Destroyer, Hornstull Strand
23 november 2012
Betyg: 3
Destroyer har släppt skivor i tre decennium, men det var först i och med fjolårets Kaputt – bandets nionde LP – som de verkligen blev någonting mer än bara en akt vid sidan av The New Pornographers. Deras halvt drömska kammarpop, som ofta hamnar någonstans i gränslandet mellan New Orders 80-tal och jazzens lite friare utsvängningar, har hyllats konsekvent av kritiker världen över. Den amerikanska musiksajten Pitchfork valde till exempel ut Kaputt till 2011 års näst bästa album.
Tillsammans med sitt sju man starka band intog Dan Bejar under fredagskvällen ett halvfullt Hornstull Strand i Stockholm för årets andra av tre spelningar på svensk mark. Inte illa med tanke på att Swedish House Mafia och Graveyard fyllde ut Friends Arena respektive Debaser Medis samma kväll, fast knappast samma folkstorm som när de spelade på Stay Out West ett år tidigare.
Mellan låtarna böjer han sig ner – Dan Bejar – mannen med den svajiga rösten och det rufsiga håret. Det är svårt att veta om det är för att undvika publikens ovationer eller om han helt enkelt vill surpla i sig sina Pripps Blå. Trots texternas beskrivande natur bjöds det inte på något mellansnack, däremot behövde han inget texthäfte för att minnas sina egna texter den här gången.
Destroyer har ett konsekvent grepp om vad de vill åstadkomma musikaliskt. Båda trumpeten och saxofonen manipuleras med effekter, resultatet är nästan surrealistiskt drömskt. Dock är det så ”soft” att sofforna en bit ifrån scenen lockar – inte minst eftersom ljudbilden är lite mer balanserad där än på många andra ställen i rummet.
Efter ordinarie set återvänder Destroyer till scenen för att framföra två låtar varav Bay of Pigs, som de avslutar med, tillhör kvällens höjdpunkter.
Chinatown
Savage Night at the Opera
European Oils
Downtown
In Dreams
Blue Eyes
Looter’s Follies
Suicide Demo for Kara Walker
Kaputt
Libby’s First Sunrise
Rubies
Extranummer:
Maxine’s Parlour
Bay of Pigs
Foto: Emma Andersson