• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Lo-fi

Skivrecension: Melted Toys – Melted Toys

17 juli, 2014 by Jonatan Södergren

ATOZ_12in_WIDESPINE

Artist: Melted Toys
Titel: Melted Toys
Betyg: 4

Första gången jag hörde talas om Melted Toys var när jag intervjuade Craft Spells och bad dem tipsa om andra band från San Francisco. Det var 2011 och de hade enbart gett ut sjuspårs-EP:n Washed & Dried. Sedan dess har släppen uteblivit, men nu äntligen så är deras fullängdsdebut här. Efter att länge ha turnerat med trummaskin har de även utökat till en kvartett med Ole Haarstad bakom trummorna.

Intro börjar tillbakalutat och melodiskt, med någon samplad dialog som säger ”the first song goes something like this” innan det tvärt mynnar ut i nästa spår: Bummed Out. Efterföljande Horizons börjar något mer attackerande, men faller snart tillbaka i ett lugn. Så fortsätter det. Den gemensamma nämnaren är att Steven Harkins sång för det mesta ligger lite under de andra instrumenten. Soundet är psykedeliskt, något lo-fi och temperaturen lagom behaglig.

Det är de mer subtila detaljerna som gör albumet så imponerande. Melted Toys är ett album som förs samman av sina drömska popmelodier, samtidigt som vare låt har en egen karaktär. Men framför allt är det ett bevis på att bra popmusik inte behöver sträva efter att återuppfinna hjulet så länge den är tillräckligt välskriven.

Bästa spår: Blush

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Craft Spells, Lo-fi, Melted Toys, San Francisco

Skivrecension: White Fence – Cyclops Reap

17 april, 2013 by Redaktionen

12 Jacket (3mm Spine) [GDOB-30H3-007}

Artist: White Fence
Titel: Cyclops Reap
Betyg: 4

White Fence Cyclops Reap är ett stycke 60-talsbonanza, i ett virrvarr av tilltwistad psych-garagerock och lo-fi. Huvudsakligen skulle Cyclops Reap bestå av låtar som inte fått plats på White Fence äldre LP:s och inte heller på de senaste Family Perfume Vol 1 & 2. Inte helt otänkbart, med tanke på det tempo Tim Presley gör musik. Tre album sedan 2012. Inräknat samarbetet med San Francisco-rockaren, Ty Segall.

Albumet inleds med ett par stökiga sekunder som mynnar ut i att Chairs in the Dark tar sig form. Inte direkt studiokrispigt. Nja, snarare ljudet från Presleys sovrum, där vissa av låtarna verkligen är inspelade. Presleys stämma är snarlik en ung John Lennons. Skrämmande lik på lite mer avskalade låtar där sången blir mer tydlig, som Beat. Annars löper spåren på med akustisk gitarr och en drös psykedeliska gitarrlick över det.

Det är som en hyllning till en svunnen tid och sound, inte helt otänkbart till Velvet Underground, Love och Crosby, Stills & Nash. Tredje spåret, tillika albumets singel, Pink Gorilla kompenserar det annars rätt mjuka albumet med en aningen hårdare mer vågade gitarrer. Det är rätt lättlyssnat. Mindre garage än de tidigare grejerna. Only Man Alive drar nästan åt singer/songwriter-hållet, men ingen oro, det är en behaglig upplevelse.

Att skivan är klaustrofobiskt kompakt, är varför det inte blir en femma. Om man för ett ögonblick tappar koncentrationen glider låtarna lätt ihop och man blir osäker på om de ens skiljer sig från varandra. Trots det blev Cyclops Reap inte en skiva ihopskrapade, överblivna rester. Tillslut fanns det bara plats för Make Them Dinner at Our Shoes, från 2009. All killer, no filler. Alltså, White Fence gör mig övertygad mig om att inga onödiga utfyllnadsspår finns där. Om Presley fortsätter jobba i samma takt och växa lika mycket som han gör nu, ger jag det bara några år – det kommer vara fulländat.

Bästa spår: To the Boy I Jumped in the Hemlock Alley, Pink Gorilla

Text: Mathilda von Essen

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Cyclops Reap, Lo-fi, White Fence

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Danskritik: Alexander Ekmans Cacti sprider glädje med visuell fulländning och vilja till kommunikation

Cacti Koreografi, kostym och visuell … Läs mer om Danskritik: Alexander Ekmans Cacti sprider glädje med visuell fulländning och vilja till kommunikation

Rolig handling, dålig eftersmak i V.E. Schwabs Begrav våra ben i nattens jord 

Titel: Begrav våra ben i nattens … Läs mer om Rolig handling, dålig eftersmak i V.E. Schwabs Begrav våra ben i nattens jord 

Stockholm Jazzfestival 2026 – Intryck från andra helgen (fredagen)

16/10 2026 Fasching + … Läs mer om Stockholm Jazzfestival 2026 – Intryck från andra helgen (fredagen)

Filmrecension: Ocean Dreams – en otroligt vacker film som ger oss vetenskapligt förankrat hopp

Ocean Dreams Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Ocean Dreams – en otroligt vacker film som ger oss vetenskapligt förankrat hopp

Årets nominerade till Augustpriset

Bakre raden: Simon Sorgenfrei, Johan … Läs mer om Årets nominerade till Augustpriset

Behagligt visuellt vemod präglar ypperlig instrumentalmusik – Polaroids av Emil Ingmar

Polaroids 4 Inspelad i Kingsize … Läs mer om Behagligt visuellt vemod präglar ypperlig instrumentalmusik – Polaroids av Emil Ingmar

Filmrecension: Småstadsliv – mellan himmel och körtburkar – oväntat bra

Småstadsliv - mellan himmel och … Läs mer om Filmrecension: Småstadsliv – mellan himmel och körtburkar – oväntat bra

Robyn på 3Arena – ensamhet, eufori och en utebliven överraskning

Betyg: 4+ 3Arena, 32 124 i publiken. … Läs mer om Robyn på 3Arena – ensamhet, eufori och en utebliven överraskning

Teaterkritik: Här vilar Shima Niavarani i fred – scenkonst med politiskt budskap

Foto Leonard Stenberg Här vilar Shima … Läs mer om Teaterkritik: Här vilar Shima Niavarani i fred – scenkonst med politiskt budskap

Musikalen Legally Blonde – höstens stora lyckopiller, vilken energi, vilken scenglädje

Foto Oscar Törnell Legally Blonde - … Läs mer om Musikalen Legally Blonde – höstens stora lyckopiller, vilken energi, vilken scenglädje

Filmrecension: Whalefall – imponerande sceniska lösningar för att skildra det slemmiga klaustrofiska i valens mage

Whalefall Betyg 3 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: Whalefall – imponerande sceniska lösningar för att skildra det slemmiga klaustrofiska i valens mage

Filmrecension: Min kära – hade kanske blivit bättre på en teaterscen?

Min kära Betyg 3 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: Min kära – hade kanske blivit bättre på en teaterscen?

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in