Artist: Aphex Twin
Titel: Syro
Betyg: 4
Efter tretton år så är han tillbaks. Detta är i alla fall vad hypen över Aphex Twins nya album Syro bygger på. Det är även en sanning med modifikation då Richard D. James i verkligheten varit aktiv under hela 2000-talet, fast under diverse andra psuedonymer.
Så faktumet att han först nu väljer att återvända under ”Aphex Twin” måste betyda att han har något speciellt i åtanke för oss; för alla som har följt hans karriär har lärt sig att ett nytt albumsläpp från Aphex Twin är synonymt med revolutionerande inom electroscenen. Den allmänna responsen brukar vara något i stil med: ”Jag vet inte vad du håller på med, men jag gillar det.”.
Efter att ha lyssnat igenom Syro så kan jag slå fast vid att jag vet vad han håller på med, och jag gillar det. Det är ett bra album. Riktigt bra, men revolutionen uteblir tyvärr denna gång. Istället för att ligga i spetsen med att definiera den kommande electrovågen hamnar han nu lite på efterslänten.
Låter jag hård? Kanske, men jag tycker inte det skulle vara rättvist att jämföra Aphex Twin med någon annan än just Aphex Twin, och då lever han helt enkelt inte upp till förväntningarna. För säkerhets skull så vill jag även upprepa att det är ett fruktansvärt bra album som ni definitivt borde lyssna igenom om ni är ett tidigare fan eller bara ett fan av electro i allmänhet.
Bästa spår: CIRCLONT14 [152.97]
Text: Anthon Zumendorf
