Snart drar vår favoritfestival Way Out West igång och självklart kommer Kulturbloggen vara där och rapportera. Är du en av de trettiotvåtusen som köpt biljett men inte riktigt bestämt dig vilka band du ska se så har du kommit helt rätt. Även om vi antagligen kan förvänta oss ett par till bokningar inom de närmsta dagarna så tänkte vi passa på att tipsa er om vilka band ni helt enkelt inte får missa.
Torsdagen (11:e augusti)
Redan på torsdagen startar festivalen på utvalda klubbar runt om i Göteborg. Det gäller att vara taktisk då köerna till de olika klubbarna brukar vara långa. Planera vilket band du vill se, ta dig dit i god tid och stanna där hela kvällen – räkna inte med att komma in på två klubbar samma kväll.
Personligen hade jag tänkt att se systrarna i Puro Instinct samt den lågmält men progressivt psykedeliska kvartetten Warpaint som spelar på Trädgårn den här dagen. Dessa band har en hel del likheter: båda kommer från Los Angeles och båda spelar drömsk musik som låter som en blandning av The Cure och Cocteau Twins.
Är du ute efter mer elektronisk och experimentell musik kanske du hellre tar dig till Annedalskyrkan där James Blake spelar. Han står för årets kanske mest hyllade debutskiva och har tagit dubstep-genren till en ny nivå. Förutom James Blake spelar det lite mer erfarna bandet Low som släppt skivor ända sedan 90-talet.
Destroyer, med låtskrivaren Dan Bejar i spetsen, släppte sin nionde fullängdare Kaputt tidigare i år. De skulle kunna beskrivas som en orkestral upplaga av New Order med mer tillbakadragna melodier. Om du är ute efter något med lite mer drag i så spelar Okkervil River också på Storan.
Fredagen (12:e augusti)
På fredagen öppnas äntligen portarna till Slottskogen och först ut är Edward Sharpe and the Magnetic Zeros som spelar på områdets minsta scen Linné. Deras pompösa och dansanta pop kommer säkerligen bli en fin öppning på en dag späckad av fantastiska band.
Därefter spelar The Avett Brothers på Azalea-scenen. Denna folkpop-juvel från USA bjuder på lite mer filmiska låtar och är ett måste.
På eftermiddagen tillfreds alla post-rockares behov då Explosions in the Sky spelar på Linnéscenen. Deras lika progressiva som magiska instrumentala sju-minuters-låtar kommer säkerligen att stå för en av festivalens höjdpunkter.
Fleet Foxes har bevisat att det fortfarande är okej att bära flanellskjorta och ha skägg. Deras stämsångsfyllda debut väckte något av en hysteri när den kom ut 2008 och uppföljaren, Helplessness Blues, som släpptes tidigare i år gjorde ingen besviken.
En av dagens intressantaste händelser kommer bli när Thåström spelar samtidigt som elektroniska akten iamamiwhoami med svenska Jonna Lee i spetsen. Thåström, en legend inom svensk musikhistoria, behöver knappast någon vidare presentation. Han gör sin enda spelning för året men känns kanske inte som en typisk ”Way Out West-artist” medan iamamiwhoami, något av ett enigma som i ett par års tid släppt musikvideos på YouTube, gör sin första konsert någonsin.
Kvällens, och möjligtvis hela festivalens, största stjärna Prince kommer troligtvis bjuda på en sann hitkavalkad och även en del covers på andra artisters låtar. Frågan är hur länge han tillåts spela. När han spelade i Polen varade extranumren lika länge som ordinarie set.
Efterfesten fortsätter sedan på de olika klubbarna där en rad massiva band spelar. Eller vad sägs om WU LYF – det satanistiska kollektivet från Manchester – som spelar i Domkyrkan. WU LYF (uttalas ”Woo Life”) är en förkortning för ”World Unite! Lucifer Youth Foundation” och låter som ett progressivt rockband med Tom Waits eller Bruce Springsteen som sångare. Deras musik är tung, melodiös och genialisk på samma gång.
Zola Jesus senaste skiva är med största sannolikhet vår tids mest gotiska opera. Tjugotvå-åringen växte upp i Ryssland och började sjunga när hon var åtta år. Namnet har hon tagit från Jesus Kristus och Emilé Zola och nu är hon redo att erövra världen med sin mörka men ack så vackert hjärtskärande musik.
Själv tänkte jag se Yuck som med influenser som Dinosaur Jr och Smashing Pumpkins väcker liv i 90-talet igen. Det är feta men melodiösa riff för hela slanten och med medlemmar från Storbritannien, USA och Japan är de kanske festivalens mest mångkulturella band.
Lördagen (13:e augusti)
Första gången jag hörde Slow av Twin Shadow var jag övertygad om att det var Morrissey som sjung. På lördagen inleder han dagen med en spelning på Linnéscenen. Någon timme senare går Sveriges älskling Anna Järvinen på samma scen.
Jamie Woons soulfyllda sånger om natten har hyllats av de flesta av landets musikkritiker och för oss som missade hans spelning på Debaser Medis tidigare i år får vi nu ytterligare chans att se honom på Way Out West. Samtidigt spelar världens mest filmiska band Noah and the Whale på Azalea-scenen. På senaste skivan Last Night on Earth har de låtit sig inspireras av Lou Reeds klassiska rockopera Berlin. Svårt val, förhoppningsvis hinner man se lite av båda.
Ett av brittpopens största namn Pulp med Jarvis Cocker i spetsen spelar på Flamingo-scenen fram emot kvällen och det blir inte mer nostalgiskt än så här. Förvänta er allsång när de spelar sin största hit Common People.
Lördagens höjdpunkt kommer bli Ariel Pink’s Haunted Graffiti. Åtminstone om han är på humör att sjunga, vilket han inte verkade vara på Coachella tidigare i år. Den excentriska låtskrivaren från Los Angeles har skrivit mer eller mindre obskyra lo-fi låtar i sitt hem i över tio års tid. Ibland kan det vara svårt att avgöra om han är ett geni eller bara är allmänt flummig. Hans låtar präglas av starka melodier, som tagna ur någon reklamvinjett eller såpopera från sjuttiotalet, som är effektdränkta nästintill oigenkännlighet men i och med senaste skivan Before Today visade han kritikerna en gång för alla att de hade fel och spelningen på Way Out West kan inte bli annat än magisk.
Kanye West, som avslutar festivalen med en spelning på Flamingo-scenen, känns inte minst efter senaste skivan My Beautiful Dark Twisted Fantasy som världens just nu hippaste artist. Efter att ha headlinat de flesta av världens största festivaler kommer han nu till Slottsskogen i Göteborg för vad som kan bli sommarens fetaste spelning.