Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Petter Stjernstedt

Skivrecension: Imannu El – Hibernation

by

immanu

Artist: Immanu El
Titel: Hibernation
Betyg: 4

Immanu El avrundar musikåret med storslagen postrock och drömpop à Deportees och Sigur Ros. Hibernation är ett välkommet inslag i ett trist och kallt decembermörker.

Postrockbandet Immanu El från Jönköping, grundat av en blott 16-årig Claes Strängberg tillsammans med tvillingbrodern Per Strängberg, David Lillberg och Jonatan Josefsson är föga kända i Sverige. Desto större genomslagskraft har de fått internationellt. Sedan första skivan They’ll Come, They Come (2007) har bandet turnerat världen över och framträtt ett hundratal gånger i ett 30-tal länder. De har till och med kallats ett av Skandinaviens mest lovande liveband.

Hibernation är den fjärde fullängdaren. Den skiljer sig från tidigare alster på flera plan. Ljudbilden är fylligare och soundet går allt mera åt drömpophållet. Immanu El spelar psykedelisk postrock i samma anda som isländska Sigur Ros. Som postrockens motsvarighet till Deportees bjuder de på fina kärleksballader insvepta i lugnande gitarr- och basarrangemang. Musiken är ödesmättad och suggestiv. Immanu El bygger sakta upp sin ljudbild. Omega är skickligt utmejslad och liksom smyger sig på en för att mot slutet brisera ut i mäktig trumvirvel och energiskt gitarrspel. Tusen röster gör sig hörda i Voices, en vacker postrockballad om evig kärlek. Smäktande är Mt, om vännen som ser rakt igenom ditt skal. Claes Strängbergs mjuka stämma vaggar in oss i trygghetens sköte.

Hibernation är en fin hybrid av Sigur Ros-inspirerad postrock och snällpop à Deportees som får oss att glömma den trista vardagen i ett mörkt och kallt decemberrusk.

Text: Petter Stjernstedt

Westworld – imponerar

by

westworldomslag

Westworld – tv-serie på HBO
Betyg 4

Framtidsvision och västern. Vem trodde att den udda kombon skulle jänga sig? Westworld är vad Jurassic Park skulle varit i Bladerunner-författaren Philip K. Dicks händer. En futuristisk västern som bara är ett skådespel, en teaterscen där vanliga Svenssons får sina undertryckta mest basala patriarkala behov tillfredsställda. Och för den som är extra äventyrslysten finns “The Bad Guy”. Vill du bli byns hjälte och rädda folket från tyrannen
Wyatt. Ta din chans. Upplev Westworld!

westworld22Westworld är en smart sci-fi serie som bjuder på underhållning med oförutsägbart och Innovativt berättande. Betyget dras ned av onödiga klichéer och platta, genretypiska karaktärsbeskrivningar. Den goda horan och kvinnan i nöd som mest av allt vill spendera sin lediga tid med sin drömcowboyfriend. Kom igen, bättre kan du JJ.Abrams, mannen bakom den kultförklarade serien Lost och senaste Star Wars-filmen.

Men detta är petitesser i sammanhanget. Skådespelet är starkt. Imponerar gör Melissa Leo, Evan Rachel Wood, Thandie Newton, Ed Harris och förstås Sir Anthony Hopkins. Hopkins gör en skarpsynt rolltolkning av Dr Robert Ford, ägaren av den virtuella västernparken. Som den framtida Entertainment branschens svar på Martin Luther King har han en dröm. En dröm som är hemlig men som måste besannas till varje pris.

I hans park finns personer som till ytan kan verka mänskliga, som har känslor och egna tankar. Men i själva verket är de robotar, förprogrammerade att säga exakt det som besökarna vill höra. Maeve Millay, spelad av en vässad Thandie Newton, är värd för salonen och bordellen Sweetwater. Hon har dött ett oräkneligt antal gånger. Efter reparation återplaceras hon i den fiktiva världen. Själv minns hon inget av sina tidigare liv. På senare tid har hon fått märkliga syner där män i vita dräkter uppenbarar sig. De är parkarbetare som lagar trasiga robotar, i parkvärlden avlidna karaktärer. Hur kan hon ha minnen från den tid då hon var avliden? Är det en bugg i systemet eller har robotarna börjat att utveckla känslor och egen vilja?

Westworld short-cutar mellan den verkliga och den påhittade världen. I den verkliga kämpar medarbetare med felande teknik och med att hålla moralen utanför arbetet. Här pågår ett maktspel där människor ljuger och lurar varandra för att klättra vidare uppåt i det hierarkiska systemet. I den påhittade världen är det pistoldueller och rivaler mot rivaler som gäller. William och Logan är två företagskillar som vill uppleva äventyr. Deras individuella mål skiljer sig. Medan Logan mest ligger runt och skjuter på allt som rör sig utforskar William gärna den fiktiva världen och lär känna människorna i parken. Han bryr sig om de mänskliga robotarna. Teddy är en vilsen man som söker svar om sitt eget ursprung. Han slår följe med den hänsynslöse Man in Black, skickligt spelad av Ed Harris. Tillsammans letar de efter den ökända Wyatt.

westworld33Westworld är fängslande och smart sci-fi som med hjälp av sina filosofiska resonemang och sin historia lyckas säga något om människan, vår drivkraft och moraliska kompass. Om robotar hade förprogrammerade känslor och i mångt och mycket var som vi men behandlades som djur på ett zoo skulle du trampa på dem eller skulle du hjälpa dem att bli fria det förtryckande systemet?

Westworld, tv-serie
Skapad av Jonathan Nolan och Lisa Joy
Bygger på Westworld av Michael Crichton

I rollerna:
Evan Rachel Wood som Dolores Abernathy
Jeffrey som Bernard Lowe
James Marsden som Teddy Flood
Ben Barnes som Logan
Ingrid Bolsø Berdal som Armistice
Luke Hemsworth som Ashley Stubbs
Sidse Babett Knudsen som Theresa Cullen
Simon Quarterman som Lee Sizemore
Rodrigo Santoro som Hector Escaton
Angela Sarafyan som Clementine Pennyfeather
Jimmi Simpson som William
Ed Harris som mannen i svart
Anthony Hopkins som Robert Ford

westworld44

Skivrecension: Weyes Blood – Front Row Seat to Earth

by

weyes

Artist: Weyes Blood
Titel: Front Row Seat to Earth
Betyg: 4

Weyes Bloods fjärde fullängdare Front Row Seat to Earth är en Natalie Mering i sitt esse. Med trollska harmoniska melodier, harpa och renässansmusik, folk och psykedelia samt den renaste stämman tränger hon igenom allt sorl. Och kommer segrande ut på andra sidan.

Det känns lyxigt att få ”sitta på främsta raden” och få lyssna till när Natalie Mering, alias Weyes Blood, framför sina harmoniska melodier med sådan självklarhet och med glimten i ögat. Musikaliskt finns förgreningar med folkmusiker som Julia Holter, Feist och Joanna Newsom. Till skillnad från dessa konstmusiker är Mering mindre pretentiös. Hon tar inte sig själv på så stort allvar. Det indikerar det lustiga skivomslaget på där hon brer ut sig bland sanddynorna mot en bakgrund av en öppen himmel och ett mäktigt bergsmassiv. Där i det blöta ligger hon iklädd en neonblå jumper och vita gymnastikskor. Det kitschiga fotografiet visar på hur pass avslappnad hon är i sitt artistiska uttryck.

Front Row Seat to Earth, Merings fjärde fullängdare, är ambitiös och krävande musik. Vi tas med på en musikalisk upptäcktsfärd i renässansmusiken , folkmusiken samt 60- och 70-talets psykadelia. Ibland överraskar hon och slänger in ambient och electro i mixen. Hon berättar en saga som lätt kopplas till vår och hennes verklighet. Lika personlig som politisk är Front Row Seat to Earth som berör ämnen som skilsmässa och klimatförändringar och den snapchattande generationens distanserade förhållande till den hotade naturen. Melodierna seglar fram på moln. Pianot, trumpeten, harpan och brassorkestern. Instrumenten tillsammans med Merings lena stämma skapar en spännande dynamik.

Front Row Seat to Earth är stilsäker. Den enbart 28-åriga folksångerskan är en sällsynt talang som skickligt balanserar harmoniska melodier med texter av lyrisk kvalitet och komplexa musikbyggen. Inom en månad kommer årsbästalistorna att rulla in. Där förtjänar Mering en hög placering. Glöm inte vart ni hörde det först.

Text: Petter Stjernstedt

Skivrecension: The Radio Dept – Running Out of Love

by

radiodept

Artist: The Radio Dept
Titel: Running Out of Love
Betyg: 5

En omänsklig vapenindustri. En finklädd rasistmobb. Och en frihet som kämpar för sin överlevnad. Running Out of Love skildrar en tid där kärleken spelat ut sin roll. Radio Depts fjärde album är ett tveeggat svärd, lika politiskt laddat som stilsäkert komponerat. Ett praktverk som förtjänar all uppmärksamhet.

Jag känner till få lika kompromisslösa band. Lund-pojkarna Martin Carlberg och Johan Duncanson träffades för första gången vid 2000-talets inledande fas. Tillsammans bildade de Radio Dept. Sedan dess har de släppt fyra album – ”Lesser Matters”, ”Pet Grief” och ”Clinging to a Scheme” och ”Running Out of Love”, samt ett gäng EP:s och singlar. Nya unga lyssnare har upptäckt dem via musikbloggar som streamat utvalda låtar av dem.
Det internationella genombrottet kom först 2006 när Pulling Out Wieght är med på soundtracket till Sofia Coppolas Marie Antoinette.

Radio Dept är orädda och målmedvetna artister som triggas av utmaningar. Friktionsfritt rör de sig mellan genrerna. Shoegaze möter elektro som möter synt som möter pop i en ödesmättad inramning. Med Running Out Of Love tar duon nästa steg i utvecklingen. Gitarrerna har lagts åt sidan. Istället framträder ett dansantare Radio Dept som påminner om 80-talets house och bastunga techno. Musiken är ödesmättad. I mardrömslika Occupied lånas ackord ifrån kultförklarade Twin Peaks-serien som dryper av mystik och hotfull stämning.

Den andra svärdseggen är politisk. Öppningsspåret Sloboda Narodu, på kroatiska “frihet åt folket”, är en dyster men hoppfull historia där popduon kräver rättvisa och skanderar “Freedom now, freedom now”. Dubbiga Swedish Guns är ett knytnävsslag mot svensk vapenindustri: ”And guess what came to town, the Swedish guns // and guess what burned it down, the Swedish guns.” We Got Game är en tänkvärd gliring mot Sverigedemokraterna: ”Like with this bunch of racist goons // the kind of guys you would not like to spoon // if in power”. De politiskt laddade låttexterna punkterar magsäcken på alla cyniker, egoister och främlingsfientliga människor där ute.

Running Out Of Love är beroendeframkallande och stilsäker popmusik. Carlberg och Duncanson är två blygsamma protagonister som inte litar på kritikernas ord. De får tro vad de vill. Running Out of Love är en fullträff, en fempoängare och ett av årets starkaste svenska album alla kategorier. Så det så!

Text: Petter Stjernstedt

Skivrecension: Regina Spektor – Remember Us to Life

by

regina

Artist: Regina Spektor
Titel: Remember Us to Life
Betyg: 4

Soviet Kitsch, debuten från 2004, gav oss en ny unik röst. Regina, med sitt komplexa musikbygge och varierade röstläge, fångade oss i nätet. Med tiden förändrades musiken och Reginas pianobaserade pop blev väl kommersiell. Med Remember Us to Life, Reginas sjunde album, återvänder hon till rötterna. Vi hör en sångerska som återtagit kontrollen över musiken och som fortsatt att utveckla sitt skrivande med vacker naturlyrik och prosa.

Välkommen till Regina Spektor-land. Här dansar djävulen i midnattsolen och mänskliga demoner gör sig påminda i en svallande känslostorm. Remember Us to Life är en jobbig lyssnarupplevelse. Det är personligt och självutlämnande med plågsamma ämnen såsom ångest och depression på tapeten. Men här finns också hoppet och kämparglöden. Regina ger inte upp i första taget oavsett motgångarnas magnitud. Hon är en skicklig sagoberättare som med ett barns naivitet förtäljer om mänskliga tillkortakommanden. Hennes språkliga utfärder imponerar – “Under the floorboard there is a deep well that leds to a spring that sprung up in hell / that’s where all the devils danced and kissed and made their blood pacts in the ancient mist”, sjunger hon i Grand Hotel. Hennes insiktsfulla texrader begeistrar. “Sometimes wrong and right can look the same”, skanderar hon i The Light. Och i Sellers of Flowers sörjer hon över den vilda rosen som plockas likt salladsblad från ett salladshuvud och säljs till högst bjudande i en kapitalistisk värld. Vem tjänar på det? – “Who’s the winner? Not the roses, not the buyers, not the tellers, maybe winter.”

Musikaliskt har hon breddat sig. Pianot står som vanligt i centrum, men Regina har fördjupat sin ljudbild. Det är ett dynamiskt och storslaget ljudlandskap. I låtar som Sellers of Flowers byggs ljudbilden effektivt upp för att mot sluttampen få brisera ut i filmisk skala med energisk stråkmusik och hårda trummor. Pianoballader som Visit, Obsolete och The Light balanseras väl med bombastiska verk såsom The Trapper and the Furrrier och Sellers of Flowers. Jag är svag för denna typ av orkesterala inramning som är vanligt förekommande på Remember Us to Life. Utstickare på skivan är R&B-biten Small Bills och öppningsspåret Bleeding Heart, en hitig syntpoplåt där Regina likt Susanne Sundfor återupptäcker 80-talet.

Rember Us to Life vill påminna oss om att våga leva, känna och vara. Det är en hyllning till livet, det likväl plågsamma som njutbara varandet. Regina fångar perfekt och inkapslar den känslan och ger oss ett helgjutet sjunde album där inget lämnats åt slumpen.

Text: Petter Stjernstedt