Maud Olofsson fick inga frågor på politikerbloggen om vad hon fick i utbyte för att sälja bort Centerns själ, för att gå I koalition med övriga borgliga partier. Men Mona Sahlin fick frågan om vad Carin Jämtin tyckte om att få backa på förbifart Stockholm. “Det tycker jag, ni inte har med att göra, svarade en snabb Mona journalisterna Jonas Gummesson och Anders Pihlblad från TV 4.
Utfrågningen av Mona Sahlin i Politikerbloggens webbsädningar från restaurang Victoria i Stockholm var den hit tills tuffaste, samtidigt som frågorna kändes lite nattståndna. Att ha ett lågt förtroende bland väljarna och tobleroneaffären kändes som inte nytt under den politiska solen.
Självklart lär sig en person med distans och så många år i politiken att också använda sina misstag, som Mona sa, “tobleroneaffären har jag levt med i 15 år varje dag”. Förtroendet bland väljare och partifolk, ja vad då. Den frågan torde vara utnött och media älskar att frossa I hur impopulär Mona är. Fanns det inget annat att ta upp?
Dessutom tycker jag det fanns bristande respekt hos en journalist som ställer samma fråga två gånger efter varandra, utan att låta den intervjuade svara. Dessutom verkade hörseln nedsatt, för Mona sa “att det är inte lätt att svara”, varvid repliken blev “nej så var det inte tänkt”.
Saken var bara den att Mona troligen knöt an till den dubblerade frågan där hon blev avbruten när hon började svara, medan journalisten Jonas Gummesson trodde hon kommenterade något annat.
Låter det rörigt, ja utfrågningen var rörig och långt ifrån den lättsamma ton som hit tills präglat utfrågningen av andra partiledare.
Jag gillar människor med distans och humor, oberoende politisk färg. Mona besitter den gåvan över hövan. När hon fick frågan om bristen på profiler inom partiet och politiken, lyfte hon snabbt fram Maud Olofsson och Thomas Bodström som profiler.
Forsöket att satta sprickor I muren I den RödGröna gruppen lyckades inte Jonas och Anders med, Mona höll hårt fast vid samarbete/ kompromisser och visade en stark lojalitet trots att det antyddes Lars Ohlys kommunistiska ideologi, Så länge partierna är demokratiska och respekterar att jobba I det system som finns I Sverige såg hon inga problem med samarbete. Maria Wetterskogs höga populärsiffror gratulerade hon till och sa att det är bra med någon som kan ta från andra block.
Det är inte partiledarna som skall leda landet, det är partierna och deras ideologi och där hade Mona en klar poang.
Publikmässigt var det lagom trångt, partivänner från riksdagen fanns I publiken bl.a Leif Pagrotsky som använt Rut(avdraget) för att klara städningen fick sig en känga fran journalistpodiet. Men Mona tycker inte att det är hennes sak att ta partifolket I örat utan hänvisade till att hon faktiskt inte anlitar RUT I hemmet.
Mona visade självkänsla och styrka och skall jag betygsätta, tycker jag hon klarade utfrågningen bättre än Jonas Gummesson och Anders Pihlblad.
Besvikelsen, kände jag personligen och det gäller alla partiers sk huvudfrågor. Arbete, ekonomi är de tunga områdena och om partiledaren S själv får bestamma, så är jämställdheten därefter den viktigaste.
Jag skulle önska att det någon gång kunde sägas att de sociala frågorna är viktiga. Hemlösheten, bostadsbristen för unga, bostadsbrist, 450 000 barn som växer upp eller berörs av alkoholmissbruk, att människor tvingas till privata välgörenhetsorganisationer istället för att få hjälp från samhället.
Socialbidraget infördes en gång I tiden för att människor skulle slippa stå med mössan I handen och be kyrkan och välgörenhetstanterna om hjälp. Jag tror inte de RödGröna vill ha det så, men det skulle vara befriande att någon gång höra ordet sociala frågor i vardagen som en viktig fråga.
Men vad har hänt med Lasse Nilsson som skall ståuppa och göra humor av politiken? Onsdagens försök att gissla socialdemokratin kändes både krystad och oinspirerande.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Mona Sahlin, politikerbloggen, polpub