
Om du blir sjuk eller arbetslös är risken mycket större att du hamnar i fattigdom i det samhälle som högerregeringen byggt upp.
Vi får det ena beviset på det andra på det delade samhället som tar allt mer fäste i det svenska samhället. Men högerregeringen bär inte ensamt ansvar. Även under den förra S-regeringen skedde en liknande utveckling, fast det förvärrats och i högre grad gjort de fattiga fattigare och de rika rikare. Och arbetslösheten har ökat under högerregeringens tid. Att arbetslösheten ökat beror förstås delvis också på finanskrisen. Men att bli arbetslös, eller sjuk, gör att risken för fattigdom ökar, det är ett medveten politiskt beslut av högerregeringen.
En rapport från LO visar att under de senaste sex åren har risken att leva i fattigdom fördubblats bland sjuka, arbetslösa och pensionärer. Den relativa fattigdomen är mätt som andelen med en inkomst under 60 procent under medianinkomsten för samtliga. År 2002 levde åtta procent av sjuka, arbetslösa eller förtidspensionerade i fattigdom jämfört med fyra procent för de förvärvsarbetande. År 2007 var det dubbelt så många, 16 procent, medan antalet bland de förvärvsarbetande inte ökade.
Författarna bakom LOs rapport skriver på DN Debatt att klyftorna ökat i Sverige:
De ökade inkomstskillnaderna i Sverige är resultatet av ett politiskt val. Denna rapport visar utvecklingen fram till 2007. Allt pekar mot att skillnaderna har ökat ännu mer sedan dess. Studien visar att dessa skillnader till stor del är resultatet av politiska beslut. Det innebär därmed att makten finns att göra något åt de ökande skillnaderna. Också detta är en fråga om ett politiskt val.
Det är frågan om ett politiskt val. Men inte partipolitiskt enbart. Problemet är inte att en del kan bli rika. Problemet är fattigdomen. Problemet är att vi mer och mer får ett samhälle där vi saknar hjärta för den som blir sjuk, gammal, svag eller arbetslös.
När högerregeringen inför en sjukförsäkring som tvingar svårt sjuka att söka jobb, då har vi förlorat hjärtat och medmänskligheten i samhället.
Högerregeringen har inför regler i sjukförsäkringen som gör att efter viss tid kan en sjuk människa förlora sin sjukpeng. Men hallå: vem är sjuk lång tid? I de allra flesta fall: de som är svårt sjuka.
Högerns politiker har inte förstått ens en sådan fundamental enkel sak.
Alliansfritt Sverige har på ett suveränt sätt granskat socialförsäkringsministerns lögner alternativt aningslöshet och okunnighet. Det gäller väl för övrigt alla ministrar som inför ett system med sjukpeng som gör att den som är svårt sjuk länge riskerar förlora sin sjukpeng.
Den som likt bloggaren Dick Erixon säger att skärpta sjukregler är rätt har inte förstått hur livet fungerar. Livet är farligt, det har dödlig utgång. Alla blir sjuka någon gång. Det finns ingen rättvisa i hur sjukdom och ålderdom drabbar oss. Visst vi kan göra mycket för att hålla oss fräscha, men till syvende och sist ska vi alla antingen bli gamla eller sjuka eller bådadera.
Vi väljer tillsammans vilket samhällssystem vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där det är risk för katastrof att bli sjuk? Ska vi betala skatt till ett system där vi riskerar fattigdom om vi blir sjuka?
Till sist: det är inte så enkelt som att det handlar om partipolitik. Det handlar om inställningar och attityder som går djupare.
Det är LO som publicerar den här rapporten. Jag har jobbat inom den organisationen i åtta år och jag har aldrig arbetat på en arbetsplats med så hög procent av personer som mest tänker på egen vinning när det gäller att höja sin lön.
Så attityden att bara tänka på sin egen vinning går djupt, djupt.
Relaterat:
Aftonbladet, Kent Persson, Peter Andersson, Amanda Brihed, Mitt i steget, Edvin Alam och Käringen mot strömmen, SVD1, SVD 2, SVD 3 och SVD 4.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, sjukpeng, medkänsla, hjärta, politik, högerregeringen, sjukdom
[…] finns massor av bloggar som tycker i frågan, några är Kulturbloggen och Kent och […]