Väldigt högt upp på förstasidan på Aftonbladet nu på morgonkvisten fanns följande rubrik:
Kungabarnens semesterplaner Här kan du träffa dem i sommar.
Det är svensk nyhetsvärdering idag.
Svenska gammelmediers redaktioner har förflackats i sin journalistiska attityd.
”Tidningsdöden” hänger som ett hotande mörkt moln över redaktionscheferna. De ekonomiska svårigheterna gör att många redaktioner står med kniven mot halsen och för att få annonsintäkter väljer de att satsa mer och mer på nöjesbevakning, på lättsamma ämnen.
Gammelmedierna blir ytligare och ytligare. Jag tror att de går fel väg.
I bloggosfären finns massor olika slags bloggar: seriösa, analyserande, debatterande och många, många ytliga nöjesinriktade.
Jag säger inte att det är fel med nöje eller ytlighet. Jag sägar bara att i sin helhet behöver ett samhälle medier som också ger mer: som ger bakgrunder, som ger träffsäkra analyser, som presenterar genomarbetade inslag.
En blogg kan sällan tävla med gammelmediers redaktioner i styrka. En redaktion har anställda som kan publicera innehåll i ur och skur.
I dagens och framför allt framtidens medievärld tror jag att ”gammelmedierna” kan överleva om de tar vara på sin styrka och använder den till att skapa genomarbetade artiklar. Att de erbjuder kvalitet istället för att mer och mer försöka likna och efterapa den ytligaste delen av bloggosfären.
Daniel Suhonen efterlyste en vänstertidning för att råda bot på mediekrisen och för att annat ska bevakas än var kungabarnen är på sommaren.
5 sätt att knäcka högerns makt över medierna
…
1 För 50 miljoner per år skulle vi kunna skapa en svensk rikstäckande rödgrön 6-dagarstidning enligt modellen från Klassekampen i Norge. Med 10 000 prenumeranter, presstöd och andra intäkter skulle priset bli en bråkdel av detta, kanske cirka 2–10 miljoner. Men även om vi tänker oss att hela beloppet skulle garanteras – det vill säga cirka 50 miljoner – måste frågan ställas om det ens är orimligt? 50 miljoner motsvarar, högt räknat 100 ombudsmän.
Jag är inte alls övertygad. Jag tror inte alls på det. Vänstern har en lång historia av att vara dåliga tidningsägare och har en förmåga att inte ha högt i tak. Nej, det som jag tror är den väg medierna bör gå är att använda sig av sin styrka av att det finns duktiga journalister: stå för kvalitet och genomarbetat redaktionellt material. Jag tror att det samtidigt skulle underminera högerns dominans.
Det finns exempel på läsvärda analyser i svenska gammelmedier redan idag, till och med i dess högra högborg.
I gyttret av skit hittar jag några små pärlor.
Sverker Sörlin hade en analys av Jan Björklunds skolpolitik som var svidande, träffande och tyvärr skrämmande sann. En aha-upplevelse.
En krönika som borde uppmärksammats mycket mer än den gjorde.
Kanske försvann den för att inte många väntade sig att någon på DN är så klarsynt?
Sverker Sörlin: ”Jan Björklunds skolpolitik leder till ökade klyftor.”
Björklund talar heller aldrig om vad kunskap är bra för. När han skall säga något om individens frigörelse eller kunskapens glädje är det som om han hade stenar i munnen. När han någon gång talar om ”jämlikhet” säger han att ”alla får utvecklas i den takt som passar dem bäst” (DN 30/5). Alltså: Jämlikhet är att åtskilja! Han leder tanken bort från vad jämlikhet egentligen betyder: lika förutsättningar. För ju mer segregerad skolan blir, desto mer ojämlika blir i själva verket förutsättningarna.
Den som verkligen vill ha mer kunskap i skolan låter inte alla utvecklas i den takt som ”passar dem bäst”. Den takten är alldeles för låg. Den pedagog som vill främja verklig kunskap brinner i stället för att var och en skall nå randen av sin förmåga. Ges största möjliga livschanser. Det är ett helt annat uppdrag.
En varningsrop för vart bokbevakningen bland landsortspressen tagit vägen kom från Per Landin:
För tjugo år sedan kunde man genom att läsa Kalmartidningen Barometern fortfarande följa den svenska och utländska bokutgivningen. Det var kanske inte alltid de mest överdådiga eller känsliga analyser som stod att läsa där, men man vinnlade sig om att upprätta en kvalificerad kultursida.
Hela denna litteraturbevakning håller för närvarande på att braka samman. Grundskottet var den sammanslagning av kultur- och nöjesmaterialet som storstadstidningarna genomförde för något decennium sedan och som de mindre och medelstora tidningarna följde i spåren.
Han beskriver också denna process av utarmning av det redaktionella innehållet. Han kallar det snuttifiering och jag kallar det bloggofiering. Medierna tar efter de sämsta delarna av bloggosfären.
Om inte medierna står rakryggade finns risk att det blir vardagsmat, det som den svenske filmaren råkat ut för: Bananjätte stämmer svensk filmare
Fruktbolaget Dole stämde på onsdagen den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för förtal. Företaget anser att Gertens film ”Bananas!*”, som följer en advokat och hans strid för bananarbetare i Nicaragua, baseras på osanningar.
Jag vill ha svenska medier som vågar satsa på kvalitet och inte bara underhåller med kungabarnens sommarlov.
Jonas Morian, Peter Andersson, Erik Laakso och Ali Esbati har också skrivit om vänstern och dess osynlighet i tidningar.
Läs även andra bloggares åsikter om medier, mediepolitik, samhälle, böcker, Suhonen, Dole, bananer, skolpolitik, klyftor, Jan Björklund
Det är egentligen två frågor som Rosemari lyfter upp. Dels den förskjutning i tidningarnas innehåll mot mer av underhållning och dels att arbetarrörelsen är så osynliga i tidningar.
Vad gäller den fackliga grenen av arbetarrörelsen så får dom givetvis skylla sig själva i och med att LO sålt huvuddelen av sitt hälftenägande i Aftonbladet så att LO:s ägarnadel nu sjunkit från 50% till 9%. Då stimmar sossar som försvarar detta om att LO fortfarande ska bestämma över ledar- och kultursidorna och därmed över tidningens politiska inriktning. Men på sikt så kommer det givetvis att vara Schibsteds som ägerr 91% av aktierna som bestämmer över tidningens inriktning och inte dom som äger 9%.
Nu kan man få intrycket av att Rosmari inte tycker att Aftonbladet är nåt att ha. Det avskräckande exemplet om kungafamiljen är ju hämtat därifrån.
Men man ska komma ihåg två saker
1. Det går att blanda högt och lågt.
2. Även om det är mycket skvaller, pseudonyheter om tex Bonde söker fru och annat dravel så kan faktiskt kvällstidningarna nå ut med ett budskap när man lägger den sidan till. Ett paradexempel är när Ingvar Carlsson utsåg Mona Sahlin till sin efterträdare som partiledare och statsminister. Ett viktigt och strategiskt beslut. Men Expressen satte i gång och kampanjade mot detta och resultatet av det blev att Göran Persson efterträdde Ingvar Carlsson och inte Mona Sahlin som IC själv ville. Om det var bra eller dåligt kan man tycka olika om men det viktiga här är att Expressens kampanj gjorde skillnad.
Daniel Suhonens tidningsprojekt kommer till korta mot att behålla hälftenägandet i Aftonbladet av flera skäl men det räcker att nämna två
1. Det medium som han skissar på löper stor risk att bli en angelägenhet för de närmast sörjande typ Norrskensflamman. Aftonbladet har som Nordens största tidning en helt annan räckvidd.
2. Daniel säger att ”En rödgrön regerings första uppgift är att ge press-, tidskrifts- och litteraturstöd en rejäl höjning och ett grundlagsskydd.” Daniel vill att löntagare och fattigpensionärer mfl ska avstå köpkraft för att han och likasinnade ska få skriva. Men så bra är han inte att jag vill avstå mer av min lön för att finansiera hans skrivande. Aftonbladet har där en fördel i och med att man inte lever på bidrag utan på tidningens egna intäkter. Aftonbladet redovisade positiva resultat för åren 2008, 2007, 2006,2005 och 2004 (har inte kollat längre bak i tiden). ”Cash is king” som Pehr G. Gyllenhammar en gång sa och det är minst lika sant idag som då. http://koncernen.aftonbladet.se/koncernen/resultat/article3440.ab Dessutom, presstödet ska ju inte höjas utan antagligen tas bort på grund av att det snedvrider konkurrensen på ett sätt som numera egentligen är olagligt. Tex så var det tidigare så i Luleå att Socialdemokratiska NSD inte fick presstöd medan Nordbottenskuriren fick. Två företag som finns på samma ort och som konkurrerar med varandra och där det ena får bidrag men inte det andra. Daniel Suhonen må ha missat det men Sverige har gått med i EU och det ska inte blir mer av presstöd utan det kommer att bli mindre av den varan.