Filmrecension: The Salesman – ett drama om ett ungt par i Iran

Skribent:

The Salesman
Betyg 4
Svensk biopremiär den 24 mars 2017

Det här är en film av den kände regissören Asghar Farhadi. Han har gjort många uppmärksammade filmer bland andra ”Nader och Simin – En separation” som fick en Oscars 2012. Om det blir en Oscars 2017 återstår att se men filmen är nominerad i klassen för icke engelskspråkig film i år.

The Salesman handlar om det unga paret Emad (Shahib Hosseini) och Rana (Taraneh Alidooshi). När huset de bor i håller på att rasa blir de tvungna att lämna sin lägenhet. Genom en vän på teatern, där de båda spelar på kvällarna, får de tag på en ny lägenhet. Problemet är bara tidigare hyresgäst och varför hon inte hämtar sina saker. När ett överfall inträffar i den nya lägenheten så ändras hela deras liv och relationen sätts på prov.

Miljön i filmen är iransk men frågorna är universella. Det är spännande att se en film som visar en annan sida av Iran än den vi ofta får se. Visst finns samhällets censur där och religionens lagar men de personer vi får se är samtidigt moderna och fria inom de ramar som finns. På sin teater spelar de Arthur Millers ”En handelsresandes död” om vår tids framgångsmyter. I skolan undervisar Enad med en öppen attityd till eleverna. Han har en härlig dialog med killarna i övre tonåren (naturligtvis är det bara killar i klassen ). Ibland får man varningar från staten om olämpliga böcker eller förbjudna scener på teatern men sedan går livet vidare.

På det personliga planet är det värre för Emad och Rana. Medan Emad grubblar på vad som har hänt skuldbelägger sig Rana som offer. Filmen utvecklas under vägen och när fler personer kommer in historien så behåller den hela tiden intresset.

Samtidigt som filmen är lite av en thriller är den en engagerande film med många moraliska ställningstaganden. Det är en levande berättelse och ett bra story. Handlingen driver hela tiden filmen framåt och varje scen känns nödvändig och naturlig. Slutet på filmen är så genuint mänskligt. Skådespelarna är äkta i sina roller och både Hosseini och Alidooshi samt den gamle mannen kommer man att minnas länge. En film som visar oss att människor är lika på många vis trots olika religion och statsskick. Att känslor kan vara motsägelsefulla och svåra att förklara. Att valet mellan hämnd och humanism alltid finns där när en oförrätt skett och att det valet inte alltid är lätt. Främst tycker jag om den här filmen för att den berättar så naturligt och levande om Emad och Rana. Det gör den till en jättebra film.

22 februari, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *