En miljon bortprogrammerade drömmar – möte med fantastiske Saman Faramarxi

En miljon bortprogrammerade drömmar.
Varför blev föräldrarnas änglamark vår ändhållplats?
Har skrivit in mig på Arbetsförmedlingen, har tagit steget till en arbetsförnedring …
Dom gav oss rätten att vara en barskrapad konsument.
…
De säger att jag har auktoritetsproblem, men det är auktoriteter som är problemet
…
Raderna ovan är spridda citat ur Spoken Word-poesi av Saman Faramarxi som på tisdagen läste några av sina dikter om sin uppväxt i Gränby i Uppsala, om orättvisor och politisk kamp på ett seminarium av ABF i Almedalen.

Han är arg, Saman, men det är en ilska som är befogad. Sverige är ett land där det finns mycket orättvisor och där många människor är rättslösa.

Saman har aldrig varit i klammeri med rättvisan, aldrig varit gripen för något brott. När han anlände till Visby greps han av polisen för att de hävdade att han såg ut att vara narkotikapåverkad. De undersökte honom och släppte honom sedan med förklaringen att det smugglades in så mycket knark på Gotland att de måste ha koll.
Javisst, Saman är emot droger och inser att polisen måste ha koll, men vad är anledningen att inte en ljushårig kvinna grips bara genom sitt utseende?
Fördomar, förstås.
Samhället är fullt av dem.

Saman är arg, fyndig och en ordkönstnär. Han sade dock att för honom är hans poesi ändå bara ord. Även om han tycker mycket är mörkt så engagerar han sig politiskt för att förändra.

– Ord är ord, men bara handling kan förändra något, sade han.

Fast jag, som åhörare, tänker att ord är jätteviktiga också. Den som upplever något liknande och inte själv kan formulera sig kan få styrka genom att höra något formulera dessa känslor.

Vi behöver mer poeter som Saman. Helt klart.
På frågan om vad han vill med sin poesi svarade han:
– Jag vill att åskådarna ska få med sig ett annat perspektiv och jag vill nå ut till de ungdomar som inte själva kan sätta ord på detta.

Ur en av hans dikter:

Finn fem fem
Vi ser ett
Samhället felvänt
Men det kommer de aldrig att erkänna.

Brockman har också bloggat om detta häftiga seminarium.

Alexandra var också där.