• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

BBC Sound of 2014

Kulturbloggen möter George Ezra

22 mars, 2014 by Jonatan Södergren

ezra

De flesta av hans låtar både börjar och slutar med en gitarr och George Ezras djupa röst som vida överstiger de tjugo år han har på nacken. Ifjol dök han upp från ingenstans. Efter en spelning på Glastonbury-festivalens scen för nya talanger släpptes sedan debut-EP:n Did You See the Rain? – som bland annat innehåller singeln Budapest – under hösten. I stil med andra samtida brittiska singer/songwriters såsom Jake Bugg och Tom Odell gör Ezra en slags bluesinspirerad musik som hämtar kraft ur en svunnen tradition, ändå lyckades han placera sig på en femteplats på den prestigefyllda BBC Sound of 2014-listan som framröstas av landets tastemakers och branschfolk. Hans debutalbum förväntas släppas senare i år. Så här lät det när Kulturbloggen fick intervjua honom på Spotifys huvudkontor i Stockholm.

Dina låtar är ju tydligt influerade av en tradition av blues- och folkmusik, samtidigt som det faktum att du blev nominerad till BBC Sound of 2014 är ett bevis på att din musik resonerar med en samtida publik. Vad är dina tankar kring det?

Det är precis vad jag vill åstadkomma. Jag vill inte spela in musik som låter gammeldags. Jag vill att det ska låta så modernt som möjligt. Det måste passa in i vår tid. Dessutom fascineras jag av hur du kan manipulera musiken med teknik. Jag förstår inte hur man får till ljuden; jag är bara intresserad av hur det låter — som Eels och Vampire Weekend. Det finns så mycket man kan göra med teknik, så jag är angelägen om att använda det.

Använder du dig av mycket teknik?

Well, jag är urkass på teknik, men jag brukar berätta för Cam Blackwood — min producent — vilka ljud jag är ute efter, och då börjar han knappa in massa inställningar. Jag fascineras av ljuden man kan få fram.

Efter framgångarna artister som Jake Bugg och Tom Odell skördat, tror du att det är en renässans för singer/songwriters i Storbritannien just nu?

Jag vet inte om de någonsin har varit borta. Det har alltid funnits singer/songwriters, men popmusik — i synnerhet i England — har varit ganska usel ett tag. Det fanns alltid bra musik därute, allmänheten intresserade sig bara inte för den. Så det enda som har förändrats är att allmänheten har börjat uppskatta — åtminstone som jag ser det — mer kreativ musik.

Vad tror du  det beror på att folk har börjat hitta tillbaka till — som du kallar det — mer kreativ musik?

Jag har absolut ingen aning, men jag är glad över det.

Hur har din karriär påverkats av BBC Sound of 2014-nomineringen? Har nya dörrar öppnats för dig som artist?

Jag tror att det är fler som har koll på vem jag är nu, och jag är övertygad att det hjälpte mig ro i land den här turnén. Att fler lyssnar på min musik kan bara vara positivt.

Märkte du av någon explosion i dina sociala medier efter att nomineringarna presenterades?

Eftersom England är så litet lyssnar majoriteten av befolkningen på samma radiostationer. Så när du väl börjar få lite speltid märker du av en ökning.

Kan du berätta lite om din musikaliska uppväxt? Växte du upp i en musikalisk familj; vad influerades du av när du först började lära dig spela gitarr; och vilka punkter skulle du säga har format dig mest som musiker?

Det har alltid spelats musik i mitt hem. Mina föräldrar lyssnade på musik hela tiden. Men det var inte förrän jag var fjorton — och upptäckte Bob Dylan — som musik blev något som betydde något för mig. Även om det alltid spelades i bakgrunden så började jag älska musik på ett annorlunda sätt när jag upptäckte honom. Jag började lyssna igenom saker som han influerades av — Woody Guthrie till exempel. Det var en helt ny värld för mig och den musiken kommer alltid vara med mig

Kan du berätta om din låtskrivarprocess? Hur tar en låt vanligtvis form; är det några specifika element du anser karaktäriserar ditt sound; och är det några specifika ämnen som brukar inspirera dig?

Människor. Det är vad som inspirerar mig mest. Eftersom du kan hitta på historier om människor, och du kan ta små historier och göra dem större. Min skrivarprocess är väldigt rörig. Jag fyller anteckningsböcker med text. En del är fiktion; en del beskriver bara vad jag ser, vem jag träffar, vilken dryck jag dricker, och så vidare. Sedan återvänder jag till de här fragmenten och säger det här är en låt, det här skulle kunna bli en låt, och om jag sätter ihop de här två texterna så skulle det här kunna bli en låt. Sedan måste jag givetvis börja skriva gitarrdelar, så det blir lite att jag testar den här texten mot det här gitarrpartiet. Något jag eftersträvar är att jag så fort något är skrivet säga ”bam, det är färdigt” istället för att tänka för mycket — för när du börjar göra det får du inte lika mycket gjort.

Är det lättare att skriva om andra människor än sig själv?

Oavsett vad jag skriver om så finns det element av mig själv i varje låt, eftersom det kommer från mig. Så jag tänker inte så mycket på det. Jag vet att det kommer vara där.

The Guardian skriver i en recension: ”Det är osannolikt att Ezra någonsin kommer vara cool, men han är helt klart sin egen person — och det gör honom värd att se på”. Det är ett intressant citat. Är det viktigt att anses som ”cool”? Vad hade du för personlighet när du växte upp och gick i skolan — och hur identifierar du dig själv idag?

Problemet är att för många vill vara coola. Det coolaste du kan göra är att inte vara cool — eller åtminstone inte försöka vara cool. Jag menar, jag har vänner och familj, de bryr sig inte om huruvida jag är cool eller inte. Jag har nog alltid varit den jag är nu; väldigt avslappnad och glad över vem jag är. Jag oroar mig inte i onödan. Men jag har hört det där citatet några gånger och det får mig att skratta.

Men om vi pratar stereotyper, hurdan var du i skolan?

Jag älskade skolan. Jag har alltid älskat att göra saker, träffa nya människor, och röra om lite — jag håller alltid på med något. Jag var aldrig särskilt akademisk, men jag har alltid kunnat kommunicera med människor. Det har jag alltid haft lätt för.

Som ung musiker på väg mot ett större genombrott befinner du dig ju i en slags period då du måste vänja dig vid att det skrivs mer och mer artiklar om dig för varje dag. Blir du någonsin påverkad av det? Känner du av någon press, eller hur handskas du med det?

Vad jag måste göra är att bryta ner det och göra det så enkelt som möjligt, och det enklaste sättet att se på det är att jag skriver låtar som jag alltid har gjort — enda skillnaden är att fler lyssnar på det. Ju fler som lyssnar, desto större är chansen att någon inte tycker om det. Och det är lugnt. Om alla gillade min musik skulle det inte finnas någon poäng i att göra den, då skulle den bara vara förutsägbar. Samtidigt måste jag påminna mig själv om att en del kommer till mina spelningar för att recensera dem. Fast det är inget jag bryr mig om, det är bara en persons åsikt. Jag menar, jag spenderar den mesta av min tid i en turnébuss körandes från spelning till spelning, så det är inget jag märker av. Dessutom har jag med mig min syster på turnén, så att jag har någon jag älskar i närheten, och hon bråkar fortfarande med mig, hon låter mig fortfarande veta att jag är en idiot.

Så du bryr dig mer om din systers åsikt än pressens?

Yeah.

Cassy O’ ackompanjeras ju av en musikvideo, kan du berätta lite om tankarna bakom musikvideon? Vilka element från låten ville du överföra till videon?

Det viktigaste var nog att inkludera O:na, hela videon är full av O:n vilket jag tyckte kunde vara roligt då många antagligen hade valt att undvika det eftersom det redan är så många ”oh oh oh” i låten. När vi väl hade en idé var vi tvungna att komma på hur vi kunde göra någonting roligt av det, och jag tänkte att massa obekväma scenarion och situationer skulle vara ganska roligt. Videon får mig fortfarande att skratta vilket är ett bra tecken.

Är det något du tycker är viktigt, att även i fortsättningen ha ett sinne för humor när det kommer till dina musikvideos?

Inte bara mina videos, allt jag gör. Jag tar det jag gör på stort allvar, men jag tar inte mig själv på allvar. Det finns inte någon poäng i att alltid vara seriös. Du vet, musiken och skrivandet tar jag på allvar, men jag vet att jag måste kunna ha roligt också.

Du nämnde O:na, för att sticka ut i dagsläget när så mycket musik finns tillgänglig via Spotify, tycker du det är viktigt att ha en stark text-hook? 

För mig är texterna det viktigaste i hela låten, men jag är också medveten att många av de som lyssnar inte ens tänker på texten. Då måste du vara uppfinningsrik i dina melodier om du vill nå ut till en större publik. Saken med Spotify är att musik konsumeras annorlunda. Musik konsumeras fortare, så det är svårare att förbli relevant. Jag försöker bara njuta av det medan det varar.

Finns det planer på att återvända till Sverige till sommaren och kanske spela på någon festival?

Ja, men saker håller precis på att bestämmas. Så för att inte hamna i problem säger jag inget, ifall det inte har bekräftats ännu. Men det ser ut som att min sommar kommer vara fullspäckad med festivaler. Jag älskar festivaler, när jag växte upp försökte jag alltid komma på sätt att komma in gratis, nu kan jag det.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: BBC Sound of 2014, Budapest, George Ezra

Kulturbloggen möter Luke Sital-Singh

13 januari, 2014 by Jonatan Södergren

luke-sital-singh

Luke Sital-Singh är en tjugofemårig singer/songwriter som ofta liknas vid en brittisk Bon Iver. Hans debut-EP Fail for You släpptes 2012 och möttes av stående ovationer från pressen i hemlandet; The Guardian skrev till exempel att han ”väckte nytt liv i en trött form”. Kulturbloggen mailade lite med kritikerfavoriten, som nu senast är i ropet med sin prestigefyllda BBC Sound of 2014-nominering.

Med en trio EP:s och en växande fanbas i ryggen måste du känna att du befinner dig på en spännande plats just nu. Vilka är dina mål och förhoppningar inför 2014?

I mitt huvud handlar 2014 bara om en sak: att färdigställa och ge ut mitt debutalbum. Det känns som att det är vad jag har sett fram emot ända sedan jag började skriva låtar för tio år sedan, så albumet har redan vävts ihop i mitt huvud. Men med allt som händer runt omkring vill jag bara fortsätta vara fokuserad och göra så bra musik jag kan.

Hur tycker du att ditt sound har utvecklats över dina tre EP:s, och i vilken riktning tror du att du kommer fortsätta när det är dags att släppa ditt debutalbum? Är det några särskilda sound eller känslor du har i åtanke?

På vissa sätt tycker jag inte att jag har utvecklats alls. När jag jobbar med Iain, min producent, försöker vi alltid få låten att diktera soundet. Varje låt har en uppsättning kläder som den passar bäst i, så processen handlar bara om att hitta den där rätta kläduppsättningen. Min högsta strävan är att folk fortfarande ska lyssna på mig om tio-tjugo år, så det måste finnas tidlösa egenskaper samtidigt som musiken låter samtida. Det är svårt. Vem vet om jag har lyckats.

När började du skriva låtar, och vad influerade dig att skriva den här typen av musik?

Jag var runt femton när jag började skriva låtar, men jag började ta det seriöst efter jag hade hört Damien Rices album O. Det var första gången jag hörde den typen av musik, det förändrade mig verkligen och jag tror att det formade min låtskrivarläggning. Jag har inte lyssnat på det albumet på åratal, men det kommer alltid vara det albumet som fick mig att börja.

Har du märkt av några förändringar sedan du nominerades till BBC Sound of 2014? Hur handskas du med hajpen, och hur tycker du att din akustiska singer/songwriter-stil passar in i dagens musikklimat?

Det har definitivt väckts ett nytt intresse för min musik. Min statistik på sociala nätverk gick upp efter nomineringen. Jag tror att du måste göra ditt bästa för att inte fångas av hajpen, det är något jag lämnar över åt skivbolag och management att oroa sig över. Jag måste bara se till att färdigställa mitt album och försöka njuta av åkturen. Jag försöker att inte heller låta mig påverkas av vad andra personer gör. För tillfället är det inne med manliga akustiska låtskrivare, men moden byts ut med vinden och jag vill hålla på med det här i tiotals år eftersom det är något jag älskar att göra.

Kan du berätta lite om din hemstad New Malden? Var gjorde du dina första gigs, och vilket inflytande har en artist som John Martyn haft på staden?

Det finns inte så mycket att säga om New Malden egentligen. Det är inte precis ett ställe där det händer något, det finns inte några riktiga konsertlokaler överhuvudtaget. Mina första gigs arrangerade jag för vänner i kyrksalar. Kingston är en större stad i närheten där jag spenderade den mesta av min tid. John Martyn hade noll inflytande på New Malden, jag fick inte reda på att han kom därifrån förrän jag hade flyttat.

Hur skulle du beskriva din approach till låtskrivande? Vad brukar inspirera dig?

Min låtskrivarprocess involverar långa, plågsamma timmar av att bara stirra in i väggen blandat med plötsliga utbrott av produktivt skrivande. Låtarna kommer egentligen bara till under de där utbrotten — så det är sällan värt att bara sitta och stirra in i väggen — men jag gör det ändå, annars känner jag mig skyldig för att jag inte skriver något. Jag läser mycket poesi när jag försöker komma på idéer. Ibland dyker det upp en fras som summerar en känsla eller en fråga, någonting jag kan gräva i och utforska. De flesta låtarna slutar som råd till mig själv hur jag kan leva ett bättre liv. De är alla självbiografiska i den mån att det är känslor jag känt och tankar jag tänkt, men de handlar sällan om personer jag känner eller specifika situationer jag varit med om.

Din senaste EP Tornado börjar med en låt som heter Nothing Stays the Same, kan du berätta lite om bakgrunden till den låten?

Svår fråga, jag skrev den tillsammans med min producent Iain Archer och allt hände väldigt instinktivt. Låten innehåller en sektion som jag kallar ”the rap” och texten dit kom till mig en dag när jag satt på tåget hem. Jag knappade in texten på min mobil och visade sedan upp det för Iain. När vi började skriva låten föll den bara ur oss och kom till väldigt fort. Jag kan inte förklara exakt vad den handlar om, för det vet jag inte själv. Det tycks vara en stor, övergripande låt om livet. Jag försökte få hela världen att få plats i den låten.

Din första EP öppnade med en låt som heter Fail for You, vad handlar den om?

Jag tänkte på klyschor och att frasen ”jag älskar dig” antagligen är den största klyschan av de alla. Jag började fundera över andra sätt att säga ”jag älskar dig” och för mig handlar kärlek om självuppoffring, att sätta någon annan före sig själv och jag tänkte att frasen Fail for You skulle fungera. Låten handlar om någon som inte förstår att kärlek handlar om uppoffring. Han är för upptagen med sina egna framgångar för att misslyckas för den andra personen. Det är en konstig process att skriva en simpel kärlekssång men det är vad den handlar om.

Vad tycker du om att uppträda live, har du alltid varit en ”natural performer”? Har du några planer på att spela i Sverige inom den närmsta framtiden?

Jag älskar att spela live och jag har alltid känt mig väldigt bekväm på scen. Det finns inget jag älskar mer än att sjunga mina låtar för andra. Jag vill definitivt spela i Sverige, jag har uppträtt där en gång tidigare när jag turnerade med Villagers och jag ser fram att komma tillbaka snart.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: BBC Sound of 2014, Luke Sital-Singh

Sam Smith vinnare av BBC Sound of 2014

10 januari, 2014 by Jonatan Södergren

samsmith

Det har varit en bra start på 2014 för Sam Smith. Den 21-åriga R&B-sångaren, som först uppmärksammades när han stod för sånginsatsen på Disclosures genombrottslåt Latch, har sedan tidigare kammat hem Brits Critics’ Choice Award. Idag står det klart att han även vunnit det prestigefyllda musikpriset BBC Sound of 2014 framför artister som Ella Eyre, Banks, Sampha och George Ezra. Bland tidigare pristagare hittar vi artister som Adele, Haim och Ellie Goulding.

Sam Smiths debutalbum In the Lonely Hour släpps i maj, men redan nu kan du lyssna på första singeln. Du kan se en lyric-video till Money on My Mind här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: BBC Sound of 2014, Sam Smith

Här är nomineringarna till BBC Sound of 2014

2 december, 2013 by Jonatan Södergren

chloe

Chlöe Howl (som du ser på bilden ovan), FKA twigs och svenska Say Say Lou. Det är några av de som är med när nomineringarna till BBC Sound of 2014 presenteras. Priset, som tidigare år kammats hem av bland annat Haim, Michael Kiwanuka och Ellie Goulding, brukar ge oss en föraning om vilka band som är på randen att slå igenom internationellt.

Nedan ser du en lista över samtliga femton akter som nominerats till BBC Sound of 2014:

BANKS
Chance The Rapper
Chlöe Howl
Ella Eyre
FKA twigs
George Ezra
Jungle
Kelela
Luke Sital-Singh
MNEK
Nick Mulvey
Royal Blood
Sam Smith
Sampha
Say Lou Lou

Här kan du se Chlöe Howls musikvideo till Paper Hearts:

Arkiverad under: Musik Taggad som: BBC Sound of 2014

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

11/4 2026 Kungsbacka Teater (arrangör … Läs mer om Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in