Almedalsveckan

Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd bjöd på tisdagen på ett seminarium där diskussionen handlade om huruvida centralmuseer ska ha fri entré eller ej, och hur detta påverkar arbetslivsmuseerna. Medverkande var kulturministerns stabschef Marcus Hartmann, Isak From, socialdemokrat i Kulturutskottet samt Katarina Kallings, chef för Sveriges Fängelsemuseum. Moderator var intendent Torsten Nilsson från Arbetets museum.

Svenskarna är de i Europa som är bäst på att besöka museer. Enligt Hartmann besökte hela 74% av befolkningen ett museum förra året. De resterande består av specifika grupper av människor i samhället, som är svår att locka till museerna. Att fri entré var något positivt var alla tre överens om. Meningarna gick dock isär om hur man ska gå tillväga.

From menade på att kulturarvet inte ska bli en plånboksfråga:

”Fri entré är en del av tillgängligheten, kulturarvet tillhör oss alla och det ska ske på rättvisa villkor”.

Han medgav dock att han inte visste exakt hur detta skulle finansieras, men att fler skulle få möjligheten att besöka museer, det tog han hårt fasta på. Om ett museum har en temporär, kostsam utställning, kan han tänka sig att vid sådana enskilda tillfällen är det motiverat att ta betalt.

I dag får museum själva bestämma hur de vill att kostnaderna för inträde ska se ut. Det tycker Hartmann är bra. Upp till 19 är gratis inträde till centralmuseerna positivt, men att tvinga museer till det är inte rätt väg att gå, menar Hartmann och berättar om Marinmuseet i Karlskrona som har en avgift på 120 kronor, men ändå lyckades med att nå ut till de dolda grupperna. Att nå fler grupper är självklart, men Hartmann vill ta hänsyn till det ekonomiska läget i allmänhet och museernas ekonomiska situation i synnerhet.

Kallings var inte heller emot fri entré, men ser också problemet med hur många ideella föreningar som är beroende av besökaravgiften. Det skulle krävas en höjning av de redan låga bidragen och riktade projektbidrag för att kunna genomföra detta.

Flertalet i publiken jobbar på museer, både statliga och ideella. Siffror upp till 50% av hela deras respektive museums inkomst består av besökaravgiften, nämns det. I beräkningen måste också tas museernas två huvudsakliga uppgifter, att förmedla kultur och att bevara kultur. I dag finns det museum som i sina arkiv har drivor med material som det inte finns resurser till att ta hand om.

Efter en snabb genomröstning i publiken ville majoriteten ha fritt inträde efter slutreplikerna. Hur vi ska nå dit, var desto svårare för oss att besvara.

Text: Cecilia Rådén

Umeå är årets kulturhuvudstad i Europa och kandiderade även till Europas miljöhuvudstad. Almedalen bjöd på ett seminarium om Umeås framfart som den växande kulturstaden. Medverkande var Albert Edman, chef för stadsutveckling och hållbarhetsfrågor och Lars Westin, föreståndare för CERUM, båda verksamma i Umeå.

På det sommarvänliga Burmeister restaurang blåste vindarna omkull de stora skyltarna Business Arena har satt upp. Det har precis blivit klart att Ljubljana i Slovenien knep platsen som miljöhuvudstad i år. Albert Edman var nöjd ändå. Sedan Umeå blev kulturhuvudstad har de fått 20% fler besökare och till 2015 hoppas han på 80 000 nya medborgare.

Umeå har haft 126 år på sig att bygga upp den stad som en gång brann ner en midsommarnatt. I dag är det en stad präglad av en stor ödmjukhet inför omvärldens syn på Umeå. Att just Umeå håller på att växa sig till en kulturell stad tror Westin beror på de många rörelser som alltid har funnits i Umeå. Starka subkulturer som veganrörelser, nykterhetsrörelser och politiska rörelser har lett till en stad som har högt i tak och där förbund är en naturlig del av det vardagliga livet.

Edman berättar om hur Umeå har blivit en förebild för andra städer i Europa, hur utbyten och studiebesök sker både från den egna sidan, men också från nyfikna kulturengagerade.

”Jag säger inte att vi gör rätt, men vi gör ganska intressanta grejer”, säger han. Bland annat har fokuset på kvinnor stått högt i kurs i år. Turister kan ta en sightseeing-tur med buss genom Umeå, där guidningen sker ur ett genusperspektiv.

Westin berättar om det starka fokus som alltid legat på Umeå som en stad med naturresurser, och den annorlunda stadsutveckling som skett.

”Ett stagnerat samhälle är svårt att få igång”, säger han och menar på att det är orsaken till Umeås stora tillväxt, varför de aldrig står still.

Staten får sig en liten känga av Edman som är för en statsledning som genomför ett lagom mått av förändring, inte den passivitet inför den framtida hållbara utveckling han tycker finns i dag.

Det är mycket kvar för Umeå att jobba med. Både Edman och Westin visar prov på självkritik, men de har båda visioner som de strävar efter.

”Jag vill att Umeå ska vara en stad som omfamnar allt. Det är många byggklossar som krävs, men i en global värld funkar kultur”, avslutade Albert Edman.

Text och foto: Cecilia Rådén