Det berättar Dagens Nyheter, idag.
Eric Gerhardsson, och många med honom har röstat på Sverigedemokraterna. Det tyder på desperation och uppgivenhet snarare än tilltagande rasism i samhället.
Sverigedemokraternas budskap är inte tydligt ens för de som står på vallistorna!
Eric Gerhardsson stod på SD:s valsedel och fick en plats i Gällivare kommunfullmäktige. Men efter att ha fördjupat sig i partiprogrammet konstaterar han att han måste göra sina väljare besvikna.
– Jag kan inte ställa upp, invandrarna är mina vänner, säger han till Norrländska Socialdemokraten
Visst tyder det på att något är fel när en rasistisk högerorganisation får så många röster från människor som borde veta bättre. Men, och det är ett stort men; Sverigedemokraternas framgång tyder inte på att vi svenskar är på väg att bli rasister. Snarare tyder det på att de etablerade partierna saknar svar på frågor om arbete och den sociala tryggheten.
Om de etablerade partierna ville hade de kunnat sopa mattan med Sverigedemokraterna men det var viktigare att mumla förbi allt som hade med jobb och social trygghet att göra. Istället fick vi höra om RUT, ROT och kemtvätt i tunnelbanan.
Om det är så att många röstat på Sverigedemokraterna av rädsla för framtiden finns det en chans att vinna tillbaka för en solidarisk och demokratisk politik. Men då måste man förklara varför Sverigedemokraterna har fel. Bemöta dem med politiska argument, alltså och förklara varför de har fel.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om valet, valresultat, politik, Sverigedemokraterna
Ja, debatten måste absolut gå vidare och inte stanna av…!
men familjerna kanske tar en egen risk när de kommer hit som asylflyktingar? man kan väl inte beskylla sveriges grundlag för detta?
Fler borde kanske läsa deras program. Under de fina formuleringarna döljer sig en fruktansvärd sanning om lidande och misär, om man funderar på vad det får för konsekvenser för medmänniskor.
Kan inte påstå att det varit den innehållslösaste valupptakten genom tiderna, men ingen har tagit bladet från munnen och talat ärligt om vad de vill ha för samhälle. Det har som du skriver handlat om ytan, om kosmetiska åtgärder. Inte en enda vision, inte en enda ärlig politiker. Det har handlat om att manipulera väljarna genom att vädja till deras kortsiktiga egenintresse eller deras känslor.
Vad fan skall man rösta på när alla verkar helt överens om att samhället som det ser ut i dag är den bästa av alla världar, bara lite finjustering som behövs här och där. Vem tror på det, vem tror att sådana personer kommer förändra något i grunden? Personer som står och låtsas att varje fråga existerar i ett vacuum, som om sakfrågor kan skiljas från samhället som helhet, som om allting inte hänger samman i ett samhälle. Tror de vi är dumma i huvudet?