Jag har skadat knät och därför hållit mig inomhus mesta delen av dagen och då hade jag extra tid att kolla bloggar, så jag tänkte dela med mig av min bloggrunda runt bland några av mina favoritbloggar.
Häng med.
Sundaymoring berättar att han ska på Dylan på måndag och har satt ihop en lista på vad han tycker är hans bästa-lista vad gäller Dylan-strofer.
Kulturdelen berättar om en föreställning på Dramaten:
Dels är det också för att tonläget blir så absurt att pjäsen lämnar realismens domäner, och människoödena inte längre känns personliga. Det är bra! Därför att varje gång de stackars bråkande pojkarna råkar nämnas, skapar verkligheten en falsk (eller äkta?) ton i det vilda grälet och jag får en klump i halsen. Men som tur är vrider pjäsen upp tempot, och jag får skratta så mycket att jag nästan tappar andan. Jag tror att den återhållna stämningen under första halvtimmen gjorde att det efterföljande vansinnet kändes ännu mer intensivt. Härligt!
Föreställningen det handlar om är Massakerguden.
En av de bästa fotobloggarna, Imagine, kommenterar i en bild AMF-skandalen.
En bild säger verkligen mer än tusen miljoner ord.
Bloggywood visar en trailer till Year One med bland annat Jack Black.
Weird Science recenserar/kommenterar Clintans senaste film:
Det är som om Eastwood pekar på USA:s ursprung som invandrarland; på den mosaik av europeisk vithet som anlände till USA, byggde den amerikanska industri som Torino-bilen är en symbol för, och i Hollywoods händer fick nya namn och blev amerikanska vita med fyrkantig haka och rejäla efternamn (cue Don Draper).
När Eastwood dessutom gör detta parallellt med Kowalskis upptäckt att hans grannar, till skillnad från hans konsumtionsbesatta avkomma, delar hans värderingar – då är vi hemma. Det är bra mycket bättre och subtilare än den vanliga »multikultur-är-problem«-sörjan, eller »Stackars detroniserade vita man«-film.
Ingen av oss på Kulturbloggen har ännu hunnit se filmen, så vi kan inte kommentera deras kommentar. Men filmen står på vår önskelista för vad vi vill hinna de närmaste veckorna. Varför har dygnet så få timmar?
Sara Lövenstam berättar att hon lyckats med något som verkligen är en mardröm: tvätta ipoden i tvättmaskinen.
I torsdags tvättade jag alltså min sprillans nya Ipod i tvättmaskinen. Men sånt där har ju för vana att komma i klunga, så vid det här laget har jag ett helt gäng liknande anekdoter att förtälja. I måndags och tisdags, till exempel, kunde jag inte hitta mitt bankkort när jag skulle betala på Coop. När jag kom hem låg det lojt och flinade mot mig i den där plastterminalen jag har för att betala mina räkningar, men det hjälpte ju inte när jag stod där på Coop med min juice och min tvålrefill. I onsdags slutade å, ä och ö att fungera på min minilaptop (Eee 901) – datorn hade helt på eget bevåg bestämt sig för att byta till amerikansk tangentbordslayout, och sedan vägra att byta tillbaka!
Och sist, men alls inte minst av mina sju specialkollade bloggar besökte jag Stationsvakt, som avslöjar en av sina förmågor: att stapla disk.
Så som sagt, ett sant lördagsnöje så här på eftermiddagen som jag rekommenderar: ta en bloggrunda bland några trevliga upp-piggande bra bloggar.
Relaterat:
