Stefan Sundström,
Södra Teatern Stockholm
Betyg 4
Det är väl få artister som fyller Södra Teaterns stora scen tre kvällar på raken, men närsStockholmarna får chansen att lyssna på Stefan Sundström på hemmaplan är det inga problem. Det var också en märkbart tänd Stefan som äntrade scenen och mottog publikens uppskattande applåder.
Den ett år gamla vilan har gett ny glöd helt klart och texterna är näst in till genialiska med bred variation från det mustiga i ”Kapten Dunders sista turné” till de oerhört finstämda visorna, som ”Huset av glas” och ”Trägårn” från nya skivan, ”Under Radarn”. En skiva som fått genomgående bra recensioner. Den nya musiken är lågmäld och fångar publiken på ett lysande sätt. Den trallvänliga ”Hej hej Lou” fick publiken att sjunga med i refrängen. Utöver de nya låtarna bjöds på musik från skivan Babyland, som Fläder och Under isen(Ligger himlen).
Det är poesi i musik när det är som bäst. Där finns den sköra tråden och värmen, närhet.
Stefan glömmer heller aldrig Charlie Engstrand, som han presenterar som den bästa poeten i Sverige och något ligger det i det. Engstrands Sentimental-sjukhuset som får en suverän tolkning av Stefan Sundström är slående vacke: ”lägg mitt hjärta i en korg på Sentimentalsjukhusets trappa gå inte över de klokas torg … ”.
Det som också var så otroligt skönt var att hela konserten byggde på akustiskt komp, det ger andrum och pauser. Det behövs luft och paus för att ta in och hinna med.
Det som drog ner var Stefan Sundströms snack mellan låtarna, jag är inte säker på att det alltid måste vara ”roligt” och publikskratt för att gå hem. Stefan Sundströms musik bär utan skämt.
Text: Anne Skånér