Austenland
Betyg: 4
Premiär: 14 februari
Jane (Keri Russell) har aldrig riktigt känt sig hemma i nutiden, där ”Gentleman” är ett ord enbart och det inte finns intelligenta (och plågade) hjältinnor springande i spöregn, vilka möter mystiska män som mot alla odds och efter mycket turbulens fattar ofrivilligt tycke och får sitt happily ever after. Så när hon en dag får en möjlighet till just detta; till en Darcy och öde hedar, pampigt hus på engelsk landsbygd inklusive lyckligt slut; att få vara Jane Austen och inte bara Jane, så tar hon naturligtvis chansen och spenderar alla besparingar på en resa till Austenland- ett LARP och inte en temapark, ett skådespel där hon (eller någon av de andra deltagande kvinnorna) inte känner till manuset men där det viktigaste är garanterat; tidigare nämnda lyckliga slut.
Inget blir som hon tänkt sig, naturligtvis, men som åskådare ser vi att det är precis vad Austen hade tänkt sig ifall hon levt i nutid och skrivit en anakronistisk saga. Jane är hjältinnan- den fattiga som helt plötsligt upptäcker sitt tidigare latenta temperament, som förälskar sig men slutligen tröttnar och vill ha något verkligt- vilket hon själv uttrycker.
Austenland är något så unikt som en film där förutsägbarhet är ett måste, åtminstone för mig. Jag hade blivit förbannad annars. Det är en ganska överväldigande sak; insikten om att ibland, när det görs bra, behöver man sitt lyckliga slut även som åskådare. På så sätt är även jag i Austenland och det är väldigt fascinerande men mest av allt fantastiskt.
Romantik, värme, intriger och komiska inslag blandas till en perfekt Darcykaka och jag vill också äta den kakan, jag FÖRSTÅR Jane så fullkomligt. Okej, kanske grumlas mitt omdöme av att jag när jag såg filmen var bakis, trött och deppig- men jag tror ärligt talat inte det.
Nu skriver jag väldigt lite egentligen om handlingen, om de övriga karaktärerna (vilka är underbara) inklusive rollbesättning (nej, Colin Firth är inte med.) etcetera. Det är medvetet, jag vill inte berätta en historia som inte behöver förklaras- eller förstöra era lyckliga slut.
Austenland är en film som behövs. En klassisk romantisk komedi med rätt ingredienser i rätt mängd. Jag älskar den. Ja, det gör jag. Så kom nu, Darcy, ta mig med, jag väntar i spöregn på en kulle utanför Gottsunda- för jag vet nu att du finns, även för mig, alldeles säkert och att lyckliga slut inte bara är exklusivt för böcker eller filmer.
Och nu måste jag sluta skriva; time for some swooning and wit-battles. Tally Ho!
Skribent: Klara Norling