Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Redaktionen

The Prodigy: ”Invaders Must Die”

by

prodigy110The Prodigy: ”Invaders Must Die”.

Är den första singel från det femte fullängdsalbumet från The Prodigy från deras nya skivbolag. Albumet är beräknat att ges ut under våren 2009 och är det första riktiga album sedan 2004.

The Prodigy som tillhörde den tidiga ravescenen i Storbritannien har sedan 1997 års ” Fat of the Land” vandrat mer mot det elektro hållet men en tydlig punkprägel. Singeln ” Invaders Must Die” ger god bild av hur den gamla och nya Prodigy låter. [Läs mer…] om The Prodigy: ”Invaders Must Die”

”Mia – Sanningen om Gömda” av Monica Antonsson

by

mia_sanningen_om_gomda125Boken ”Mia – Sanningen om Gömda” är ett svar på det som står skrivet i Sveriges mest sålda bok ”Gömda: en sann historia”. Först så hade jag svårt att tro på allt som författaren Monica Antonsson berättade, men sen när det blev klart för mig att boken är skriven på uppmaning av dem som Mia Eriksson (huvudperson i Gömda) lämnade kvar i Sverige, så började jag förstå. Hennes äldste son Michael existerade inte ens i Gömda. Antonsson gick helt enkelt i Mias fotspår och upptäckte att mycket av det som Mia & Liza Marklund hävdar i Gömda helt enkelt inte är sant.

Sen att riksmedia och författarna till Gömda fortfarande är relativt tysta förvånar mig eftersom jag i denna bok ser många intressanta och viktiga frågor som förs upp i ljuset. Antonssons bok är viktig av många anledningar och den handlar inte om man är för eller emot misshandlade kvinnor. Den som försvårar för kvinnor som behöver skydd i framtiden är inte Antonsson, utan Mia som genom sina lögner kanske har gjort det svårare för kvinnor som verkligen behöver skydd att bli trodda i framtiden.

Del av min recension:
Nu har jag läst ut Mia – Sanningen om Gömda. Det tog tid eftersom jag var tvungen att lägga ifrån mig boken ibland. Mest för att jag blev så ilsken på Mia Eriksson och det sätt hon gick fram i livet. Med lögner och falsarier oavsett var hon befann sig.
Ja, jag väljer alltså att tro på Monica Antonsson och den research hon gjort. Den är mycket gedigen och trovärdig. Hon har pratat med många människor och försökt hålla sig objektiv till historien. Sen att detta obönhörligen leder till att Mia Eriksson måste vara mytoman, det är ingenting Antonsson skall lastas för, som vissa vill göra gällande.

Det som återkommer hela tiden är Mia Erikssons lögner och människors förvåning över hur hon har agerat genom åren. Det är precis som om hon inte mår bra om det inte är drama kring hennes person. Hon söker sig till drama och drar sedan på för att hennes verklighet skall passa henne.

Det fanns en hotbild mot henne. Osama Awad var verkligen inte någon oskyldig man. Han gjorde henne illa minst tre gånger och nog tror jag att det förekom hot, speciellt under deras första år tillsammans.

MEN och det är det viktigaste i det hela. Osama valde sedan att gå vidare, medan Mia fortfatande än idag hävdar att hon är förföljd och hotad. Efter 17 år!! Det blir lite löjeväckande faktiskt när jag läser om vilket liv Osama lever idag. Men som sagt, Antonsson väjer inte för att berätta om Osamas sämre sidor. Dock har han avtjänat sitt straff och borde ha sonat de misstag han gjort.

Här finns hela min recension.

Jerry

Monica Antonssons blogg

Mia – Sanningen om Gömda
Författare Monica Antonsson
ISBN 9197738212
ISBN-13 9789197738217

Uppdatering: Ramona Fransson har startat en namninsamling där hon kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson.

Andra bloggar som tagit upp boken av Monica Antonsson:
The Witch,
Daddys blogg, Majas mamma, Gunilla, Gunilla Hjelm, Zacs åsikter, Anjocapi och Ann Helena Rudberg.

Relaterade artiklar:
Chatt med Mia, Aftonbladet, Dagens Nyheter

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Rapport från Allsång på Elverket

by

Stockholm spelar en stor roll i Allsång på Elverket, som bakgrund, inflytande, dialekt och känsla. I en av scenerna sitter två av karaktärerna på en parkbänk (eller möjligen ett kylskåp) och kommenterar trafiken, Djurgårdsfärjan och de myllrande stockholmarna. Hemtrevligt!

De riktiga rollerna spelas av Kristina Törnqvist, Torkel Petersson, Filip Alexanderson och Mia Björne. Torkel Petersson som nyrike Gringo är lysande rakt igenom och det är inte lätt att matcha honom, men hustrun Lilly (Törnqvist) och vännen Erik (Alexanderson) är också
levande och trovärdiga.

Allsång börjar bra med ett köksdrama, starka känslor och en stämning som blir alltmer obehaglig och laddad för varje replik. När Erik greppar kökskniven vågar man knappt andas. Tyvärr planar pjäsen ut
ungefär där och blir till tre olika, ofärdiga berättelser. Rolig, surrealistisk teater som gör att man blir uppiggad och förvirrad, men inget riktigt bett, ingen rak höger.

Text: Anna från Stockholmsbloggen

Här finns ett pressmeddelande om allsången på Elverket.
Svenska Dagbladets recension

Andra bloggar om: , , , Andra bloggar om:

Tony Clifton "White elephant"

by

Gotlandsbandet ”Tony Clifton” har hängt och spelat ihop sedan 2002. Efter att ha synts och hörts på en mängd festivaler runtom i landet är det nu dags för debutalbumet ””White elephant” att äntra skivmarknaden.

Tony Clifton säger sig ha tagit influenser från en mängd olika grupper. På bandets myspacesida nämns bland annat Hot Snakes, Grandaddy, Velvet Underground, Queens of The Stone Age och The Soundtrack Of Our Lives. Själv tänker jag ”The Ark” när jag hör den första singeln ”Deliverance”, låten som tyvärr inte är särskilt nyskapande men som ändå gör att det ibland rycker till lite i benet.

De fem oklippta killarna leverar en trevlig och konventionell rockmusik som de säkerligen slipat på i timmar. Bandets sångare Johannes Hallbom känner vi sen tidigare igen från Kunskapskanalens ”Garage”. Att få Johannes att framstå som en rockstjärna känns rätt knepigt. I rutan ser han ut som en snäll och go grannpojke snarare än en kaxig artist som slår sönder instrument, röker något tvivelaktigt samtidigt som han ligger med en groupie. Okej, kanske är det bara positivt att någon slår hål på myten om att allt detta automatiskt skulle tillkomma en äkta rockmusiker. För faktum är att Johannes faktiskt har en rockstjärneröst som får hela albumet att lyfta avsevärt.

Bästa låt: ”All the little shards”. Okomplicerat i höstmörkret tack.


Du kan lyssna på bandet Tony Clifton på deras MySpace-sida.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Tänk om det blir Lars och inte Sepideh som åker ut?

by

Tidningarna säger att Sepideh åker ut ikväll. Ur Idol, allstå. Ingen i Kulturbloggen kommer att sitta framför tv:n och se om det blir så.

Men: tänk om det blir Idol-Lars som åker ut? Han kanske vill åka ut.

Aftonbladet:

Enligt Nöjesbladets undersökning är ”Idol”-deltagarna säkra på sin sak.

Sepideh är inte tillräckligt bra – och får lämna tävlingen i kväll.

– Det känns väldigt tråkigt, säger hon.

Förväntningar kan påverka en människa. Positivt och negativt. En del klarar att tänka ”nu jäklar ska jag visa dem”, men andra bryts ner av negativa förväntningar.
Sedan är det ju alla människor som röstar som kan påverkas.

Men har man suttit löst flera gånger i rad, som Sepideh gjort, är det klart att förväntningarna att hänga kvar minskar.

Men beror övriga Idoldeltagares bedömningar på hur folk har röstat, eller är det lite mobbning på gång? Alla tänker på att rädda sitt skinn, liksom?

Men eftersom Lars under veckan så kraftfullt talat om att han inte gillar Idol, vore det kanske bra för honom att slippa hänga kvar? Eller så är det rätt kul att han hänger kvar – en kritiker.

Jag noterar också att Harry Amster i Svenska Dagbladet snackat med Katrin och de tror också att Sepideh åker ut. Svenska Dagbladet storsatsar och låter Harry Amster direktblogga ikväll också.

Jag undrar om det är medvetet av SVD att inte ha något inlägg före som vi bloggare kan länka till, för att vi inte ska ”stjäla” besökare under Idol utan deras gammelmediabloggare, som självklart aldrig länkar till någon, ska få så många besökare som möjligt?