Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Primavera Sound

The Weeknd på Primavera Sound

by

The Weeknd, Pitchfork Stage
Betyg: 4

Den kanadensiske R&B-hajpen Abel Tesfaye, mer känd under namnet The Weeknd, gav en av ytterst få europeiska spelningar när han klev på Pitchfork-scenen på Primavera. Vad som slog mig var hur den sammetslena rösten med en sådan enkelhet så felfritt lyckades träffa alla tonerna och fylla den varma sommarnatten med ömhet.

Trots en inledning kantad av tekniska problem återvände Tesfaye till scenen, bad ödmjukt om ursäkt och bjöd därefter på en av festivalens mest imponerande uppvisningar. Låtar som Wicked Games känns helt enkelt bara så äkta. R&B-genrens framtid tillhör The Weeknd.

Här är ett YouTube-klipp från framförandet av High for This:

Girls på Primavera Sound

by

Girls, Mini Stage
Betyg: 5

Girls utgörs av Christopher Owens (sångare och låtskrivare) och Chet ”JR” White (basist och producent) men på scen har de ett helt band, bland annat bestående av tre bakgrundssångerskor, med sig. Under 2009 gav de ut debutskivan som helt enkelt hette Album. Musiken jämfördes mestadels med Elvis Costello, Beach Boys och Buddy Holly. Men när de förra året släppte Father, Son, Holy Ghost visade duon prov på en intressant musikalisk utveckling. Låtarna hade blivit längre och de hade fört in inslag av gospel. Textmässigt var det även mer närgånget, sårbart och innerligt. Ofta handlade det om Christopher Owens och hans sökande efter trygghet.

När Girls klev på Primavera-festivalens Mini Stage var scenen fylld med blommor. Redan i inledande Heartbreaker från EP:n Broken Dreams Club avslöjades det vilken skillnad de två åren sedan spelningen på Way Out West hade gjort. Bandet har verkligen blommat ut och blivit ett av värdens mest fängslande band. Tror du mig inte? Gå och se dem live.

Följande låtar spelades:

Heartbreaker
Laura
My Ma
Alex
Honey Bunny
Love Like a River
Substance
Vomit
Lust for Life
Hellhole Ratrace

The Cure på Primavera Sound

by

The Cure, San Miguel Stage
Betyg: 4

Det dröjer till extranumren. Sedan vaknar Robert Smith och hans manskap som inför den här europeiska festivalturnén är förstärkta med David Bowies gamla gitarrist Reeves Gabrels. Inledningen med Plainsong, Pictures of You och High är visserligen som sig bör men att ordinarie setlisten var identisk med den de spelade på turnépremiären på Pinkpop i Nederländerna några dagar tidigare var lite trött och förutsägbart.

Kanske beror det på att Robert Smith byt ut ölen mot apelsinjuice, men bandet verkar mer koncentrerat och fokuserat än någonsin. Däremot saknar jag nerven. I tyngre låtar som One Hundred Years och Disintegration låter de nästan som en fallande dinosaurie. Nej, det är hitsen och rariteterna (mest förvånad var jag över att de spelade Just One Kiss) som räddar spelningen.

Första omgången extranummer tillägnades skivan Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me från 1987. Under andra rundan spelades till den spanska publikens förtjusning flamencoklingande The Blood såväl som låtar från The Top (Dressing Up, The Caterpillar) och rariteten Just One Kiss. Kvällen avslutades sedan såklart i allsång och Boys Don’t Cry.

Följande låtar spelades:

Plainsong
Pictures of You
High
The End of the World
Lovesong
Push
Inbetween Days
Just Like Heaven
From the Edge of the Deep Green Sea
The Hungry Ghost
Play for Today
A Forest (med bitar av Happy Birthday Simon mot slutet)
Bananafishbones
Lullaby
The Walk
Mint Car
Friday I’m in Love
Doing the Unstuck
Trust
Want
Wrong Number
One Hundred Years
Disintegration

The Kiss
If Only Tonight We Could Sleep
Fight

Dressing Up
Lovecats
The Blood
The Caterpillar
Close to Me
Just One Kiss
Let’s Go to Bed
Sleep When I’m Dead
Why Can’t I Be You?

Boys Don’t Cry

Här kan ni se videoklipp från spelningen: