Mer om denna unika händelse, ett kungligt besök på Malmö Opera kan du läsa mer om på Operalogg
Mer om föreställningen kan du läsa här
Malmö Opera
Hoffmanns äventyr, Offenbachs enda opera, ingen succé i min operavärld – men väl i andras
Hoffmanns äventyr- opera fantastique i fem akter av Jacques Offenbach
Libretto: Jules Barbier
Här kan du läsa mer om handlingen i operan
Produktionsteam:
Dirigent: Alberto Hold-Garrido
Idékoncept: Vernon Mound
Scenografi, kostymdesign & biträdande regissör: Leslie Travers
Ljusdesign: Thomas C Hase
Koreografi: Tim Claydon
Regi: Orpha Phelan
Översättning för textmaskin: Lasse Zilliacus
ROLLER
Hoffmann: Jean-pierre Furlan
Stella/Olympia/Antonia/Giulietta: Olesya Golovneva
Diktens musa/Nicklaus: Elisabeth Starzinger
Lindorf/Coppelius/Dr Mirakel/Dapertutto: Taras Shtonda
Andres/Coppelius/Frantz/Pitichinaccio: Håkan Starkenberg
Nathanael & Spalanzani: Joachim Bäckström
Luther, Crespel & Schemil: Bengt Krantz
Moderns röst: Ethel Schelin
Herrmann: Jonas Bjerkén
Wilhelm: Philip Gerrard
Barn & Statister
I går kväll (26/4) såg jag den omtalade och högt kritikerrosade uppsättningen av ”Hoffmanns äventyr” på Malmö Opera.
Egentligen skulle jag ha sett föreställningen på premiären, men på grund av att det var påskvecka så kunde jag inte få tag på tågbiljetter Karlstad- Malmö t o r.
Jag har haft möjligheten att följa föreställningen från början och också hört några nummer ur verket och sett epilogen innan premiären. Det jag såg och hörde imponerade stort på mig och därför hade jag sett mycket framemot att få se detta verk.
I går kväll var det alltså dags att se slutresultatet och äntligen få veta om de högt ställda förväntningarna skulle infrias. Det gjorde de inte, utan jag blev ganska besviken och nästan helt oberörd. Visst det fanns flera saker som var mycket bra och det gäller främst de olika solisternas insatser och inte minst Malmö Operakörs utomordentliga insats.
I huvudsak var det två saker som inte fungerade för mig dels framfördes musiken utan det där riktiga flytet dels var scenografin alltför sönderhackat och rörig. Detta gällde fram för allt i prologen och första akten. I Antonia-akten blev det bättre och sedan höll det föreställningen igenom. Förklaringen till detta berodde säkert på att scenbilden blev mera fixerad och inte så spretig, som tidigare. Jag har inget att anmärka på orkesterns framförande i sig eller, dirigentens insatser för den delen, men det var irriterande med dessa återkommande konstpauser och som jag upplevde anpassningar till den scenografiska lösningen. Det borde vara tvärtom!
Samtidigt skall jag ju konstatera att jag inte är speciellt förtjust i operaverk som sjöngs på franska men även om inte Offenbach tillhör mina favoritkompositörer så har jag under årens lopp sett flera bra och helt olika uppsättningar, senast den på Metropolitan Opera på Folkets hus, digitala hus direkt från New York. Min första version var för övrigt den som gavs på Kungliga operan säsongen 1990-91.
Malmö Opera ger nu en helt ny version som bygger på den s.k. Kaye/Keck versionen från 2005 och som är en revidering och jämkning av Kaye-versionen som för övrigt hade premiär i Hamburg 1998. Det är versionen från 2005 som hade Skandinavien premiär på skärtorsdagen. Vanligtvis ger man den s.k. Oeser-versionen och den versionen innehåller ju ett par kända melodier som de flesta av oss förknippar med ”Hoffmanns äventyr”, men som ju egentligen inte ingår i operan.
Om man uttrycker det kortfattat och koncist så finns det alltså inte någon originalversion av ”Hoffmanns äventyr” eftersom kompositören hann avlida innan verket hade haft premiär.
På de sångliga prestationerna kan man verkligen inte klaga och här dominerade ju som väntat Hoffmann själv dvs Jean-pierre Furlan och efter att ha sett föreställningen förstår jag precis vad han menar när han säger att det är ett både stort och krävande parti.
Den verkliga sensationen måste man ju konstatera var den ryska sopranen Olesya Golovneva, som skickligt bemästrade alla fyra kvinnliga huvudroller och detta är ju helt i linje med vad kompositören önskade, men så brukar det inte vara.
Taras Shtonda, den ukrainske basen överraskade stort och han var liksom Olesya Golovneva ständigt återkommande i olika skepnader.
En annan stor överraskning var den österrikiska mezzosopranen Elisabeth Starzinger som sjöng Hoffmanns musa, Nicklaus. Det är alltid roligt att lyssna till röster som jag inte tidigare har hört. Hon delar för övrigt partiet med en annan, svensk mezzosopran, Kristina Wahlin, som jag inte tidigare har hört, men som gjorde ett mycket bra intryck på förhandsvisningen.
Bland de svenska sångarna känner jag att jag särskilt vill omnämna herrarna Bäckström, Starkenberg och Gerrard, men detta innebär inte att jag har något negativt att säga om övriga medverkande. Tvärtom!
Joachim Bäckström går från klarhet till klarhet och visar att han också kan sjunga annat än de traditionella förste älskare rollerna. Ja, jag var imponerad. Hans partier Nathanael & Spalanzani delar han med Magnus Loftsson.
Håkan Starkenberg har jag också hört tidigare och hans fyra roller delar han för övrigt med en annan känd tenor baserad i södra Sverige, nämligen Rickard Söderberg, men han var spelledig just denna afton. Det handlar ju om flera partier, men han sjunger ju relativt lite så det känns inte helt korrekt att konstatera annat än att han fullföljde sina åtaganden och sceniskt skötte sig Håkan Starkenberg mycket bra.
Då och då hajade jag till när jag kunde urskilja Philip Gerrard, som sjöng Wilhelms parti, men det jag hörde skulle jag gärna vilja höra mer av.
En eloge måste jag naturligtvis också dela ut till Malmö Operakör bara deras medverkan var ett skäl att se föreställningen.
Avslutningsvis kan jag konstatera att Hoffmanns äventyr i denna version inte kommer att räknas till mina största operaupplevelser, men det var ändå mycket både intressant och spännande att se just denna uppsättning och jag kan liksom Carl-håkan Larsén rekommendera alla operavänner att bege sig till Malmö Opera för att själv bedöma om detta är bra eller dåligt eller något mittemellan.
Ett tips är att göra som Kasper Holten, DKT:s avgående operachef, konstatera att denna uppsättning inte spelas som förr, vilket stod på programbladet till hans uppsättning av ”Barberaren i Sevilla”!
RECENSIONER
Carlhåkan Larsén i SDS
Skånska Dagbladets recension
Helsingborgs Dagblads recension
Kristianstadsbladets recension
Bo Löfvendahls recension i SvD
Politikens recension
Berlingske Tidende
Jyllands-Postens recension
En recension av en tysk Hoffmann-entusiast på tyska
Malmö Opera generalprogram för säsongen 2011-12 presenterades idag
Idag på den riktiga första fina vårdagen, här i Malmö presenterade teaterchefen Bengt Hall nästa säsongs-program och det var både spännande och överraskande! Det enda jag visste var att den s.k. breda operan skulle bli ”Carmen” i regi av Hilda Hellwig och med årets Jenny Lind stipendiat, Astrid Robilliard i den ledande rollen, men i övrigt var det en helt underbar dag med flera överraskningar utöver att ”Carmen” kommer att sjungas på svenska. Ja, jag precis som de flesta andra visste ju att ”Les Miserables” skulle inleda säsongen.
Särskilt roligt är det ju att man har valt att sätta upp Leos Janaceks ”Jenufa” för det är en opera som jag ännu inte har haft möjlighet att se. Med Erika Sunnergårdh, som för övrigt debuterade under gårdagen på Kungliga Operan i Stockholm, som Tosca i Puccini´s ”Tosca” i huvudrollen och den fantastiska Gitta-Maria Sjöberg som hennes mamma Kostelnicka och med Ingrid Tobiasson som hennes mormor. Det blir idel stjärnglans!
Den sista stora överraskning blir att Malmö Opera sätter upp en Wagneropera, något som jag har längtat länge efter och det blir Wagners sista opera ”Parsifal” ett val som jag aldrig trodde att de skulle satsa på. Själv hade jag hoppats på ”Tannhäuser”, men är naturligtvis glad för valet av opera. Chefsdramaturgen Stefan Johansson står för regi och som Kundry hör vi växelvis de två flickorna från Ängelholm, nämligen Susanne Resmark, som för övrigt snart debuterar på Metropolitan Opera och Martina Dike, som jag mest minns från ”Nibelungens ring” på Stockholmsoperan.
Mer om uppsättningar under säsongen kan du läsa på nedanstående klipp:
En aldrig tidigare skådad scenografi och Malmö Operaorkester under ledning av Mats Rondin garanterar att Malmö Operas stjärnspäckade uppsättning av LES MISÉRABLES blir en unik upplevelse. Den 16 september är det dags för Dan Ekborg, Peter Harryson, Marianne Mörck och de andra i ensemblen att ge liv åt Victor Hugos klassiska berättelse..
TIRFING är en nationalromantiskt färgad opera av Wilhelm Stenhammars, med motiv ur de nordiska gudasagorna. Den har inte uppförts som opera sedan den sista föreställningen spelades på Kungliga Operan i Stockholm 1901. Den 15 oktober är det äntligen dags igen då Per-Erik Öhrns version har premiär på Malmö Opera, med Arnold Östman på dirgentpulten och med Martina Dike i huvudrollen.
Leoš Janá?eks JENUFA, premiär 19 november, utspelar sig långt bort från de slott och borgar som så ofta utgör bakgrunden för operaverk. Stjärnskottet Erika Sunnegårdh sjunger rollen som en utsatt bondflicka på den tjeckiska landsbygden, Gitta-Maria Sjöberg spelar hennes mamma Kostelni?ka och Ingrid Tobiasson hennes mormor. Irländska Orpha Phelan, som i vår gör HOFFMANNS ÄVENTYR på Malmö Opera, regisserar föreställningen.
En helt annan ton har Thomas Lindahls nyskrivna KARLSSON PÅ TAKET. Astrid Lindgrens folkkära berättelse iscensätts av ett ungt konstnärligt team med Unga Tur-ledaren Sally Palmquist Procopé i spetsen. Urpremiären äger rum 17 december.
CARMEN är världens kanske mest populära opera. Även om man inte sett en enda föreställning i hela sitt liv, kan man förmodligen nynna Toreador-arian eller någon annan av kompositören Georges Bizets många melodiösa stycken. På Malmö Opera kommer den dessutom att framföras på svenska. Hilda Hellwig regisserar uppsättningen, som har premiär 11 februari.
Malmö Operas MADAMA BUTTERFLY, som hade premiär i november 2010, blev en otrolig succé och det var många som inte lyckades få biljetter till de utsålda föreställningarna. Därför tar vi upp Henry Akinas vackra version igen, med nypremiär 10 mars.
Den sista stora uppsättningen 2011-2012 är Richard Wagners PARSIFAL, ett riddarepos som också blir chefdramaturgen Stefan Johanssons regidebut på Malmö Opera. Två sångerskor med Ängelholmsanknytning, Susanne Resmark och Martina Dike, alternerar i den kvinnliga huvudrollen, den tyska barytonen Thomas Mohr gör den manliga. Premiären äger rum 21 april.
Du kan säkert också läsa mer om föreställningarna på Malmö Opera´s utmärkta hemsida
Urpremiären på ”Hemligheter” på Malmö Opera – ingen kioskvältare
Affisch: Magnus Bergström
Musik: Jonas Forsell
Libretto: Magnus Florin
Dirigent: Staffan Larson
Scenografi & Kostymdesign: Peder Freij
Ljusdesign: Hans- Åke Sjöquist
Regi: Karl Dunér
Nyskrivna operor är oftast problematiska. Det är svårt att hitta en melodi i verken och antingen är de helt atonala eller så är de ganska rytmiska, vilket ibland kan kompensera atonaliteten. Jag anser att det är ganska rimligt krav att man minns något av musiken efter en föreställning. Det är enligt min uppfattning ganska sällan det sker.
Trots dessa invändningar brukar jag inte missa tillfället att se och höra en nyskriven opera. Det är kanske påståendet att alla äldre operor har varit nya, vilket ju är ett korrekt påstående, eller är det helt enkelt på det sättet att jag längtar efter att höra nya toner?
Att just höra nya toner då är ju den enda möjligheten att se föreställningen när den är aktuell. Det är ju oerhört sällan som ett nytt verk ges ut på skiva, i hastigheten kan jag inte komma på ett enda exempel, även om det säkert finns ett fåtal exempel.
Igår var jag som du säkert förstår på urpremiären av Jonas Forsells, tredje beställningsverk för Malmö Opera ”Hemligheter” som från början gick under arbetsnamnet ”Swedenborg!
Det är ett verk som jag har väntat länge på att se i sin helhet. Redan på Opera galan som Malmö Opera anordnade i juni förra året lyssnade jag på ett utdrag ur operan. Sedan har jag deltagit i flera olika förberedelser inför premiären både föredrag om Swedenborg och lyssnat på kompositörens tankar kring verket och i förra veckan var jag på en förhandsvisning inför gårdagens urpremiär. Nu hyllar jag ju principen att man skall komma väl förberedd inför en föreställning, men det är tveksamt om detta var till någon större hjälp den här gången.
Första akten tvekar jag inte att beskriva som ett rent sömnpiller även om jag inte kan klaga varken på solistprestationerna eller dirigenten och orkesterns insatser, tvärtom. Intresset för den långsamma handlingen tog snabbt överhanden efter att den första nyfikenheten hade väckts och stillats.
Vem som bär ansvaret för verkets sceniska iscensättning är jag mer osäker på förmodligen är det en produkt av kollektiv karaktär eller kanske heter det koncept?
Efter paus började andra akten och plötsligt hände det något både i musiken och på scen. Det kändes mycket bra. Ja, nu handlade det inte om att Puccini trädde in i verket, men på en gång blev musiken både delvis njutbar och nästan melodisk. Även om det är milvägs från musik typ Puccini. Det kändes också som andra akten var lagom lång även om den förmodligen var av samma längd som första akten.
Ingen skugga skall falla på varken sångare eller orkestermedlemmar de gjorde bra ifrån sig. Bengt Krantz för vilken rollen som Swedenborg egentligen är specialskriven gjorde bra ifrån sig och tillsammans med övriga skönsjungande damer blev det till en ganska bra föreställning.
Enligt min mening var också scenografin ganska bra. Med tanke på att den skall skildra ett rum som vi egentligen inte personligen känner till. I de mörkaste stunderna av föreställningen reflekterade jag över vilken behållning radiolyssnarna kunde ha av denna utsändning, men
Förhoppningsvis hade programledarna lyckats med uppgiften att beskriva vad de skulle få höra innan föreställningen.
Tyvärr måste jag konstatera att ”Hemligheter” förmodligen inte kommer att bli någon kioskvältare, men kanske kan man räkna med att kompositören gör en omarbetning av verket i framtiden? Det hade varit roligt att ha detta att se framemot för underlaget till operan är helt klart intressant.
Ett smakprov innan premiären av Hemligheter
Här kan du lyssna på ”Hemligheter” antingen om du vill lyssna igen eller det är för första gången.
HD:s recension av föreställningen
Dagens Nyheters recension
Camilla Lundberg om föreställningen i Kulturkvarten Inslaget börjar 7 minuterna in i inslaget.