Ballerina är lite för kakor vad Marabou är för chokladkakor. I alla fall i Sverige.
De två gemensamma nämnarna som jag ser det är dels att vi alla har någon slags, ofta till barndomen härrörd, relation till dem och dels att de ständigt återuppfinner sig själva med nya smakexperiment.
Hittills har jag i Ballerinahyllan (hit räknas också Singoalla, eftersom det är samma upplägg på kaka; kexburgare med hål i mitten och kräm mellan bröden) hittat inte mindre än nio olika varianter av det berömda kexet.
Förutom de två originalen, finns ballerina/singoalla numera i smakerna choklad, apelsinchoklad, toffee, mintchoklad, lakrits, lime och den inte alltför lyckade varianten Ballerina Pepparkaka. Man blir bländad.
Göteborgskex är inte ensamma om att vilja vidga våra valmöjligheter.
Nästan alla hyllorna i min mataffär innebär en lång stunds överläggning. Ska flingsaltet smaka Karl-Johanssvamp? Är tomatsåsen med oliver bättre än den med basilika? Toalettpapper i limited edition design? Och då har jag inte ens beträtt avdelningen med mejeriprodukter.
Behöver vi verkligen alla dessa varianter för att kunna välja rätt? Får vi plats med alla varianterna på hemma? Har vi glömt hur man kryddar själv?
Vad var det nu igen jag skulle laga till kvällsmat?
Att gå och handla mat är lika svårt som att väja klänning till nyårsafton.
Göteborgskex har nu gjort valet ännu svårare i kakhyllan och lanserat ytterligare en smak, kladdkaka.
Sällan har en produkt varit så omtalad i media och bland bloggare. På sidan http://www.ballerinakladdkaka.se/ ser man direkt alla blogginlägg och tweets där produkten omnämns. Och lovorden är många.
Jag förundras över hur man lyckas skapa så mycket buzz och engagemang kring en produkt, som egentligen inte är särskilt unik, men framförallt som lanseras i en tid där vår uppmärksamhet aldrig dragits i från så många olika håll.
Varför har just Ballerina Kladdkaka lyckats så bra?
Är den extra god?
Njae, jag har testat och visst är det gott. Det smakar inte kladdkaka, men det smakar gott.
Kanske beror en del av framgången på att man tvingar (eller i alla fall uppmanar) konsumenten att själv påverka upplevelsen. Man ska nämligen doppa kexet i mjölk för bästa smakeffekt. Hur många sekunder är bäst för dig? (för mig nåddes drömresultatet runt 12)
Men detta känns inte heller tillräckligt tungt för att förklara alla uppmärksamhet.
Kanske är det för att vi i tider av jordbävningar, krig och andra miljökatastrofer behöver just sådana här triviala saker att samlas kring. Det är tryggt och inte så svårt. Men samtidigt lite sorgligt.
Tillbaka till kexen.
Jag är sugen på Ballerina och går för att handla. Men väl vid kexhyllan undrar jag; var tusan är Ballerinakexen? Jag ser inte skogen för alla träd.
Det slutar med att jag ger upp och går från affären utan vare sig kex eller kaka och dricker kaffe utan mjölk när jag kommer hem.
Hur ska jag veta vilken mjölk som är bäst egentligen?
Läs även andra bloggares åsikter om kaka, kladdkaka
