Artist: John Mayer
Album: Born and raised
Betyg: 1
Relase 16 maj 2012
Songwritern John Mayer med den där råa blues-känslan man sällan hittar i denna elektroniska värld är tillbaka med ett helt album fyllt av rispiga gitarrer och lugnande stämmor. Det känns som om man måste gilla denna genre för att gilla detta album, alltså blues-pop-songwriter-genren, den typ av musik som spelas i bakrunden i dåliga romantiska komedier. Och den slags genre gillar tyvärr inte jag. Det låter som om John Mayer verkligen anstränger sig för att låta som en enkel hjärtekrossad man från en romantisk by i norra Italien som plötsligt fick för sig att spela in en simpel, spontan skiva. När alla vet att det inte är så. Mannen spelade på Michael Jacksons begravning. Detta är ingen enkel man. Även om hans musik får honom att framstå som sådan.
Vissa låtar på albumet låter nästan som vaggvisor, fast för vuxna. Visst, det kan vara lite småmysigt att sitta på en varm buss, blicka ut mot de regniga fönsterrutorna och höra den trygga musiken omfamna dina sinnen och göra dig lika varm och mysig inombords som en nyfödd kattunge. Endast i detta tillfälle, på en buss när det regnar (och det måste regna, annars gills det inte) är John Mayers nya album, Born and raised, det enda och ultimata för dig. Annars aldrig. Ärligt talat så tycker jag att det låter falskt. Inte falskt sångmässigt, utan falskt rent allmänt. Att det inte är på riktigt. Att Mayer ansträngt sig alldeles för mycket för att vara den mysiga nallebjörn han uppenbarligen vill framställas som.
Nej, detta albumet ger inte mig gåshud eller tårar eller ens ett litet leende, vilket jag tillät mig själv att hoppas på innan jag lyssnade på skivan. Jag blir bara irriterad av John Mayer, tyvärr, tyvärr tusen gånger om. Men, jag är inte den som är den. Gillar man blues och toner som framkallar lägereldar och cowboys framför dina ögonhinnor är detta det perfekta albumet för dig.
Text: Izabelle Zeijlon
Tunga ord från en som ger ”Maskinen – Framgång & efterfrågan” 5 av 5.
Du kallar skivan simpel, spontan och falsk. Betyg 1 av 5, hela recensionen känns plan och dum som om du bestämde dig innan du satte på skivan att ”denna ska jag rata”. Det vidrigaste är ju att du går ifrån denna recension med ”Gillar man blues och toner som framkallar lägereldar och cowboys framför dina ögonhinnor är detta det perfekta albumet för dig.”
Håller med föregående talare till fullo. Man mår ganska dåligt av att läsa detta. Man får verkligen känslan av att du tagit fram motorsågen innan du ens hade lyssnat på det här albumet. Och jag tycker det är oerhört smaklöst att i inledningen såga en hel genre vid fotknölarna. Jag har råd till dig:
1. Försök vara objektiv i din bedömning och använd dina egna tankar som en liten krydda där det behövs. Precis som i matlagning kan för mycket krydda få det hela att bli oerhört obehagligt. (vilket du lyckades bra med i det här fallet…grattis!)
2. Lyssna igenom matrialet ordentligt och kom sedan med konstruktiv kritik. För det är väl inte meningen att man ska bli arg av att läsa dina recensioner?
Gillar den totala kapningen du gör när Rolling Stone Magasine beskriver den som en underbar skiva och John Mayer’s absolut bästa.
Om du nu ska recensera skivor tycker jag ärligt talat du måste vara lite mer objektiv.