Ännu en festival har kommit till sitt slut. Det är lite svårt att fatta det när man står mitt i smeten av hängivna rockers under festivalens sista dag. Det är snart slut. Om några timmar kommer alla dessa läder- och denimklädda hängivna rockfans att skala av sig sitt festivalskinn och göra sig klara för ett helt annat vardagsliv. Men ännu vid pass solsken klockan 14 på lördagen ligger vardagen oändligt långt borta. Det gäller att njuta fullt ut de sista timmarna. Många liter vatten, Churros, munkar, våra hembakade köttfärs-calzones och många koppar kaffe är ett bra recept för att skapa bra festivalkänsla. I år har vi festivalat under en stekande sol och 60° i solen, så uppsökande av skugga (där det säkert bara var 30°), vila mellan uppdragen och tillgodose vätskebehovet har varit avgörande för att kunna utföra något som helst konstruktivt arbete.
Årets festival har slagit alla slags rekord misstänker jag. Dyraste bandet, Iron Maiden, största publiken, 35000, varmaste dagarna och så vidare. Tycker också att jag för första gången sett lite krackelering på den fina hårdrocksandan hos publiken. Ovanligt mycket smågrinigt beteende på sina håll. Han som grinigt fräste åt några som stod och småpratade under Iron Maiden trots att det var en bra bit utanför det väl tilltagna publikområdet. Hon som trängde sig i toakön och skällde på de långa köerna. Han som oerhört surt och anklagande stormade fram och skulle kontrollera våra media-armband när vi satt och kopplade av lite i presstältet. Det finns ganska många fler exempel. Värmen gick nog hårt åt många. De allra flesta hanterade festivallivet på absolut bästa sätt ändå.
Jag undrar dock vad det är som gör att journalister på Aftonbladet, varje år, måste utmärka sig som de värsta gnällspikarna. I år var det ett nytt team såvitt jag kunde se, men gnället i artiklarna är konstant. I år var det Ozzy som skulle sågas. Men om man nu är sur på att Zakk Wylde förstör konserter med sina ändlösa solopartier så är det väl inte riktigt rätt fokus att skriva ned Ozzy och allt han står för? Nä, hans röst är inte vad den en gång var men han har aldrig varit känd för skönsång. Hans rörelsemönster på scen har varit ganska konstant sedan 70-talet. Han är ingen Joe Elliott som flyger högt och lågt under en konsert. Men är det vad Ozzy ska bedömas på kan de lika gärna skicka en schlagerfantast som kan gnälla på avsaknad av tonartshöjningar.
Arrangemanget kring festivalen är näst intill klanderfritt. Ja, det var krångligt med parkeringar när ett så stort band som Maiden kom på besök. Det blev också lite köer till toaletterna och man fick kanske vänta 3 minuter innan det gick att komma in på de välstädade vattenklosetterna. Stängningen av den norra entrén ställde till det lite för den tredjedel som parkerat norr om festivalen, så de fick gå tio minuter längre än vanligt från bilen. Men snälla nån! Det var bara trångt på området just i anslutning till Festival stage när Maiden spelade. Inte vid något annat tillfälle kändes det överbefolkat. Sweden Rock Festival är sannolikt fortfarande, norra Europas bäst organiserade festival.
Bästa konserterna som jag hann se i år var nog Lacuna Coil, YES, Circus Maximus och Inglorious. De tre headline banden fick alla godkänt men de bästa konsertupplevelserna hittades lite utanför de bredaste vägarna och det är alltid det allra bästa med festivaler. Hungriga, tacksamma och kämpande band ger bäst upplevelser för sin publik.
Nu vill jag höra några bandsläpp inför nästa år, Okay?