Gästskribenter

Plats: Helgeåfestivalen
Artist: Takida
Betyg: 3

Fredagens headline på Helgeåfestivalen heter Takida. Bandet som tagit hårdrocken till den breda publiken i Sverige lockar givetvis till sig en ganska stor publik. Det är lite svårt att bedöma hur mycket folk det är för det är en luftig och stor yta vi har att samlas på. De samlar i vilket fall som helst kvällens största publik.

De spelar en lättillgänglig och svängig rock som får publiken att trivas och dansa med. Det är inte riktigt min typ av musik. Det är lite svensktoppspop med distade gitarrer och hårda riff, men de gör det bra. Det är helt klart medryckande och jag förstår varför många tycker det här är bra. Men jag förstår inte riktigt varför jag inte dras med i det. Jag tror inte riktigt på dem.

Men jag ger mig och de får ett med beröm godkänt i betyg men för att de ska få högre betyg måste de övertyga mig om att de är på riktigt, äkta vara, och det gör de inte. Dessutom, sångarens helt obegripliga mellansnack är på en sådan nivå att jag ganska ofta kommer på mig själv med att tro att han inte alls tar sin publik på allvar. Det känns närmast föraktfullt mellan varven och det är tillräckligt ofta förekommande för att jag tror mer på den känslan än på deras äkthet som hårdrockband. Det är en känsla som förstärks än mer när jag lite senare kollar in merchen och ser att ett av plaggen som är signerade Takida är: trosor. Okej, jag är kanske gammeldags men vad fasen? Geschäft är ett ord som kommer för mig. Å andra sidan har ett stort band som Kiss med framgång utövat geschäft i snart 50 år så det är kanske bara som sig bör. Men jag tycker ändå att det är trist.

Det är ju tvivelsutan så att det här är ett kompetent band som kan sina saker så varför inte ta sig själva och sin publik på lite större allvar, men det kanske inte säljer lika bra?

Helgeåfestivalen i Knislinge
Artist: Dan Reed Network
Betyg: 3

Artist: The Quireboys
Betyg: 1

Festivalen i Knislinge intill Helge Å har funnits sedan 2008 och har genom åren lockat artister av vitt skilda slag, som Charlotte Perelli, Boppers, WASP och Helloween. Från början var festivalen nog närmast att betrakta som en traditionell sommarfest som lockade bygdens folk till öltälten. Idag har festivalen i Knislinge blivit ytterligare en hårdrockfestival som lockar folk från vida kring. Det verkar vara en allt tydligare trend. De festivaler som överlever är stadsfester som understödjs av skattepengar samt nischade festivaler med inriktning mot folk som har musiken som en viktig del av sin livsstil. Samtidigt är det givetvis så att det finns bara ett visst antal besökare som är beredda att åka på ett visst antal festivaler. I år fick Metallsvenskan bita i gräset, liksom stora Bråvallafestivalen. Tyvärr kändes det lite glest på festivalområdet den här fredagseftermiddagen och kvällen, trots att populära Takida var kvällens huvudsattraktion.

Vi välkomnas till festivalen till tonerna från ständigt Sverigeaktuella Dan Reed och hans Network. Funkig boogierock strålar likt solskenet över en njutande publik. Vi bjuds på en timmes störtskön och avslappnad musikunderhållning som verkligen får alla att trivas. Dan Reed får turnera hur många gånger han vill här i Sverige, han är alltid välkommen.

De två scenerna på festivalområdet ligger behagligt nära varandra och tajmingen är perfekt mellan konserterna. När det är slut på ena scenen tar det lämpligt antal förflyttningsminuter innan nästa spelning börjar. Efter Dan Reed spelar The Quireboys och det blir en helt annan upplevelse. Bandet är verkligen bra. Det är tajt och välspelat. Men vad är det med sångaren Spike? Han verkar påtänd och märklig, sjunger som en kratta och svamlar obegripligheter mellan låtarna. Det drar ner omdömet om spelningen påtagligt. Verkligen tråkigt på ett annars väldigt bra band.