
Visst luktar det Mao-Kina, det som Göteborgs-Posten berättar:
Bildpublicering kan bli aktuellt i Göteborg
Polisen i Skånes försök att publicera bilder på misstänkta kan bli aktuellt även för kollegorna i Västra Götaland.
För drygt tjugo år sedan, då var riktlinjerna på redaktioner att bilder på misstänkta inte publicerades. De misstänka namngavs inte heller innan de var dömda. Där har medier glidit en hel del.
Mats Alm som misstänks för att ha mördat sin flickvän, har visats på bild och namngetts under hela utredningen. Fast det kanske ska ses som ett särfall. Han var med i tv-program där han var med och efterlyste sin flickvän. I den vevan pekades han ut i medier av Leif GW Persson.
I Mindparkbloggen har mediebloggaren Olle Lidbom under rubriken ”När kvällstidningarna slutade sälja journalistik” skrivit om hur medier övergett sitt uppdrag att vara journalistisk produkt och istället försöker på in sin inkomst via andra kanaler, som att sälja dvd-filmer.
Lidbom pekar bland annat på hur vanskligt och skört det sättet att skapa ekonomi på är, hur konkurrensutsatt det kan bli:
Men den dag Ica bestämmer sig för att – som man gjort på sylthyllan och fiskpinnedisken – skapa ett eget varumärke att sälja dvd-filmer och bilagor på den kanske bästa platsen av alla i sina butiker, då hotas inte bara Expressen och Aftonbladets distributionskanaler utan hela kvällspressens affär.
En annan aspekt är förstår hur medier satsar allt mindre resurser och tid på ren journalistik. När polisen nu börjar att visa bilder på brottsmisstänkta kommer det troligen inte att dröja länge innan också medier visar dessa bilder.
Jag känner rysningar från Mao-Kina och tänker på de berättelser jag hört från kineser om hur för regeringspartiet misshagliga personer satts upp på bild.
Okey, det kan finnas ett allmänintresse i vissa fall och när det handlar om efterlysningar kan det vara bra att varna allmänheten. Men hur ofta kommer det att handla om oskyldiga? Den som är misstänkt är inte dömd.
Ett annat fall, som är lite svårare berättar Aftonbladet om:
Varning för återfallspedofilen.”
Så börjar brevet som delats ut i Härnösand och pekar ut en 34-årig dömd sexförbrytare som ett hot mot barnfamiljer.
–?Det är häxjakt och djupt odemokratiskt, säger den uthängde mannen.
Mannen är dömd vid flera tillfällen. Jag kan tänka mig att många tycker att han då får skylla sig själv. Visst, här går det att tala om allmänhetens intresse och möjlighet att skydda sig. Det är en man som avtjänat sitt straff, men som är dömd.
En bra allians mellan medier och sportvärlden är fallet Dawit. Först fick en fotbollsklubb skit för att laget ställde upp på Dawit, nu har det vänt.
Den svenske journalisten Dawit, som även är eritreansk medborgare, greps i Eritrea i september 2001 och har suttit fängslad i snart 3.000 dagar.
Här kan du läsa mer om Dawit och stödja kampanjen för att få honom fri.
Jag är glad att medier fortfarande ägnar sig åt kampanjer som denna. Att allt inte urholkats till klickjagande journalistik.
Läs även andra bloggares åsikter om medier, Dawit, bilder, misstänkta, Leif GW Persson, Mats Alm, pedofil