Rebecca & Fiona, Linné
Way Out West 7 augusti 2014
Betyg: 2
Låt mig först positionera mig. Jag har hört tjejernas berömda farsor, de som rimligen gett den tajta duon dragningskraften till musiken. Jag är tillräckligt gammal för att ha varit med under discoeran då eminenta Chic dominerade dansgolven. Hela kroppen har gått igång på oemotståndlig funk från James Brown, George Clinton och Prince. Dessutom har många houseklubbar besökts ända sedan Wag Club i London då genren var alldeles färsk. DJ:s som har förmågan att bygga upp stämningar fascinerar mig som musikälskare. Så jag sympatiserar med de hårt yrkesarbetande kvinnornas målmedvetna jobb för att hitta detn ultimata dansgolvsmixen. Som uppladdning har jag sett dokumentärserien om vännerna som lever sin dröm. Och som utan att rodna kan krydda sitt språk med att säga fett om allt möjligt.
Jag har sett dem lira utomhus i Göteborg för ett par år sedan. Nu förstärktes intrycket jag fick då, fast showen nu är en annan. Denna gång sjunger de live över sina låtar med väna ljusa röster som drar ut på varje stavelse. Deras pojkvänner är med på scen, troligen sköter de tekniken. I några sekvenser medverkar Markus Krunegård (något jag läst mig till eftersom det inte framgick) som maskerad instrumentalist. De hade också roat sig med att ha ABBA-covers på repertoaren, något de annonserade genom att påstå att Take a chance on me var deras egen skapelse.
Introt till hela deras set påminde faktiskt om ett klassiskt syntintro av the Who. En annan referens som poppade upp var Stock-Aiken-Waterman osannolikt nog. Annars handlar det mesta om BPM, spektakulär ljus- och bildshow, snabba uppgångar mot technohimlen, tvära stopp och många pauser. Rebecca & Fiona i platådojor, silvriga dressar och peruker(?) kliver några gånger upp på mixerbordet.
De verkar ha kul och ger järnet när de genomför sitt gig. Charmfaktorn är hög och ett gäng intill mig tokdansar. Själv blir jag tråkigt nog ganska oberörd.
Text: Mats Hallberg
Foto: Emma Andersson
Bosse säger
Låtarna är ju rätt bra, men hela det där snacket om att de gjort musiken själva och att de inte hade några pengar när de startade är ju ren bluff. De hade aldrig blivit popstjärnor utan pappas pengar och kunniga pojkvänner.