James Morrison har länge blandats ihop med James Blunt men nu när hans tredje album The Awakening petat självaste Adele från de brittiska försäljningslistorna är det väl slut på det en gång för alla. Kulturbloggen mötte upp den brittiska singer/songwritern när han var på besök i Stockholm för att göra promotion, det lät så här.
The Awakening är din tredje skiva, har du gått i någon ny musikalisk riktning?
Det tror jag, ingen vill väl vara slav till en viss typ av musik. Jag försökte till exempel göra något funkigt med snabba, rytmiska melodier. Framför allt var min ambition att ta ett steg ifrån alla mellantempo-låtar som jag annars tycks skriva så många utav. Jag ville framkalla en större ljudbild samtidigt som jag höll mig inom ramen för vad som kändes bekvämt för mig, jag är ju ingen rockstjärna så jag skulle inte kunna börja rocka loss helt plötsligt. Jag försökte tänja på gränserna och prova på nya saker.
Kan du förklara valet av titel, vad är det för uppvaknande du syftar på?
När jag skrev låten hade jag ett slags uppvaknande till livet i åtanke. När jag fick min dotter insåg jag vad som behövde göras så ett av skivans tema blev just att vakna upp till livet. Alla människor kommer till insikter, jag insåg hur jag ville leva mitt liv och vem jag var som artist.
Du nämner uppvaknandet som ett av skivans teman, har den några fler teman?
Min fader dog under arbetet med skivan så undermedvetet skulle jag säga att fyrtio procent av skivan handlar om det. Det var något jag helt enkelt var tvungen att våga handskas med. Det var en helvetesperiod i mitt liv men jag försökte att behålla en positiv syn på saker och ting. Dessutom hade jag turnerat i två år så för första gången på två år hade jag chansen att pusta ut, träffa mina vänner och inte behöva bekymra mig över att bli framgångsrik. När du är på turné handlar det bara om spelningarna men jag har kunnat njuta av att träffa mina nära och kära igen. Jag kände mig fri igen och för mig är det viktigare än hur framgångsrik jag blir. Att få en dotter och förlora en förälder fick mig att vakna upp till livet och jag ville fånga det på skivan.
Kan du beskriva arbetsprocessen bakom skivan?
Ett och ett halvt år ägnade jag åt att skriva låtar. Jag åkte till Amerika men problemet var att vädret där var så bra att det hindrade mig från att skriva. Själva inspelningsprocessen gick ganska fort, bara lite mer än två veckor. Jag mötte upp producenten, Bernard Butler, och diskuterade hur jag ville att det skulle låta och sedan spelade vi in. Det mesta är liveinspelningar och produktionen är rätt så straight forward.
Du har även stått för en del kollaborationer, är det något samarbete du tycker har varit bäst?
Det är en svår fråga, varje gång jag samarbetar med en artist är det av olika anledningar så resultaten blir av naturliga skäl vitt skilda. För tillfället är samarbetet med Jessie J min favorit, delvis eftersom det var det senaste. Dessutom passade det in musikaliskt i var jag är just nu.
Hur var det att arbeta med Jessie J?
Nervigt, hon är en vacker diva med en stark vilja och hennes röst är helt fantastisk. Hon gjorde mig nervös och även om hon var lika nervös själv var hon bättre på att dölja det. Andra gången jag träffade henne var under videoinspelningen och då var det under mer avslappnade former. Hon är rolig, har sinne för humor och är vacker att se på.
Finns det någon du skulle vilja samarbeta med i framtiden?
Ray LaMontagne, hans röst är så raspig och makalös, men det är en distinktion mellan vilka du vill arbeta med i praktiken och vilka du vill arbeta med i teorin. Jag trodde ju aldrig att jag skulle samarbeta med Jessie J. Min dröm är att samarbeta med Stevie Wonder eftersom han är min favoritartist men frågan är om det skulle resultera i något bra. Jag skulle ha samarbetat med Alicia Keys på den här skivan men sedan blev hon gravid. När det gäller samarbetspartners försöker jag hålla ett ganska så öppet sinne, ju mer osannolikt samarbetet verkar på förhand desto mer spännande brukar resultatet bli. Jag skulle vilja arbeta med Eminem, det hade varit coolt.
Lyssnar du på samma musik nu som du gjorde när du var yngre?
När jag var yngre lyssnade jag på alla möjliga fantastiska låtskrivare. Van Morrison, Beatles och Stevie Wonder för att nämna några men jag har alltid föredragit att göra min egen musik. Jag började spela på olika pubar som hade open-mic-kvällar relativt tidigt och jag har alltid tyckt det varit mer spännande att skapa själv. På sistone har jag fastnat för Jamie Woon som uppenbarligen verkar i en helt annan värld än jag, annars lyssnar jag i stort sett på samma musik som när jag var yngre. När jag förlorade min far sökte jag mig tillbaka till mina rötter och ville lyssna på sånt som kändes familjärt.
Vad har du för planer för framtiden?
Jag vill sätta upp min egen studio och kanske starta ett eget skivbolag men det är längre fram i tiden. Min första prioritet är att bygga en egen studio så jag kan jobba hemifrån. Sedan skulle jag vilja lära mig grunderna i musikproduktion så jag om jag känner för det även kan spela in andra band.