Kulturbloggen

Efter debutalbumet från 2007 bestämde sig The Postmarks att träda in i mörkare territorium.

Memoirs at the End of the World påminner dels om en David Lynch-film men också om som något 60-talsaktigt med drag från Beach Boys. Något surrealistiskt och skrämmande men samtidigt vackert och drömlikt.

Efter första lyssningen kan den lätt avfärdas som bakgrundsmusik men den spöklika sången, basgångarna som kryper sig in på bara skinnet och de storslagna syntharna växer för varje lyssning.

Dessutom är ju titeln Memoirs at the End of the World klockren.

Här är musikvideon till Go Jetsetter: