Det töas för visa och blues

Det kanske inte våras för den svenska visan, men väl töas. Och försöken och ambitionerna är många i att ge vispubliken ställen att avnjuta på. Musikafton i Cornelis Anda på Mosebacke är ett av de numer äldre visscenerna i Stockholm. Oförtrytliga Gun Hemström kämpar på för att öppna dörren för nya begåvningar inom visa och sing song writing.

På Fenix, Södermannagatan 38 kan en gång i månaden avnjutas ett annorlunda sätt att lyssna på visor. Trubaduren Kurt Öberg beskriver verksamheten så här, ”en konsertserie med samtal om sånger och deras betydelse, under fyra lördagar under våren på Café Fenix – Söder i Stockholm”.

Premiären var minst sagt mycket stark, Samuel Trygger en trubadur och vissångare som alldeles för mycket lever i skuggan av musiklivet och förtjänar mer än att bara synas då och då. Han är dessutom en stor vän av Haiku på svenska (japansk poesiform) och har mer än 300 haiku i sin dator.

Pierre Ström en av landet stora bellmantolkare, vissångare ja titlarna kan bli många fick en annorlunda presentation vid första träffen på Fenix. Vi fick veta liter mer än bara den person som ses på scenen.

Det är vad jag känner det annorlunda med visträffarna på Fenix, vi inte bara lyssnar utan lär också känna personerna bakom musiken. Missa inte 16 mars kl 15.00

Ett helt otroligt arrangemang har skapat på mysiga Kafe Klaver en liten men naggande god musikscen på söder.

Där har Sam Carlquist, Victor Estby samt Fred Lane förlagt sina arrangemang, en blandning av Sam Carlquists vackra dikter, Victor Estbys slagfärdiga dagsverser tillsammans med Fred Lane som tonsatt närmare 30 av dem. Den här gången gästades man av Ola Magnell, en vissångare vars röst är lika strålande idag som när han började som artist, vars texter är oförglömliga. En sing songwriter av bästa slag. Nästa arrangemang på Klaver är den 27 april.

Big Ben var en gång Stockholms mest frekventerade Musikscen i Stockholm, Bernt Ridderström startade det hela, gjorde uppehåll och är nu sedan några år tillbaks igen.
Musikmötena på hos Bernt är lika spännande som ibland oförutsägbara, för det är inte bara de kända ansiktena som kommer utan också grupper, musiker vars namn inte fäst i Stockholm som Richard Lindgren från Malmö.
Nästa stora är Crawfish Cook – funk och R&B från New Orleans. Vinter dansas ut, säger Bernt till varma o heta New Orleanstoner.
Den stora satsningen blir den 29 april med Elliott Murphy tillsammans med Olivier Durand, fransk grymt bra gitarrist, med Basse Wickman som förband. Eliott är inte bara en sing songwriter utan också poet, författare och inte minst en av Bruce Springsteens vänner.
En annan musikalisk kämpe är Arne Swedin, den 8 mars står han bakom följande arrangemang på Skål ytterligare en av de små musikscenerna i Stockholm. FREDAG 8 CHOPPERSHIT (F.D. ROTMOOSChoppershit består av Ola Insulander gitarr, Rikard Björn bas och sång, Michael Johansson. Repetoaren är blues och rock. Ganska tung sådan. Mestadels covers av bl.a Hendrix och Stevie Ray Vaughan. Dei har genom åren (sedan mitten av 90-talet) gjort åtskilliga spelningar. Ofta på HD och Hot Rod träffar. Nypremiär efter ca 1års uppehåll, då Rikard Björn skadat sig i en MC olycka. Vi hette tidigare Rootmos men byter från och med nu till Choppershit.

Arne Swedin, är ordförande i Stockholms bluesförening och vid sidan av jobbet på posten tillhör han en av alla musikmyrorna i vimlet.

Nämnas skall också YTF som kämpar på i Hjorthagens Kulturcentrum och Artister För Fred som kommer att starta egen visscen på Skål.

Text: Anne Skåner