Sweden Rock Festival
Artist: Yes ft. ARW
Betyg: 3
En kvart försenade kommer bandet insläntrande utan förklaring till förseningen. Det förvånar eftersom hela festivalen i dagarna fyra, varit exakt på minuten tidigare. Oavsett anledning är det ett efterlängtat band vi får se. Publiken är ganska stor och de flesta verkar ha hunnit hem och hämtat t-shirts med tryck som hyllar gamla prog band. Genesis, Rush, Gentle Giant och King Crimson är några bandtröjor jag skymtar på kroppar tillhörande män i övre medelåldern. Publiken är nog ungefär jämngammal med bandmedlemmarna.
Jon Andersons röst funkar perfekt till sångerna men han låter som en berättarröst i ett barnprogram när han pratar. Det är inget fel i det men skumt låter det. Rick Wakeman är tillförordnad orgelgud nu när Jon Lord gått i himmelen in. Han står som en kapten i sitt rymdskepp bakom paneler av olika keyboards. Moog-solot är sjukt bra. När han plockar fram en bärbar liten orgel och ska föreställa rockstjärna under hitlåten ”Owner of a lonely heart” blir det dock lite löjligt.
Men summa summarum är det en hygglig festivalspelning av ett band som är duktiga på sina instrument, och med en publik som såsar lite i solskenet men på det stora hela är med på noterna. Gott nog.