. Sorgligt och vackert samtidigt.

Regissören Naomi Kawase har gjort stor succé tidigare med flera omtalade filmer,
till exempel: Under körsbärsträden och Mot solnedgången.

Filmrecension: Sabaya – hög autencitet

by

Sabaya
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 november 2021
Regi Hogir Hirori

Sabaya kallas de yasidiska flickor och kvinnor som kidnappades av Daeshanhängare i Irak 2014. När män och pojkar dödades togs kvinnor och barn till fånga och blev en slags slavar hos IS.

Filmen skildrar hur Mahmud med medhjälpare kämpar för att ta reda på tillfångatagna yasidiska kvinnor och befria dem. För att sedan hjälpa dem att läka och kunna återgå
till sina familjer. Det är inte lätt, många år har gått, kvinnorna är rädda och har misshandlats . Några har fått barn med IS-män, andra har blivit intalade att deras familjer inte vill veta av dem. De är fångna både psykiskt och fysiskt. Mahmud verkar från ett hemcenter för yasidier i nordöstra Syrien. Verktygen han har är en mobil med dålig uppkoppling, en liten pistol och en skraltig bil. Det är en farlig uppgift att gå in i
Al-hol lägret bland 73.000 människor där de flest är eller har varit Daeshanhängare.

Mahmud är ingen glamorös hjälte. Skildringen visar en skitig gård, en hustru som tjatar om att han skall vara hemma mer och ständiga strömavbrottt. Men filmen visar också hur han envist försöker hitta fler av de tillfångatagna flickorna. Hittills har 206 flickor räddats men flera tusen saknas än. Den visar också den omtanke och det medlidande som man visar varandra. Att det är en osäker situation och en humanitär katastrof för de som är offer. Det komplicerade politiska läget med lägren fulla av IS anhängare från ett otal länder som bevakas av kurdiska styrkor och syriska demokratiska styrkor visar situationens komplexitet. Och Turkiets Erdogan som attackerar de kurdiska styrkorna.

Filmen levandegör en komplicerad politisk situation och man inser att lösningen inte är lätt. Ändå är det en positiv känsla att människor försöka hjälpa varandra och kämpar för upprättelse för de drabbade. Att i fattigdom och misär finns en styrka och vilja att hjälpa. Att miljön skildras realistiskt bidrar till filmens autenticitet.

Filmrecension: The Card Counter – fascinerande

by

The Card Counter
Betyg 4
Svensk premiär 5 november 2021
Regi Paul Schrader

En moralisk börda kan aldrig tas bort. William Tell bär bördan även om han har sonat sitt brott genom ett 8,5 års fängelsestraff. Han har suttit inne för den tortyr han utförde på sin överordnades, John Gordos, order. John Gordos gjorde sedan en civil karriär men William Tell (förr Tillich) fick straffet. Nu försörjer han sig som spelare och turnerar i hela USA. När han blir uppsökt av den unge Cirk, vars far gjort självmord efter kriget kommer alla minnen tillbaka. Han försöker hjälpa Cirk genom att ta med honom på en spelturne. Han möter också den attraktiva La Linda som driver spelgrupper som är finansierade av sponsorer.

Det är en ny värld för mig och för de flesta av biopubliken tror jag. Det handlar inte om tur utan skicklighet och det är ett ganska enformigt liv. En historia om en ensam man, disciplinerad och känslomässigt avtrubbad men med en moralisk kompass. Han är inte ont eller god, lever sitt liv utan hat eller kärlek. I spelvärlden är livet som ett pokeransikte. Du skall inte visa vad du känner, eller känna något alls. Inga djupa kontakter eller vänskapsband knyts förrän han träffar Cirk och La Linda.

Oscar Isaacs stenhårda blick och orubbliga lugn är fascinerande och skapar intresse genom hela filmen. Tye Sheridan som den unge Cirk och Tiffany Haddish som La Linda skapar en mjukare värld. Paul Schrader har skapat många filmer med liknande tema. Ensamma män som försöker nå harmoni på olika sätt. Som brottas med tankar om ordning, försöka rädda andra eller skapa en bättre värld genom disciplin eller renhet.

Ett intressant tema i en film som kan bli en klassiker liksom hans tidigare filmer.

Filmrecension: Coda

by

Coda
Betyg 4
Svensk premiär 29 oktober 2021
Regi Siam Heder

Ruby är den enda hörande i en familj av döva. En fiskarfamilj med tät sammanhållning som kämpar med hav och ekonomi. Ruby har blivit familjens länk till det hörande samhället. Hela livet har hon hjälpt sin familj genom att tolka och nu är hon 17 år.
Hon vill gå sin egen väg och hon vill sjunga. Hennes körledare upptäcker hennes vackra röst och vill hjälpa henne att söka till en berömd musikskola. Men vem skall hjälpa familjen?

Filmen är en typisk feel good film med tonårskärlek och en hjältinna, Ruby, som slår de flesta. Man förstår redan från början att allt skall få ett lyckligt slut. Men trots att filmen och handlingen är lätt att förutse och inte bjuder på några överraskningar så är det en härlig film. Den tar med åskådarna i handlingen och man kan lätt identifiera sig med den sympatiska familjen. Allt är inte heller lycka och det är lätt förstå problemen med omkastade roller och spänningar som uppstår. Dessutom är det ju problemen inte bara för döva. I många invandrade familjer har de vuxna svårt att kommunicera med myndigheter etc och barnen blivit tolkar , där finns också samma problem.

Det uppstår många dråpliga situationer men också många gripande händelser, som
när familjen sitter på konsert och inte hör något bara ser andra applådera. Och när ljudet tystnar i biosalongen men bilderna fortsätter får man en lien aning om vad dövhet innebär.

Emilia Jones spelar Ruby, hennes föräldrar Marlee Matlin och Troy Kotsur är båda döva,
liksom brodern Daniel Durant. De och körledaren Eugenio Derbez gör alla fina insatser och bidrar till att man både skrattar och rörs till tårar. Underbar musik och fint filmad.

En varm och känslosam film som fått många priser och väcker många tankar.

Filmen är en omarbetad version av den franska filmen La Famille Belier från 2014.
Coda – children of death adults är ett begrepp inom dövtolkningen. Många barn till döva har utbildat sig till Codatolkar.

Tankar om stand up-föreställningen Tre Streck – intressant och viktig

by

Tre Streck
Av och med Melody Farshin
Regikonsult Baker Karim
Animatör Johan Samuelsson
Komposition Mack Beats
Ljus Anton Linder
Kostym Margaretha Julie
Dramaturg Mia Winge
Dramapedagog Elin Callmer
Premiär den 23 oktober 2021
Kulturhuset Husby Stadsteatern

Efter en animerad film om Melodys historia kommer hon in på scen.
Klädd i ortens uniform — en Adidasoverall med tre streck.

Med van hand styr hon sin publik från första meningen. Ämnena
Moderland, fosterland, miljonprogram avhandlas efter varandra.
Hon har själv vuxit upp i Husby och hon känner sin förort. Eller villkoren i orten.
Att hon växte upp med folk från många länder och hon fortfarande känner sig hemma där efter blå linjen.Med mycket kärlek skojar hon om sina egen familj och alla traditioner, sedan svenskarnas egenheter med lite mindre kärlek. Hennes styrka är att när hon talar om förorten och att växa upp i miljonprogrammet, så är hon en i utanförskapet trots att hon nu är väletablerad stand-up artist.

Hon är skicklig och rolig trots allvaret och hon får publiken att förstå. Förstå att
en uppväxt i orten kan ge många bra erfarenheter och något att vara stolt över.
Det är en intressant och viktig stand-up och jag hoppas den får stor publik även utanför Husby.