Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Tankar om tv-serien Det svenska styckmordet – ännu en svensk rättsskandal

by

Det svenska styckmordet av journalisten Dan Josefsson är troligen på väg att avslöja ännu en svensk rättsskandal. Denna svenska dokumentärserie består av fyra avsnitt – men jag har hittills sett två avsnitt – och därför kan jag inte göra någon betygsättning eller fullständig recension. Men dessa två avsnitt har väckt många tankar hos mig.

Kort sammanfattning av Dan Josefsson från Wikipedia:
Dan Josefsson, född 27 juli 1964, är en svensk frilansjournalist och författare. Han har tilldelats Stora journalistpriset tre gånger och Guldspaden tre gånger, vilket gör honom till en av Sveriges mest prisbelönta journalister.
Dan Josefsson är bland annat känd för sina avslöjanden i fallet Thomas Quick, publicerade i den prisbelönta boken Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick (2013). Han även känd för sin dokumentärserie om Fallet Kevin som sändes i SVT 2017 och för att vara den enda journalist någonsin som tackat nej till Stora journalistpriset.

Jag var nyutbildad journalist då en kvinna styckmördad under en motorväg i Stockholm 1984. Det var inledningen em mycket märklig rättsprocess och mycket omdiskuterade och konstiga journalistiska bevakningar. Kvinnan som hittades styckad var Catrine da Costa.

Det som slår mig allra starkast när jag ser serien är hur förstört Catrine da Costas liv var på grund av heroin. Det berör allra djupast. Hon var enligt vad serien tar upp heroinmissbrukare och kunde inte sluta med heroin fast att det gjorde att hon blev prostituerad för att få råd med drogerna och hon förlorat vårdnaden om båda sina barn. Jag hatar var droger gör med människor, hur många liv som blir förstörda. Vad jag efterlyser är svar på om Catrine da Dosta var mördad eller dog i en överdos? Det betyder inte att bortförklara det svåra brotten. Hur hon än dog så har någon styckat henne, vilket är fruktansvärt att göra gentemot någon och gentemot den dödes anhöriga.

Brottet är, vad jag förstått, preskriberat idag. Tänk om någon som vet vad som hänt kunde träda fram? Ingen blev dömd för mord på Catrine da Costa, däremot blev två läkare. Teet Härm (i tidningar kallad obducenten) och Thomas Allgén (allmänläkaren) pekades ut som skyldiga till styckningen.

Dan Josefsson och Johannes Hallbom, som ligger dokumentärserien, har noggrant undersökt hur rättsväsendet egentligen kom fram till att de var skyldiga. Ärligt talat var det skrala indicier och inga bevis som låg till grund för domslutet. Det skrämmande är att när liket först hittades och identiteten var fastställd hade Solnapolisen flera spår kring män som hade haft bekräftat anknytning och kontakt med Catrine da Costa. När Stockholmspolisen körde över denna utredning försvann arbetet med dessa olika spår och allt handlade i stort sett om att knyta den unge rättsläkaren Teet Härm till mord och styckning.

Att Teet Härm var en udda personlighet visar första avsnittet. Han använde sig då och då av prostituerade, vilket på den tiden inte var något brott men självklart problematiskt att han gjorde då han arbetade tillsammans med utredande poliser som rätts-läkare.

Det första avsnittet fokuserar på Teet Härm och vi får se att han var en slags lärjunge till den ledande rättsläkaren i Solna, Jovan Rajs. Jag minns hur skumt jag tyckte det var på den tiden att Jovan Rajs först slog fast att styckningen av kroppen var gjorde med en motorsåg, vilket betyder att det inte behöver vara någon som är kunnig i obduktion. När Teet Härm började bli misstänkt ändrade Jovan Rajs sitt uttalande och menade att det kunde vara en obducent som gjort det. Jag som sett och ser många kriminalserier blir ju väldigt misstänksam på varför han ändrar sig. Det minns jag att jag funderade kring. Något bra svar på det fick vi väl inte riktigt i det första avsnittet. Det är förstås inte något jag kan förvänta mig att Dan Josefsson och Johannes Hallbom ska ha svar på. De är givetvis inga allvetande orakel. Vad de däremot gör, tydligt, starkt och skarpt: de klär av det svenska rättsväsendet i detta fall.

De fyra avsnitten av Det svenska styckmordet sänds i programmet Dokument inifrån
Avsnitt 1. Obducenten
Avsnitt 2. Allmänläkaren
Avsnitt 3. Barnets berättelse
Avsnitt 4. Rättvisa

Här är min recension av Dokument inifrån – Det svenska styckmordet.

Recension av tv-serie: En familj som vår – inte särskilt trovärdig som flyktingberättelse

by

En familj som vår
Betyg 3
Premiär 28 oktober 2024 på TV4 Play
Regi Thomas Vinterberg

Tanken att vända på begreppen och skildra Danmark till ett land vars invånarna måste fly, emigrera kan vara intressant och tankeväckande. Motståndet till att ta emot invandrare växer i flera av de länder dit människor invandrar till idag, som i Danmark. I Thomas Vinterbergs nysläppta tv-serie En familj som vår ska Danmark läggas ned och förvandlas till en enda stor havspark av vindkraftverk. Danmark är på väg att försvinna som land på grund av översvämning. Alla invånare måste lämna landet. Men jag är tveksam till att det konceptet genomsyrar serien. För mig handlar serien mest om en narcissistisk ung kvinna, Laura, som genomsjälvisk och inte tänker ett enda dugg på konsekvenserna av sina infall.

Thomas Vinterberg gör ofta starka filmer och tv-serier med bra analys och genomlysning av olika ämnen. En familj som vår är en engagerande tv-serie som väcker många känslor och har hög kvalitet på skådespelare. Jag är imponerad av huvudrollsinnehavaren Amaryllis April Maltha Augustsom spelar Laura, som är en av de mest egofixerade, dumdristiga, obetänksamma unga kvinnor jag hittills sett som huvudkaraktär i en tv-serie. Amaryllis April Maltha August spelar henne som om hon själv tycker att hon är en bra person, fast hon har noll självinsikt och är uppfylld av sin egen förträfflighet. Och att gestalta henne utan att det syns ett spår av hur puckad hon är, det är skickligt. Jag tänker att det måste vara svårt att spela en usel karaktär utan att det syns att personen är medveten om det. Amaryllis April Maltha August gör detta enastående bra. Lauras infall hit och dit skapar så många offer, fast det verkar hon inte vara ett dugg medveten om.

Jag tycker därför inte att serien riktigt fungerar som att skildra omvända förhållanden när det gäller emigration och flyktingar. Det är en serie om en riktig narcissistisk ung kvinna, Laura, som är så bortskämd att hon i princip kan gå på lik utan att förstå vad hon gör.

När danska regeringen meddelar att landet ska läggas ned får människor ganska stort stöd för att kunna lämna Danmark. Det finns till och med en myndighet som hjälper dem att få tillstånd att komma till olika länder och få arbetstillstånd. Detta skiljer sig en hel del från hur det oftast går till i världen idag. Det är förstås fullt möjligt att sådana center skulle kunna existera, speciellt om länder med mycket byråkrati som fungerar skulle behöva utföra massutvandring.

Kanske var Vinterbergs syfte att visa bortskämda danskar. Den som jobbat med mottagning av flyktingar känner nog inte alls igen mentaliteten hos Laura till exempel. Serien kretsar till stor del kring Laura hennes huvudlösa beslut vars konsekvenser drabbar hård. Även hennes pappa beter ansvarslöst i några situationer, bland annat då han är idiotisk nog att tro att fransk polis ska kunna göra något åt att hans dotter, en flykting, försvunnit någonstans på väg till Bukarest. Lauras pappa vänder sig till fransk polis fast han är medveten om att det gör att både han och hela hans familj och även de fransmän som hjälpt dem riskerar mycket problem när de fåt ögonen på sig. Det är liksom väldigt svårt att tro på att människor som förstått att de är flyktingar tar sådana huvudlösa beslut. Det är som att varken Laura eller hennes pappa förstår att de är flyktingar och att de tror att de fortfarande lever trygga i Danmark.

Det förstås finns några invandrare som kommer till västvärlden och blivit ilurade av flyktingsmugglare att de ska få allt gratis när de kommer fram till ett skandinaviskt land. Det kan därför finnas några invandrare som kan bete sig bortskämt men aldrig att jag mött någon som gjort det på den nivån som Laura.

Filmrecension: Gula änkan – vacker och stark men kanske för vacker

by

Gula änkan
Betyg 3
Svensk biopremiär 29 november 2024
Regi Thomas Napper
I rollerna Haley Bennet, Sam Riley, Ben Miles och Tom Sturridge

En ung kvinna gifts bort med en välbärgad vinodlare. De är vansinnigt, djupt och galet förälskade i varandra men mannen, François, dör ung och Barbe-Nicole (Madame Clicquot) blir en ung änka. Omgivningen förutsätter att hon ska sälja vingården, framför allt konkurrerande vingården Moët förväntar sig att för köpa gården och på så sätt också bli av med en konkurrent. Men Barbe-Nicole är en ung kvinna med målmedvetenhet. Hon bestämmer sig för att ta fram en särdeles god champagne och att driva vingården. Trots att hon är kvinna vilket omgivningen och staten har svårt att acceptera.

Filmen bygger på den sanna historien bakom champagnefamiljen och imperiet Veuve Clicquot som började sin verksamhet i slutet av 1700-talet. Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin är en fascinerande kvinna som skapade den champagne som är välkänd med sin ikoniska gula etikett. Hon blev en av världens första stora affärskvinnor och en av de rikaste kvinnorna på sin tid.

Efter sin mans förtidiga död ignorerar Madame Clicquot konventionen om att hon som kvinna inte kan styra en vinverksamhet. Genom att styra företaget genom svindlande politiska och ekonomiska vändningar, trotsar hon sina kritiker och revolutionerar champagneindustrin. Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin är den fascinerande kvinnan bakom den ikoniska gula etiketten som blev en av världens första stora affärskvinnor och en av de rikaste kvinnorna i sin tid.

Filmfotot är förförande vackert. Men av och till är fotot lite överdrivet vackert, speciellt de många bilderna på Barbe-Nicole. Hon är alltid, oavsett tid på dygnet perfekt sminkad. Också när hon är ute på fältet och sliter hårt tillsammans med sina arbetare.

Filmen har två parallella berättelser. Vi får följa Barbe-Nicoles kamp för att driva vingården och sin affärsverksamhet under en tid och ett samhälle då kvinnor inte hade många rättigheter. Men vi får också följa hennes kärlekshistoria med hennes make François fram till hans död. Det var uppenbart en utmanande relation. Hur djup och omvälvande deras kärlekspassion än tog sig uttryck vad den jobbig och utmanande då François hade en hel del mentala problem och kunde få raseriutbrott. Det är lite rörigt med dessa två parallella berättelser, speciellt då de inte utspelas samtidigt.

Filmen är vacker och engagerande. Det är skrämmande att inse att för tvåhundra år sedan hade kvinnor inte många rättigheter i Frankrike. Det är starkt skildrat.

Filmrecension: Missilen – brännande aktuell film om hotet från kärnvapen

by

Missilen
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 november 2024
Regi Miia Tervo

En stark film som är svår att skaka av sig efteråt om kärnvapen och hur hotet om kärnvapenkrig briserar mitt i våra vardagsliv.

Missilen utspelar sig i en by i finska Lappland på tidigt 1980-tal. En berättelse om hotet om kärnvapen från Sovjetunionen och om journalistik och mediers uppgift och om livet som vi måste leva samtidigt som världshistoriens nedslag slår till.

Huvudpersonen är en ung tvåbarnsmamma, Niina. Hennes man, som hon vill skiljas från, är i fängelse. Händelserna utspelas vintertid, kring jul, och det är mycket snö. Niina har varit och hämtat en julgran i skogen tillsammans med sina barn. På vägen hem kraschar hon med vagnen med julgran i ett fönster till ortens tidningsredaktion, Lapplandsnytt. Fönstret går sönder och Niina måste betala lagningen som kommer att bli dyr. Då hon är rätt fattig erbjuder hon sig att istället jobba ihop pengarna på tidningen. Esko, tidningens chef, är rätt skeptisk men låter henne ändå få börja jobba på tidningen en tag.

En sovjetisk missil faller ner utanför byn. Eller vad det nu är som synts och som fallit ner någonstans. Den finländska militären försöker hävda att det kan vara ett UFO. Händelsen uppmärksammas internationellt och på flera håll sägs det att det måste vara en sovjetisk missil som kan ha en kärnvapenspets. Niina börjar nysta i vad det är och intervjuar militärer och ortsbefolkning.

Med tanke på situationen i världen och i Europa just nu med Ryssland anfall mot Ukraina och den ryske presidenten Putins hot om kärnvapen är filmens innehåll brinnande aktuellt.

Niina har stort stöd från sin morfar när hon försöker hitta sanningen bakom missilen men hennes mamma däremot gnäller och motarbetar henne. Hennes mamma tycker inte alls att Niina ska ägna sig åt journalistik. Hon kan väl söka städjobb, menar mamman. Det märks att händelserna utspelas under tidigt 1980-tal. Niina får många gubbsjuka sex-kommentarer från män. Det skulle vara svårt för män att bete sig lika nedvärderande gentemot en kvinna på det sättet idag, när vi upplevt metoo. Inte för att allt blivit perfekt men det grövsta övertrampen har nog försvunnit till viss del. Tidsepoken är mycket väl fångat i filmen.

Den försvunna missilen väcker stort intresse från hela världen och många militärer och journalister från andra länder kommer till bygden. Alla har olika idéer om vad som hänt men helt klart har myndigheter lagt locket på. Niina är aktiv och försöker hitta sanningen. Hon visar sig ha anlag för att vara journalist.

Mitt i alltihop inleder Niina en relation med en av de unga soldaterna. Men livet är aldrig enkelt. Då kommer hennes våldsamma make tillbaka. Han har släppts ur fängelset och vill att de ska leva tillsammans som en familj igen. Niina har svårt att säga nej. Inte blir det lättare för henne att säga nej då hennes mamma gör allt för att hon och maken ska återförenas. Men hennes ena syster slänger ut honom då hon är säker på att den som en gång varit våldsam kommer att vara det igen. Ingen lätt situation för Niina. Hon tvekar om vad hon ska göra. De har trots allt två barn tillsammans.

Det är som livet oftast är. Även om en journalist är jätte-engagerad i en nyhet pågår livet med familj samtidigt och påverkar möjligheten att fokusera på grävandet. Detta är filmens styrka och samtidigt dess svaghet. Det är lite för många berättelser som vävs samman och filmen blir därför lite spretig och mindre tydlig. Men den i hög grad sevärd. Den har fantastiskt miljöfoto från snöiga finska Lappland. Huvudrollsinnehavaren Oona Airola är enastående duktig. Hon belönades med Dragon Award Best Acting för sin roll i filmen på Göteborgs filmfestival 2024.

Filmen baseras på verkliga händelser, fast dramatiserade, förstås.

Missilen är en brännande aktuell film om hotet från kärnvapen. Och som livet är, slår stora hot till mitt i vardagslivet.

Bokrecension: När dolda sorger bleknat av Marianne Cedervall

by

När dolda sorger bleknat
Författare Marianne Cedervall
Serie Anki Karlsson (del 7)
Utgivningsdatum 2024-11-04
Förlag Lind & Co
Medarbetare Scheutz, Sofia (form)
ISBN 9789180533386

Serien om mysiga hästälskande Anki Karlsson och hennes goda vän den pensionerade polismannen Tryggve är myspys-deckare med en hel del feelgoodkänsla i sig från Gotland. Detta är den sjunde boken i serien om Anki Karlsson. Om du gillar de tidigare kommer du förstås att uppskatta denna också, men den är inte något stort mästerverk. Den är lättläst, flyt i texten och jag ser personerna inom mig, det är ganska väl beskrivna. Men som deckare är det rätt seg och aldrig direkt spännande. Fast det är nog inte meningen heller.

Författaren Marianne Cedervall får ett stort plus av mig för att hon kan låta två vuxna vara nära vänner utan att nödvändigtvis behöva ha en sexuell relation. Det finns faktiskt människor som kan vara vänner utan att behöva ha sex med varandra.

I denna sjunde bok i serien får vi följa med Anki och Tryggve på en resa till Österrike. Anki får resan av Tryggve i present. En dag när de sitter på kafé och planerar resan träffar de på och börjar prata med familjen Öberg, som blir intresserade – de funderar nämligen också på att göra en liknande resa.

Familjen, eller snarare släkten Öberg, är ganska stor och består av väldigt olika personer som inte alls tycker om varandra, ja som till och med gör varandra illa. Patriarken i familjen är den gamla mannen Gert Öberg som tvingar sin äldste son att sköta gården och lantbruket, fast sonen hatar att vara bonde. Den yngste sonen Thomas är mer eller mindre förskjuten då han dels valt att bli pilot istället för bonde och det som Gert föraktar mest av allt är att Thomas gift sig med en man. Gerts dotter är skild och har en ny man, vilket Gert har svårt att smälta. Den nya mannen är från Slovenien.

Några månader senare är det äntligen dags för Anki och Tryggve att ge sig av på sin tågresa, och döm som deras förvåning när de anländer till byn Altweg och stöter på inga mindre än hela familjen Öberg från Gotland. Det var ingen trevlig överraskning att stöta på familjen Öberg. Både Anki och Tryggve uppfattar familjen som ganska störig.

Det tar några dagar och sedan sker det ett mord som har med familjen Öberg att göra. Anki kan förstås inte låta bli att försöka få kontakt med familjemedlemmarna för att försöka lösa mordet.

Det är inte den mest spännande av böckerna i serien. Men den är intressant att läsa på andra sätt, framför allt beskrivningarna av de olika karaktärerna berättar en del om hur människor kan bete sig och känna sig. Jag uppfattar dock slutet som väl upphaussat och överdrivet och hela mordhistorien är högst orealistisk, faktiskt.

MARIANNE CEDERVALL är författaren bakom böckerna om radarparet Mirjam och Hervor. 2020 inledde hon en ny cosy crime-serie om deckarprästen Samuel. När dolda sorger bleknat är den sjunde boken i hennes populära Gotlandsbaserade serie om mysterielösarduon Anki och Tryggve.