Nina Persson, Helena Josefsson, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén och Gudrun Hauksdottir är en grupp begåvade musiker som förenas i sitt Dolly Parton-hyllande projekt Dollykollot. Idag släpptes deras debutalbum och på fredag den 26e uppträder Dollykollot på Berns Salonger i Stockholm och den 27e på Stora Teatern i Göteborg med gästartisterna Jill Johnson och Linnea Henriksson.
Vi ringde upp medlemmen Lotta Wenglér som berättade lite om Dollykollot och sina egna projekt.
Hur skulle du beskriva er, vad är Dollykollot?
Ett kollektiv av olika artister som hyllar Dolly Parton. Det är som en sandlåda där vi gör precis som vi vill, med stor humor och glädje!
Ni är en ganska blandad grupp, påverkar det sättet ni arbetar på?
Ja, det är just våra olikheter som blir våra styrkor i det här projektet. Jag tror inte Dollykollot skulle fungera om vi inte hade så olika röster. När det är stämmsång blir det spännande kontrast och våra olika temperament fungerar väldigt bra i projektet.
Ni har precis släppt en skiva; kan du berätta lite om arbetet bakom?
Allt gick galet fort. Vi gjorde hela produktionen live i min studio i Malmö. Allt var så fort inspelat, utan någon djupare analys. Vi frågade oss själva om vi kunde leva med det och jajjamänsan, så vi bara gjorde klart skivan till press på en gång. Hela processen tog fem dagar.
Vad har ni för förväntningar?
Vi visste inte vad som skull bli av när vi började.
Filmen (Jag Är Min Egen Dolly Parton) var en kul grej och folk som såg den ville höra mer, så vi har byggt på och gjort fler spelningar. Jag arbetar för övrigt med många olika projekt så det är alltid något nytt på gång
Du har även släppt en soloskiva, ”Thanks for your generous donations” tidigare i år. Tycker du medverkan i Dollykollot har förändrat din inställning till din egen musik, ändrat sättet du arbetar?
Den gjorde jag också ganska hetsigt, jag gjorde det mesta själv.
Vi började arbetet en vecka innan jul sen gav vi ut det, alltså en väldigt snabb process.
Det är det bästa för mig att arbeta snabbt när allting är så föränderligt, när man arbetar med ett intensivt tempo tröttnar man inte på sig själv.
Så vad kan vi förvänta oss av dig framöver?
Jag kommer inte att göra en skiva som låter som något annat jag gjort tidigare, jag ser det som ett livsverk att ha olika sätt att göra musik på. Så nästa gång kommer jag förmodligen att göra något helt annorlunda.