Frukostträffar är en underskattad företeelse. Det är alltid godare att äta frukost borta och om man samtidigt kan ta del av en intressant diskussion eller presentation så är det ett bra sätt att börja dagen på. Igår bjöd Piratförlaget på frukost och författarträff med Christoffer Carlsson, hans förläggare Sofia Brattselius Thunfors och en samling bokbloggare och andra bokintresserade.
25-åriga Christoffer Carlsson debuterade förra året med den kritikerhyllade Stockholm noir-historien Fallet Vincent Franke. Bok nummer två, Den enögda kaninen, kom ut i maj i år. Den handlar om David som spenderar sommarledigheten från studierna i Stockholm i sitt barndomshem i det lilla samhället Dalen. Där involveras han i en mörk historia som går från stöld och droger till mord. Boken är dock ingen traditionell kriminalroman eller deckare. Christoffer och Piratförlaget kallar den Glesbygd noir.
Under författarfrukosten uppstår en intressant diskussion om genreindelningen av böcker. Behövs det nya benämningar eller är själva genreindelningen förlegad?
Under träffen berättar Christoffer om hur han skrivit Den enögda kaninen under en sommarmånad på besök i barndomshemmet utanför Halmstad. Egentligen höll han på med en episk historia om två bröder, men bestämde sig för att lägga den på is ett tag och istället så att säga gräva där han stod.
Förutom att Christoffer hämtat inspiration från sin egen hembygd blinkar han i Den enögda kaninen till flera anglosaxiska böcker, bland annat Donna Tartts Den hemliga historien. Nu håller han på med en ny roman, där han istället sneglar mot den ryska litteraturen.
Som tips till andra med författardrömmar berättar Christoffer att det ställe som han tycker är bäst att sitta och skriva på, för att få inspiration, är i väntrummet på akutmottagningen. Andra bra platser är caféer och Stockholms tunnelbana.
Själv har jag nu läst halva Den enögda kaninen och vill inte uttala mig så mycket om den innan jag har läst klart den. Men det är en spännande bok, även om jag tycker att huvudpersonerna inte känns riktigt trovärdiga i hur lätt de tar på stölder och framför allt att ta någons liv. Efter författarträffen känner jag också att jag måste skaffa Donna Tartts Den hemliga historien, både för att läsa den i sig själv och som en del av bakgrunden till Den enögda kaninen.
Relaterat:
Blogginlägg från författarträffen.
Recensioner av Den enögda kaninen: Svenska Dagbladet, Bokhora, Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om författarträff, Piratförlaget, Christoffer Carlsson