Att den som är duktig i idrott får gå på idrottsgymnasier är helt accepterat i Sverige och att den som i tidig ålder har lätt för att träffa rätt ton i en sång får redan som nioåring sorteras in i speciella fina musikklasser på Adolf Fredrik. Ja kön med hoppfulla föräldrar med telningar är lång varje år till Adolf Fredriks fina musikklasser. Så att sortera bort barn som nioåringar är något många godkänner. Men när nu gymnasieungdomar som är begåvade inom exempelvis fysik ska få samlas i särskilda klasser, talas det om elitklasser. Vilken dubbelmoral.
Medier berättar idag att nya nya gymnasieutbildningar ska starta runt hela landet. Medierna kallas dessa för elitklasser och för prestigefyllda gymnasieutbildningar. Inriktningen ska vara i antingen matematik, naturorienterade ämnen, samhälle eller humaniora. Men hallå. Det finns redan så kallade forskningsklasser på gymnasiet, där ungdomarna fått studera nära högskolor och haft föreläsningar i samband med universitetsutbildningar. Exempelvis Tensta gymnasiet har en naturvetenskaplig linje med forskningsinriktning i samarbete med Karolinska Institutet.
Det känns nästa okunnigt när gammelmedierna skriker ut att det handlar om elitklasser. Likadant Skolverket använder ordet elitklasser på sin hemsida. Varför räknas elever som är duktiga på naturvetenskap för elit när ungdomar som kommit in på musikklasser eller idrottsklasser inte kallas elit?
Jag tycker tonen i gammelmedierna låter som om det skulle vara något särskilt kontroversiellt med dessa klasser. Det enda som är kontroversiellt är väl att kalla dem elitklasser?
Sedan kan man ju alltid ha funderingar kring hur urvalsprocesserna går till. I det här sammanhanget talas det om att inte bara gå efter betyg utan ha särskilda behörighetstester. Det kan vara bra – för ibland är det inte de som har högst betyg som är duktigast. De med högt betyg kan vara de som är bra på att fjäska eller dupera lärarna. Det är inte alltid så, inte alls. Men det har hänt någon gång i historien i alla fall.
Ungdomar som söker till idrottsklasser får göra tester. Varför är det plötsligt så fult när det handlar om teoretisk begåvning?
Det viktiga är ju att skolorna är bra för alla. Att de som inte kommer in i de särskilda klasserna också får bra utbildningar.
Att småknattar i tredje klass får göra test för att söka in till musikklasser och som nioåringar får höra att de inte passar och inte kommer in, det är uppenbarligen helt OK. Men att nästan vuxna ungdomar som är duktiga inom naturvetenskap eller språk ska få chansen att gå i särskilda klasser, det kallas plötsligt elit.
Det viktiga är att alla har chansen till en bra utbildning. Den som är duktig på kemi är inte per automatik mer elit än en som är duktig på att hoppa höjdhopp.
Trollhare har också bloggat om detta:
Jag gillar idén egentligen, även om jag också har tusen invändningar och “men bara om”-klausuler. Jag kan däremot inte låta bli att fundera på om det vore något att starta en sådan klass med aspergerprofil. Alltså inte en klass som heter “hej jag har Asperger” utan en som tar tillvara högbegåvade aspisars kapacitet, samtidigt som man kan få extra stöd för de där sakerna man inte klarar.
Här är listan på de tio utbildningar som kallas elitutbildningar.
Christer Magister har också bloggat om det och The Witchbitch.
Relaterat:
DN 1, 2, SvD 1, 2, AB 1, 2
Andra bloggar om: skola, studier, politik, elitklasser, gymnasiet
Nä, jag håller med. Att kalla dessa för elitklasser är väldigt enkelspårigt och fyrkantigt. Alla är begåvade på något och det ena är inte mer eller mindre värt, än något annat.
Jag håller med dig. Det är en konstig benämning. Jag gissar att det har att göra med att tex. naturvetenskap ses som mer… allvarligt eller vad man ska säga, än tex. musik. En del anser ju att det inte är ett riktigt jobb att vara till exempel musiker eller idrottare. Jag tror det har med det att göra kanske?
har vi elitklasser ska vi delfinitivt ha sopklasser okcså för alla soppåsar som inte kan stavra eller uppföra sej som folkc eller som folkcpartister med mössan i hand okcså bokcra okcså bugra det säjer jag nu
yo
Skolan skall inte bara vara en kunskapsplats utan även en plats där barn från alla grupper i samhället skall kunna mötas för att ta del av eller utbyta erfarenheter av varandras olika barndomsvärldar.
Och då skall man inte elitistiskt utsortera och skilja barn från varandra genom av vuxna påhittade kriterier antingen det är idrott, musik, språk eller naturvetenskapliga ämnen!
De privata friskolorna ha med högeralliansens och högersossarnas benägna och omoget omedvetna(?) bistånd alla redan börjat denna segregationsprocess för att särskilja ban från olika sociala samhällsgrupper åt.
Bengt Nilsson, sosse
Jag håller helt med dig.
Den svenska skolan har som slagord ”en skola för alla”.
Precis som det nu är jätteviktigt att skolan ger stöd och hjälp till elever med svårigheter, och långsam inlärningstakt – så ska vi i så fall också ge stöd och hjälp till elever med en snabbare inlärningstakt och speciella begåvningar.
Att media inte hänger med är uppenbart. Vi har redan idag speciella matteklasser, no-klasser, språkklasser osv – inom den kommunala grundskolan!
Inom gymnasieskolan har urvalet ofta skött sig själv. Skolor med bra undervisning får hög status – vilket syns i gymnasieintagningsprocessen.
Krävs det MVG i allt för att gå i naturklass på Kungsholmens gymnasium – så vet jag inte vad man ska kalla en sådan klass om inte elitklass?
Skolan ska idag lyfta varje elevs individuella förutsättningar. Skolverket är tydlig i sina riktlinjer kring bla hur IUP utformas. Det är elevernas styrkor som ska fram!
Och det är väl helt rätt? Varför ska vi snegla över axeln och kika på vad andra klasskompisar presterar – när det är den enskilda elevens färdigheter vi vill lyfta upp och förstärka.
jag har skrivit mer om det här i min blogg:
http://stumpan.wordpress.com/2009/01/15/varfor-ar-det-sa-fult-med-intelligens-i-skolan/
Tycker det är bra, synd bara att det inte kommer förrän man nått gymnasieålder. Många högintelligenta barn har vid den åldern redan tappat suget, eftersom det är oerhört understimulerande att aldrig få en utmaning.
Så var det i alla fall för mig i skolan och jag har insett på Mensa-mötena att det är många i min situation som upplever detsamma.
Själv satt jag under hela låg- och mellanstadiet och väntade på att resten av klassen skulle hinna ifatt mig. För jag fick inte lov att gå vidare i böckerna för mina lärare, och de erbjöd inga andra uppgifter till mig hellre. Totalt bortkastad tid enligt mig.
Ska det vara en skola för alla, så måste allas behov tas tillvara, inte bara de underpresterandes….
Alla som är tänkbara för t ex en spetsklass i historia har såklart redan MVG i historia och antagligen i många eller alla andra ämnen ocskå. Därför måste man göra ytterligare test och intervjuer.