Artist: Lily Allen
Titel: Sheezus
Betyg: 3
Gaga, Beyonce, Britney, Cyrus… Nästa popdiva ut är Lily Allen, och hon är bäst, i alla fall enligt Allen själv. ”Gaga… give me the crown bitch. I wanna be Sheezus”, säger hon och hänvisar till hip-hop egocentrikern Kanye West och hans senaste alster Yeezus.
Men Sheezus är ingen Yeezus. Allen når aldrig upp till samma höjder som sina konkurrenter. Sheezus är varken lika järv och experimentell som Beyonces självbetitlade album eller hitig och medryckande som Britney Jean eller Gagas Art Pop.
Allen är kaxig och räds inte att närma sig svåra och provokativa ämnen såsom näthat, skönhetsideal och sexism. Du ska som kvinna vara stolt och inte ta någon skit säger Allen. Däremellan talar den nyblivna föräldern om sin man och ett tidigare missfall. Den röda tråden är inte övertydlig. Den mjuka Allen blandas med den hårda och sarkastiska. Slutresultatet är väl spretigt och ojämnt.
Musikaliskt är det en mix av musikgenrer från afropop à la Vampire Weekend till Cajun-doftande country. Här finns några guldkorn som Madonna-pastischen L8 CMMR eller näthatarlåten URL BADMAN. Men i stort är det få ögonöppnare. Stordåden uteblir.
I jämförelse med debuten, den Amy Winehouse-doftande All Right Still, är Sheezus en bagatell.
En kan ha viss överseende för att hon varit borta från rampljudet en längre tid. Det är roligt att få åter höra Allens röst och lyssna til hennes stundtals träffande sarkasm över ett ytligt och kvinnoförnedrande samhälle. Men hon når aldrig målet, att vara bäst i klassen, och får istället snällt ställa sig längst bak i ledet för glittrande popdivor.
Text: Petter Stjernstedt