2013 gjorde Scenkonstguiden en halvintern julfest på båten Rio Rio. 2014 blev det gala med prisutdelningar på Brewhouse i Gårda. I år slog man på stort genom att boka in sig på Stora Teatern i Göteborg den 27 november 2015. Om denna utveckling berättade ansvariga trion, samtidigt som de gycklade på temat att hos AF definiera sina yrken. De flesta på galan var snofsigt klädda och påtagligt på partyhumör. För ordningens skull ska noteras att nämnda platser är belägna i Sveriges andra största stad, av den anledningen att Scenkonstguiden ges ut i just Göteborg. Scenkonstguiden och Teater Nu arrangerar galan. Jag nappade på inbjudan, vilket jag inte ögonblick ångrade. Från scen flödade värmen och i salongen med drygt åttio procent beläggning haglade skratten. Vi garvade inte bara, ibland infann sig en andaktfull stämning. Då var det knäpptyst i den fina gamla teatern, vilket inträffade vid flera tal och när Spin gav prov på dans/ rörelse med och utan funktionshinder.
Likt en reporter frågade jag i pausen om hur juryn gått till väga, en jury bestående av scenkonstnärer och Scenkonstguiden. Man hade nominerat tre kvalificerade i åtta kategorier. Vad som premierats var extraordinära prestationer som förtjänar mer uppmärksamhet, vilket innebär att publiksuccéer och institutionsteatrar ofta fått stryka på foten. Pristagarna vinner ära och berömmelse, i praktiken en gatsten och möjligheten att hålla fyndigt tacktal. Och sedan blir utmärkelsen något att ha med i sitt CV. Juryn har främst sonderat bland uppsättningar i Västsverige, men också inkluderat sådant som skett utanför närområdet. Tre av de nominerade produktionerna har jag bedömt med översvallande formuleringar. Syftar på Ingenbarnsland, Slå pattarna i taket och Mens. Här kan skönjas en tydlig inriktning. Anmärkningsvärda ”framfusiga” kvinnor dominerade galan. En av vinnarna proklamerade följdriktigt ”Krossa humorpatriarkatet”.
Kvällens konferencier var komikern och sångerskan Josefin Johansson. Hennes uppenbarelse var nästan bara för mycket. Men det kantrade aldrig, även om hon var medveten om risken. Publiken älskade den rödhåriga kvinnan vars tonfall och verbala uttryck påminde om Anna Mannheimer. Hon drog görrolig anekdot om medverkan i Så ska det låta, fick oss att applådera extra mycket och ledde på ett oförglömligt sätt en variant av karaoke. Hon fick oss att ta i med hela kroppen oavsett om det rörde sig om Lena Ph, Maggio eller svulstige Körberg. Mycket roligt hade vi! När konferenciern sjöng strålande eller sa något lustigt ägde smålänningen scen. Till sin hjälp hade hon ljudkonstnären Amina Hocine, vars dova läckra electronica fylld med beats jag hört flera gånger på Folkteatern.
Emellan prisutdelningarnas två akter bjöds på en hel del öron- och ögongodis. Minns bäst Göteborgs indiekör och ett spektakulärt estetiskt nummer med neonlysande ringar. Kvinnan som utförde detta nummer var helt fantastisk, matchade tävlande i rytmisk gymnastik. Prisutdelarna – tillika jurymedlemmar – framförde antingen berörande texter, estradpoesi, tänkvärda sketcher eller gjorde något koreografiskt. Unge Gustaf Jönsson hemmahörande på Göteborgs Operan gav en avancerad dansuppvisning till musik av Nina Simone. På sitt sätt lika oslagbar som den omnämnde cirkusaktiga artisten med ringar var Åsa Gustafsson. När hon och Teater Tamauer prisades för Mens begick hon ett lustmord på bredbenta skäggiga hamngubbar på grov lokal dialekt. Det var en hejdlöst roligt och fenomenalt bra monolog, om vilken stor sak det hade varit om männen skulle vara de som hade månatliga blödningar. Hände mycket mer i en uppsluppen nästan extatisk anda som inte får plats att kommentera här. Efter att de de offentliggjorda priskategorierna hade haft sina respektive ceremonier visades en snutt av Sven Klangs kvintett. Tog ett tag innan polletten ramlade ner hos mig. Blev så himla glad när några exepel från Henric Holmbergs härligt brokiga meritförteckning lästes upp, från Tältprojektet till Ordverkstaden. Iförd mössa och rock stegade han fram för att mycket välförtjant bli tilldelad galans hederspris. Istället för traditionellt tacktal deklamerade han en kort dikt. När hans namn tillkännagavs reste jag mig i likhet med de flesta direkt ur fåtöljen för att hylla en värdig pristagare.
Pristagare: Spot on ( sätter fingret rakt på verkligheten) = Unveil med Die Bühne
Formförnyare (ger oss nya tankar och nya rum) = Stand up yours – din feministiska stand up – klubb
Sinnesorgasm (får våra känselspröt att explodera) = Mat, Mata, Matas – MOLD
Katharsis (känslostormar som förlöser) = Constellations – GEST Gothenburg English Studio Theatre
Brott (de som brottar ner normen) = Mens – Teater Tamauer
Politiska (välbehövliga käftsmällar) = Troll i utkanten av samhället – Regionteater Väst
Magi (får oss att tappa tid och rum) = Rörelsen får aldrig rynkor – Elin Hermansson
Slowfood ( näringsrikt långkok som får oss att växa) = A particular art of survival -Ami Skånberg Dahlstedt
Hederpris = Henric Holmberg