Marias Väg
Betyg 5
Svensk biopremiär för Marias Väg: 14 november 2014
En ung kvinna växer upp i en strikt religiös miljö och brottas med frågor om synd och livets mening. Filmen är så elegant förpackad och berättelsen framförd på många nivåer. Även om den har en mycket tydlig huvudberättelse har den många, många lager till att upptäcka och den kan ses på flera sätt. Dietrich Brueggemann fick silverbjörnen för filmen på Berlinfestivalens tävlan och den fick också den Ekumeniska juryns pris. Jag tror att filmen kommer att plocka hem fler priser.
Den katolska församling där Marias familj är med i är oerhört strikt och har en sträng syn på kristendom. Jag har läst böcker skrivna av ungdomar som växt upp i Livets ord, inom sekten Guds barn och inom scientologerna och jag känner människor som vuxit upp i schartauanska bygder i Bohuslän. Likheterna mellan alla dessa sekter och hur Maria och de andra barnen i den katolska församlingen indoktrineras till att deras sätt att tolka kristendomen är den absolut enda rätta sanna vägen är slående. Det går också att se berättelsen som en metafor för de fundamentalistiska koranskolor som skapar terrorister inom islam. Det finns likheter, paralleller med alla hårdföra församlingar, sekter, organisationer som är strikt bokstavstroende och som bygger på en stark övertygelse om att själva vandra den enda rätta vägen.
14-åriga flickan Maria växer upp på en mindre ort eller mindre stad i Tyskland. Hon studerar tillsammans med fem jämnåriga inför konfirmationen i en katolsk församling som hennes familj är medlemmar i. Maria är en flicka med gott hjärta och hon hyser stor kärlek till sin yngsta bror, fyraåriga Johannes som ger modern stora bekymmer eftersom han inte säger något, han talar inte. Han uppför sig normalt med säger ingenting och modern går till specialister för att få hjälp.
Maria älskar sin lillebror och skulle kunna göra vad som helst för honom. Det är också hon som har bäst kontakt med honom och som han är mest fäst vid.
Under studierna fram till konfirmationen håller prästen ett tal till ungdomarna där han förklarar att de är Guds soldater och att de måste föra krig mot allt som för bort från Gud. Till detta syndiga räknas att lyssna på och dansa till musik med sataniska rytmer som rock, soul, gospel och jazz. Att äta sötsaker är syndigt, att vilja vara vacker är syndigt, att inte lyda sina föräldrar blint är syndigt.
Samtidigt finns det en helt annat sätt att se filmen på. Det går att se förbi allt detta och se Marias väg genom livet som en metafor för Jesus och det offer Jesus gjorde för människorna.
Allt med filmen är skickligt gjort: manusmässigt, fotot och filmklippningen. Bilderna är ofta tagna med starka bibliska och konsthistoriska referenser. Vi ser modern med Johannes, som från bibeln där Jesus vid korset lämnade sin älsklingslärjunge Johannes och sin moder att ta hand om varandra. Inledningsscenen på filmen med prästen i mitten av bordet med eleverna runt om har referenser till den berömda målningen nattvarden. Skådespelarna är duktiga och Lea van Acken som gör huvudrollen som Maria hoppas jag vi får se mer av. Mer tysk film på svenska biografer, tack.
Ett tredje sätt att se filmen är ur familje-psykologisk synvinkel, hur familjen med den diktatoriska modern är väldigt dysfunktionell. Studien av mamman är en grym skildring av maktmänniskor när de är som värst. Jag undrar också vad det är för förtvivlan som ligger till grund för mammans beteende.
Det är intressant att se hur olika vår kultur är i förhållande till tysk kultur. Jag har svårt att tänka mig liknande extrema familjer och församlingar i Sverige, vårt land är väldigt mycket mer sekulariserat.
Filmen är mörk men ändå humoristisk, jag kunde skratta gott åt flera absurda situationer som även om de var skruvade ändå hade saker de flesta av oss kan känna igen från våra liv, samtidigt som jag upplever filmen som väldigt tysk.
Samtidigt som filmen ger en mörk syn av extrem kristendom visar den på andra sätt att se det. Den unge pojken Christian, i Marias parallellklass är med i en mer vanlig katolsk församling, där finns flera andra karaktärer som är troende men är med i protestantiska kyrkor. Visst, ett sätt att se filmen är att den klär av bokstavstroende in på bara benen och avslöjar hur omänskligt grym sådan tro kan vara. Men den visar också att det finns andra sätt att vara kristen på som har mycket mer kärlek och förståelse för människor och tonåringars rätt att vara unga.
Marias väg är ett mästerverk.