Den senaste hypen i brittisk media är White Lies vars debutalbum To Lose My Life snabbt blivit en av årets hittills bäst säljande skivor.
Musikaliskt låter det som en naturlig blandning av Joy Division och Glasvegas medan de inåtvända texterna får kritikerna att ifrågasätta hur äkta bandet verkligen är. ”Hur några som är så unga kan vara så deprimerade” verkar få mer uppmärksamhet än själva musiken och visst finns det likheter med när Manic Street Preachers slog igenom på 90-talet?
Debutskivan börjar strålande med ”Death” som kan komma att bli en framtida klassiker men sen så känns det som att skivan tappar. Det känns som att bandet repeterar antingen sig själva eller något annat man hört tidigare. Visst går det att lyssna på men det är inte i närheten av samma klass som öppningsspåret. Fast när det är tre låtar kvar på skivan exploderar det. Låtarna blir storslagna och ”Farewell to the Fairground” är helt briljant!
SVD gav skivan betyg 4.
Norran gav betyg 3 av 5.
Fler recensioner: Helsingborgs Dagblad, Aftonbladet, Dagens Nyheter.
[…] 26:e februari spelade White Lies, Crystal Castles, Franz Ferdinand och The Cure (som dagen innan hade utsätts till “Godlike […]